Inte alls populär...

usch vilken vecka, känns som mycket längre tid än så har passerat.
Nu är iaf pappa hemma och jag har fått träffa honom och prata med honom så känns så mycket bättre. Jag och mina syskon var väl ungefär lika störiga som jag trodde det skulle bli i någon liknande situation. Förutom att mina äldre syskon faktiskt betedde sig ännu värre än väntat men ja efter sista incidensen med dem idag så blir det nog lugnare ett tag och är väl en underdrift att påstå att jag är poppis i det lägret. tror inte alla helsyskon är så förtjusta i läget heller, jag kan ha varit lite väl burdus i min mening att säga vad jag tycker/tänker. Men ja rena cirkusen detta. Har varit så uppstressad och gråtit så mkt. Mina barn har varit största stödet <3
I veckan har jag fått prata av mig med min lärare också var rätt skönt med en utomstående som dessutom både är utbildad och har egna privata erfarenheter.
Nåväl får hoppas detta är lugnt nu ett tag framöver men fasar för vad demensutredningen ska säga och vad som kommer hända därefter.

I veckan har jag också haft labbar i mikrobiologi min favorit och vi hade det på sjukhuset i Lund. Vem kunde ana när jag låg inne på det sjukhuset med mina barn i omgångar att jag en dag skulle vara på andra sidan inne på labb :) Har varit så roliga dagar snd bara att det privata tagit över. har inte haft ork koncentration att plugga så på en vecka blev jag jätte back jag som varit i fas hela terminen i princip. men men... Sen ska jag snart ha min praktik där men jag vet inte hur jag ska lösa det praktiska runt minstingen. men ja får se... blir svårt men hoppas det ska gå...

inte alls oväntat

ännu en vecka är snart över och vilken vecka...
Pappa blev inlagd på sjukhus, stroke, hjärnskakning och som bifynd hittades en begynnande alzheimers. Mycket på en gång. Men ja "gubben" är ju åttio och uppe och klättrar på stegar och håller på. usch hemskt är det... men det akuta ska väl läka någorlunda dock ser han dåligt på ena ögat och är yr kanske blir så permanent. Time will tell. Men sen är det familjen... Jisses säger jag... Men inget som förvåna en... Finns så många olika synpunkter så ja... Allt skitsnack fram o tillbaka... en version åt det hållet en annan åt det osv... Fick så mycket skit i går för att man uttryckte sin åsikt medans andra... ja... Nä jag orkar inte med sånt... Nu är ju inte alla mina syskon likadan och jag förstår vissa personers sida av saken och tacka vet man de som står för saker och ting men verkar dåligt på en del fronter... Varit jobbiga dagar med massa tårar av olika anledningar gällande detta. Nu verkar det ju dock som allt kommer gå bra efter omständigheterna men det blir jobbiga förändringar för pappa men ska väl gå...
idag skulle jag och tre systrar städa pappas hus innan han kan komma hem igen. Men ja igår kände jag mig ur form och små ont i magen... så där lite diffust sjuk men ändå inte... Idag vakna man med rejält svidande och massa blod i urinen.. Så en rejäl UVI. Mår sådår... Ägnar dagen åt att dricka och kissa... Men ja är väl inte ett syskon som trodde på den... Är väl lite så i denna familjen den ena ursäkten sämre än den andra för saker. Alla vet att det är så men ingen vet ju när det är allvar och trevliga som vi är tror väl alla att man hittar på haha. Familj man kan inte annat än älska den. Allt detta har gjort att jag direkt kommit efter i skolarbetet. Lyckats få ihop labbrapporten iaf. Vi skulle kolla DNA sekvens efter mutation för att kolla laktosintolerans. Ja det gick ju bra sen visa det sig att i min sekvens finns någon annan mutation som ingen annan i klasen har. Hmm ingen aning vad det är...  Är det nåt labbarna i skolan har gjort så är det att ge massa resultat man inte vill ha...
Egentligen ska jag ha två case klara till måndag för nästa vecka kommer ett nytt och så blir det mkt labb och en stor labbrapport. och det måste vara klart inom en vecka också. Stress...
Måste planera mat, handla etc också... och helst vill man krypa ner i sängen istället...

Nä försöka skriva lite innan minstingen dyker upp... Dricka en massa och hoppas på det bästa. Bara haft det en gång innan för några år sen och den kröp upp i njurarna och det var inte mys nånstans...

veckan som kommer

Att man inte lär sig att vara tyst, så trött och energilös sista dagarna. Så gick det med den supereffektiviteten men men... Bara kämpa på, nu väntar två effektiva veckor så hinner man inte tänka så mycket. Hann inte så mycket med storstädning här eller komma till tentapluggandet men man kan inte få allt här i världen.
Åkte till min bor igår i alla fall, evigheter sen jag var hos honom, över ett år sen jag var i hans hus och då var inte han där... Måste verkligen ta tag i sånt när pluggandet är över. Ena systern med sina barn och min pappa var också där. Riktigt trevligt =) synd bara vi fick åka hem lite tidigare då min pappa behövde komma hem och han åkte med oss.

Ja och i fredags var jag och minstingen och besökte hennes, förhoppningsvis, kommande gymnasieskola. Jag fatta tycke direkt vilket var skönt då jag hoppades mycket på den skolan. Det kommer bli bra för henne tror jag =) Trevlig personal de vi träffa, bra upplägg. skolan var lite tråkig i sig likna en industrilokal mer men funkar. De har en kolonilott de sköter och cyklar till, cafe verksamhet på en annan skola, en egen lägenhet där elever får träna på ett realistiskt hem, städa laga mat och sånt. Det finns ju internationellt program för särskoleelever som är likt det för "vanliga" barn men så långt nåt inte min dotter så hon ska gå något som heter individuellt vilket är det de kör på denna skolan. En del grundämnen är samma men på lättare nivå sen har de mer praktiskt på deras nivåer och andelen av olika ämnen jag sättas ihop som passar eleven.

Nu en kopp kaffe och sen begrava mig o mikrobiologins värld, lite av en favorit. Denna veckans case är om hudinfektioner, normalflora. De olika bakterierna och virus som hör dit. I labben som kommer denna veckan ska vi kolla våra gener och se om vi har anlag för celiaki går under molekylärbiologi.

nu så, kanske...

evigheter sen men känner att jag kanske är på en lite bättre plats för tillfället. Livet funkar eller ja i alla fall tills för någon dag sen då vi hade kort info om examensarbetet. Vi ska alltså självständigt hitta något projekt som pågår, hitta en handledare, bli del av projektet och ta hand om en egen del självständigt. Kronan på verket sa de, vissa vad ni kan. 😨😨😨😂Alltså på riktigt, kanske jag klarar av själva arbetet men fram tills jag hittat något??? Stress bara hur ska mesiga handlingsförlamade jag klara detta??? Inget som inte har något gott med sig, jag lär vara en annorlunda människa efter detta än jag var den dagen jag gick utanför skolan och kollade veckan innan. Men fortfarande en mes haha.
men men först klara av sista på denna kursen. Är tre delkurser och vi kör PBL, en del kurs tre veckor varav två v där det ingår tre labbdagar. varje vecka ska ett arbete in plus riskanalyser och laborationsrapporter. Stress... Men så kul faktiskt. Älskar varje minut, jaja gnäller lite då och då men är kul i alla fall. Ångest för att det går så snabbt. vill lära mig mer gå här längre... Nackdel man får ju reda en del om sig själv på en del labbar och lite dåliga värden här också men ja så är det...
om en månad är det dags för vår första praktik som varar nio veckor. själv ska jag börja på mikrobiologen (kommer en period till precis innan vi slutar). Nervöst men ska bli kul.
Jag är så stolt över mig själv att jag gick vidare, vi är knappt hälften till antalet nu än när vi började, folk har hoppat av och tillkommit. så många som inte kom vidare till sista året då vi måste ha klarat alla poäng. Tråkigt nog så alla de jag brukade umgås mest med gick inte vidare. Gruppen jag hamna i trivs jag sådär eller är väl helt ok men... svårt förklara. Det är inte samma mentalitet som dem jag hängde med innan men kan vara bra på sitt sätt också.
Hemma livet blir eftersatt. Minstingen är sådär glad de dagar jag labbar och inte är hemma, vet inte hur det ska funka med praktiken. Hur det praktiska ska lösas. Har haft stora dottern till hjälp men blir inte av sen... ja det måste gå så får se... Trött på att man alltid måste ta hänsyn till minstingen, livet hade varit så enklare om bara... Men å andra sidan går det inte att tänka så heller. Imorgon ska vi besöka gymnasieskolan vi antagligen ska välja åt henne till nästa år.
Känns som jag mer eller mindre tappat kontakten med alla mina syskon under tiden jag har pluggat, tråkigt... Kanske kan repareras senare. Knappt haft tid med barnbarn eller barn dessa månader heller. Men jag gillar tempot går inte skjuta upp något här inte.
Förresten hade ett sorts utv samtal med en av mina lärare och kändes så bra när jag gick därifrån. Älskar så lärarna som håller i detta sista =)

övrigt borde ta tag i läkarkontakt... har mycket att fixa hos tandläkaren som kommer bli ledsamt dyrt. Höst så vill bara renovera och göra om hemma men pengarna räcker inte till allt. måste försöka lägga undan lite istället man vet ju inte när/om man får jobb sen om jag klarar hela utbildningen. Men en sak ska jag snart unna mig, lite under tvång haha.
Mina barn mår bra och trivs i det stora vilket är skönt och jag älskar dem så allihop, såklart.
Älsklingen.... Känns som det rinner ut lite i sanden... Vi har nog varken tid eller ork längre någon av oss för att hålla igång det. Vi är inte heller längre de vi var en gång och saker har hänt som ändrat saker och ting. Glad för hans skull då han köpt en egen verkstad och är numera ägare av egen firma =) han jobbar dock kvar på sitt gamla jobb så nu jobbar han dygnet runt i princip, 12-16h per dag. inga lediga dagar där inte. Men han trivs och är glad. Långt ifrån den killen jag träffa för över tio år sen. På gott och ont. Gilla bättre mentaliteten innan han blev "försvenskad" och blev mer som sina kompisar här.

Tror min 40 årskris är på väg bort... men borde ta tag i saker men kommer tid... förhoppningsvis