Urladdning

Vart inget glad på väg hem från jobb igår. Samtalet med älsklingen bet sig kvar. Varför är jag sån i kärlek? Varför inte bara släppa först.
Sen hem... Jag less trött gnällig pmsig osv. Lyckas smitta hela familjen, nackdel med att vara mamma... Slutet kom när jag inte orka ignorera mellandottern längre. Det bara kröp imig o vi bråka mer än rejält, vilket utelöstes av att dottern blev sur för en småsak o smällde i dörren igen..  så handtaget blev ännu lösare, en tavla ramla ner, minstingen vakna o alla grannar om nån somnat...  Sonen börja gråta, äldste dottern satt i ett moln av mörka tankar, jag orka inte mer flydde med tårar in i duschen en halvtimme. Natta om de minsta, försöka prata o be om ursäkt för att jag gick över gränsen till mellandottern även om jag mena det mesta, men hon bara hånskratta, bad mig dra åt helvete, nonchalera vad jag sa o va allmänt som vanligt.
Sen såg jag o äldste dottern slutet på hollywoodfruar o sen sängen.
Ångest för att jag misslyckas dagligen med mellandottern ångest för att mitt humör smittar.

Idag känner jag dock pms klinga av. Nya tag ny dag. Efter idag väntar fyra lediga dagar som jag tänker ta tillvara.
Äldste dottern åker iväg på fre ev ska mellandottern också iväg en runda. Fint väder snart, tack. Så vi slipper sitta i knäet på varandra, uttråkade.
Har dock hunnit gråta idag, på jobb när jag prata med älsklingen tio min. Ring inte mig. Säg inte att du älskar mig, att jag är ditt allt, att du saknar mig, att du tänker komma nästa v så fort du landar i Sverige, släpp mig när du nu valt en annan väg även om det inte är ditt innersta val så valde du eller inte valde alls kanske, gjorde som det förväntades... Men jag säger inget, tårar trillar. Älskar dig också... Vad gör jag nästa v?