evigheter sen men känner att jag kanske är på en lite bättre plats för tillfället. Livet funkar eller ja i alla fall tills för någon dag sen då vi hade kort info om examensarbetet. Vi ska alltså självständigt hitta något projekt som pågår, hitta en handledare, bli del av projektet och ta hand om en egen del självständigt. Kronan på verket sa de, vissa vad ni kan. 😨😨😨😂Alltså på riktigt, kanske jag klarar av själva arbetet men fram tills jag hittat något??? Stress bara hur ska mesiga handlingsförlamade jag klara detta??? Inget som inte har något gott med sig, jag lär vara en annorlunda människa efter detta än jag var den dagen jag gick utanför skolan och kollade veckan innan. Men fortfarande en mes haha.
men men först klara av sista på denna kursen. Är tre delkurser och vi kör PBL, en del kurs tre veckor varav två v där det ingår tre labbdagar. varje vecka ska ett arbete in plus riskanalyser och laborationsrapporter. Stress... Men så kul faktiskt. Älskar varje minut, jaja gnäller lite då och då men är kul i alla fall. Ångest för att det går så snabbt. vill lära mig mer gå här längre... Nackdel man får ju reda en del om sig själv på en del labbar och lite dåliga värden här också men ja så är det...
om en månad är det dags för vår första praktik som varar nio veckor. själv ska jag börja på mikrobiologen (kommer en period till precis innan vi slutar). Nervöst men ska bli kul.
Jag är så stolt över mig själv att jag gick vidare, vi är knappt hälften till antalet nu än när vi började, folk har hoppat av och tillkommit. så många som inte kom vidare till sista året då vi måste ha klarat alla poäng. Tråkigt nog så alla de jag brukade umgås mest med gick inte vidare. Gruppen jag hamna i trivs jag sådär eller är väl helt ok men... svårt förklara. Det är inte samma mentalitet som dem jag hängde med innan men kan vara bra på sitt sätt också.
Hemma livet blir eftersatt. Minstingen är sådär glad de dagar jag labbar och inte är hemma, vet inte hur det ska funka med praktiken. Hur det praktiska ska lösas. Har haft stora dottern till hjälp men blir inte av sen... ja det måste gå så får se... Trött på att man alltid måste ta hänsyn till minstingen, livet hade varit så enklare om bara... Men å andra sidan går det inte att tänka så heller. Imorgon ska vi besöka gymnasieskolan vi antagligen ska välja åt henne till nästa år.
Känns som jag mer eller mindre tappat kontakten med alla mina syskon under tiden jag har pluggat, tråkigt... Kanske kan repareras senare. Knappt haft tid med barnbarn eller barn dessa månader heller. Men jag gillar tempot går inte skjuta upp något här inte.
Förresten hade ett sorts utv samtal med en av mina lärare och kändes så bra när jag gick därifrån. Älskar så lärarna som håller i detta sista =)
övrigt borde ta tag i läkarkontakt... har mycket att fixa hos tandläkaren som kommer bli ledsamt dyrt. Höst så vill bara renovera och göra om hemma men pengarna räcker inte till allt. måste försöka lägga undan lite istället man vet ju inte när/om man får jobb sen om jag klarar hela utbildningen. Men en sak ska jag snart unna mig, lite under tvång haha.
Mina barn mår bra och trivs i det stora vilket är skönt och jag älskar dem så allihop, såklart.
Älsklingen.... Känns som det rinner ut lite i sanden... Vi har nog varken tid eller ork längre någon av oss för att hålla igång det. Vi är inte heller längre de vi var en gång och saker har hänt som ändrat saker och ting. Glad för hans skull då han köpt en egen verkstad och är numera ägare av egen firma =) han jobbar dock kvar på sitt gamla jobb så nu jobbar han dygnet runt i princip, 12-16h per dag. inga lediga dagar där inte. Men han trivs och är glad. Långt ifrån den killen jag träffa för över tio år sen. På gott och ont. Gilla bättre mentaliteten innan han blev "försvenskad" och blev mer som sina kompisar här.
Tror min 40 årskris är på väg bort... men borde ta tag i saker men kommer tid... förhoppningsvis
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar