finns inte ord

världen är helt sjuk... man finner inte ord...
hur fan tänker de som tänder på asylboenden? Fast var ju ändå en som lade upp i flödet på fb att på ett ställe så var det faktiskt så att elden startat inifrån så det är klart att det är de otacksamma flyktingarna som tänder på.... Jag blir så less...
världen är hemsk. men det finns ju så klart positivt också men känns som allt överskuggas av allt det hemska.

Idag fyller älsklingen år och fick samtidigt besked att 6 av hans nära släktingar drunknat i medelhavet :/  Dessa människor som hatar hur kan de inte förstå att det finns riktiga människor, att det inte bara är nåt... ja jag vet inte hur jag ska uttrycka det...

Jag har inte skrivit mycket om älsklingen på sistone heller för även om det är pyttigt i det stora hela så har jag inga ord för det heller. Jag vet inte vad jag ska tro och känna längre...
Tror honom när vi träffas och när vi inte gör det så sjunker det ner till noll igen och tvivlet växer... Fast ibland försöker jag tänka nyktert på det hela och mycket av det som jag tolkar på ett vist vis har funnits med sen länge och då hade jag inte den tolkningen.
det är bara skitsvårt och ledsamt alltihop. jag vill inte ha det så här och ändå hänger jag kvar. Kommer jag ångra mig sen att jag inte tog tag i det och lämnade eller kommer det löna sig?
Igår när jag träffa honom så var det så hemskt att se honom. han har åldrats tio år den senaste månaden och nu hade han dessutom svår värk vilket inte gjorde honom piggare. han har magrat, hur det nu var möjligt, ögonen har sjunkit in, massa rynkor, grått hår, så tärd. Och när jag ser honom så undrar jag hur jag kan tvivla och ändå... 32 blev han idag och ser ut som 52...  Nyheten om hans släktingar idag gjorde ju ingenting bättre...

Vill bara ta honom, krypa ner under täcket o så ska vi bara ligga där i en kokong... sova...
saknar så att sova med honom. inte sovit med han sen en av de första dagarna i juni.... Trött på att sova själv, saknar honom...
samtidigt så tänker jag att det finns mycket jag inte saknar. inte så att livet var rosenrött innan juni heller...
never ending story...

Överlevde gruppredovisningen i skolan idag, en sak till att bocka av...

plugg plugg och lite annat

Idag känns det bättre... I alla fall för nu... Inbillar mig att jag är i fas med pluggandet, vilket jag såklart inte alls är mer att jag inte riktigt vet vad jag ska plugga, hur mycket etc...  Fast det nya vi lär oss fastnar bra mycket bättre än det gamla vi redan skulle kunna.

Sett mycket av solen, varit ute, tagit ledigt från de icke obligatoriska föreläsningarna på gott och ont. Tänker inte åka ner imorgon för då ligger den kl 15-17, sent och förstör hela dagen. Kunde vara där nere hela dagen också men vill vara hemma och mysa lite med barnen. Det är ju trots allt höstlov. Vi ska passa på att åka hem till min pappa imorgon också.
det är ett räknetillfälle imorgon och så tittar jag på uppgifterna och inser att vi inte fått något facit eller något så ja, borde åkt dit men lite sent nu när jag planerat annat...
Skulle behöva en riktig pluggkompis känner jag, någon att ha hjälp av och diskutera med men får försöka ändå. Allt går eller nåt.
tar ledigt onsdag, sen får jag skärpa mig tors o fre, lördag firar vi halloween och alla helgon.  Sön måste det bli lite plugg då det är labbtenta på måndag. bara jag skriver det känner jag lite panik komma, är inte alls lång tid kvar.

får kanske struktrera upp lite imorgon hur jag ska plugga närmsta veckan =) Känner iaf hopp för denna tentan dock värre med labbtentan och ännu värre med omtentan.

ja får försöka lite nu... Livet känns lite tunggrott men man får göra det bästa av det med.

Blir så less

Jag är inte ofta inne på fb längre, inte sen jag börja skolan. Men imorse vakna jag i ottan och då låg man och slötitta lite och man blir så less.
Less på alla inskränkta människor som inte kan se saker för vad de är. Rädda människor som för över sin rädsla på sina barn. Folk som inte verkar ha någon empati alls. Utan bara mina barn har det bra så bryr jag mig inte om någon annan.
Så många löjliga argument. Hjälp dem på plats. ja bra då kan ju sverige sluta tillverka vapen och så kan vi se om biståndspengarna hjälper till att stoppa kriget. Finns väl en anledning till att de flyr, eller på plats menar vi då flyktingläger för det kallar jag inte at hjälpa på plats det är väl inte deras plats?
Och detta att alla som kommer är lyxflyktingar. trötta mig. Blir det krig här så ska ingen få ta med sig sin mobil för då är man bara lyxflykting. för har man en mobil så kan man gott stanna kvar mitt i kriget då behöver man inte fly?? eller???
Jag vet vad jag tycker och vad som känns rätt och fel men brukar sällan lägga mig i diskussioner för jag käner mig inte tillräckligt insatt i detalj och för att göra det kävs tid. Källkritik är ju ett ord som många inte verkar veta vad det är liksom ordet empati.
och det är som om vi släpper in en flock vilddjur och inte mäniskor. ja Det finns problem med invandringspolitiken och då pratar vi väl innan denna katastroff nu är det ju mer ett akutarbte men hur kunde det bli så att alla flyktingar blev människor som våldtar småbarn, som är terrorister mm. Och helt plötsligt blev alla svenskar guds bästa barn eller något??
Det finns rötägg överallt, går ju inte att komma ifrån.
Vi ska bevara sverige svenskt? JAg har fortfarande inte fattat det. Vad exakt är svenskt? närifrån ska vi då räkna? Innan vi införde potatisen? Innan vikingatiden? Vi lever i en värld som är mer och mer global, världen krymper pga all ny teknik hur ska vi kunna stå utanför den. Som någon la upp vi fick faktiskt hit sushi utan en massa japaner. bra argument eller. Inga japaner som bor här?? och så tyckte man att man kan ju ta godbitar av andras kulturer bara man slapp få med människorna??
Allvar?
Jag är övertygad om att vi har råd att hjälpa människor i nöd. jag är fattig men jag ahr råd att skänka så tror vi alla kan avvara lite.
välfärden är i fara, nä tror jag inte alls...
Trött på "diplomater" också som inte kan ta ställning. utan när man pratar med någon från ena lägret så jo då kan man förstå deras argument och likadant med andra sidan. Ta ställning tycker jag, mesa inte stå för vad du tycker. Att ha en åsikt betyder inte att man inte kan förstå andra sidan.
jag kan till viss del förstå hur de tänker som inte tycker som jag. Men jag känner att det är så grundat på rädsla, på egoism. Men jag har svårt att förstå hur man kan tycka att SD är svaret. HUr kan man tro att någon med deras människosyn ska rädda vårt land.

jag brukar inte oroa mig Tror att allt kommer lösa sig men nu, nu börjar jag bli rädd. INte för at vi ska få för mycket invandrare här, tror inte att invandrarnas plan är att "ta över" sverige. JAg är rädd för svenskarna, hur vi/de beter oss. Allt hat.
Som tur är finns det ju en massa goda krafter i sverige med, frivilliga insatser, de som hjälper till. Men jag kanske har fel vänner på fb för tyvärr är de inte de som dominerar mitt flöde. Jag är glad och tacksam för alla kändisar som tar ställning.
Jag kan bara hoppas att de som styr vårt land vet vad de gör, lång som kortsiktigt men känns aningens ovisst.

svart

Kanske ska övergå till dagbok istället. behöver skriva av mig men känner inte att det är rätt här, För mycket långt inom som kanske blir för jobbigt att lämna ut här.

Ibland undrar jag om jag inte drabbats av någon depression light.
gråter hela tiden för allt och inget, överallt. känner inget engagemang i något, orkar inte bry mig. somnar inte på kvällarna, tankar mal, vill inte somna heller. i sängen är jag i min ensamma kokong. somnar jag så är det snart morgon och dags att gå upp till en ny dag. Jag vill inte alls gå upp på morgnarna, lyckas iaf tvinga mig upp förr eller senare.
jag försöker, jag gör det men...
varit förkyld i över en månad i olika grader, släpper inte.
aldrig utsövd, alltid trött, energilös.
ensamhetskänslor. så jädrans ensam. och ju mer ensam jag känner mig desto mer drar jag mig undan. allt och alla. och jag vet att jag inbillar mig en massa men trots allt är det i mitt huvud jag lever så det blir en sorts sanning iaf.
tar åt mig av saker jag inte borde...
jag vet inte vad älsklingen håller på med heller. han bara utelämnar mig och det sårar.

Jag är besviken. livet blev inte alls som jag tänkt. Det blev nästan sämre för att egentligen har jag ingen anledning att må dåligt nu... i stort sett... och ändå känns det sämre än någonsin.

jag vill bara lägga mig i sängen o stanna där.
skolan är svår men inte blir det bättre av att jag är för trött för oengagerad för lite energi för att kunna plugga som jag borde/måste/egentligen vill.
jag vet
livet blir inte bättre än vad man gör det.
man är sin egen lyckas smed
etc

but still...

Planera, strukturera, genomföra.

Så då har en till vecka bara sprungit förbi. Vet inte ens vad jag gjort denna veckan, inte mycket av det jag borde gjort i alla fall känns det som.
varit i skolan två dagar. I fredags gick det riktigt bra med labben och uträkningar så då kände jag mig med på banan. Blir väl värre på onsdag när vi ska få tillbaka tentorna.
skulle börjat med vårt grupparbete i tors men var hemma med ett sjukt barnbarn istället då dottern nyss börjat en praktik plats och blev lite mkt att vara hemma så kändes viktigt att ställa upp. Mina gruppkamrater var snälla så vi ska ta det imorgon istället. Denna och veckan efter är det skola varje dag. känns sådär när det är lov vecka men ja får bli så.
Börjar snart dra ihop sig till nästa tentavecka också. Tiden verkligen bara susar förbi.
Och nu är det verkligen dags att jag börjar organisera livet på allvar för detta håller inte på något vis alls. Och jag måste jobba på att bli piggare och mer fokuserad.
i början av skolan hade vi föreläsning om studieteknik och nu börjar jag förstå att man verkligen skulle skriva i almanackan tider för när man gör vad och hålla dessa. Eget arbete kan lätt bara bli ett gytter av ingenting.
Just nu är det bara första grupparbetet som känns lite tungt... och tråkigt... och jag fastnat på småsaker.
ett annat arbete som ska göras där vi själva skulle dela oss i par kändes lite jobbigt då jag inte automatiskt har någon självklar partner men visa sig att det var några till som inte hade nån så inte ensam om det så vi "losers" fick para ihop oss hehe så var det löst så långt. Det är svårt men fortfarande kul, ja förutom grupparbetet och det beror på att det är tråkigt ämne som man inte får grepp om och så e vi nog lite mesiga i min grupp allihop så ingen som pushar tillräckligt framåt.

så nu är det dags att strukturera upp mitt liv lite mer strikt. vad som ska göras vad ang skolarbete, hushållsarbete, och även umgänge och där gäller det även mellandottern och barnbarnet. Får planera in fritid också.

Annars rullar livet på....
Alldeles för trött om dagarna men ska väl bli ordning på det med. För rörigt hemma men får planera in lite sånt i schemat också.

saknar en närvarande partner också... men ska väl gå att komma över det med.
I veckan blir det mkt plugg, ska försöka hälsa på bägge mina systrar också, Marknad på lördag med barnbarn och en del av barnen.
Idag sön är det matsedels planering, vem som lagar maten ska planeras, vem som hämtar och lämnar minstingen. Man är som en liten spindel i ett nät. tar en hel del energi för att bara planera hemmalivet. Tur vi inte är så mkt föreningsmänniskor av den anledningen. Ska på info möte inför gymnasiet också denna veckan.

börjar snart bli pinsamt.

Hur dålig kunde man vara på att plugga. Börja lite halvhjärtat på grupparbetet men stoppas upp av lite begrepp som man inte kan definitionerna på, som om det skulle hindra en.
jag är som två personer i en. "idioten" som är lat och vill ha snabba kickar, undviker allt som skulle kunna kännas som minsta obehag, tar lättaste vägen eller bara skiter i det. söker omedelbara belöningar. Den "smarta# som vet att idioten har fel i allt, som mycket väl vet vad som lönar sig i längden och vill gå den vägen även om den är lång och inte lätt. Jag vill vara den smarta fullt ut men ändå vinner idioten gång på gång. Tröttsamt. Borde. Måste. Vill. idioten bara övertalar den smarte med alla sina ursäkter. Men nä det håller inte men hur lyckas man kasta ut den man inte vill ha när den har övertaget?
Känns som det finns mer konkreta personer som jag kanske borde tänka likadant om. Även där är det idioten som vinner.
Men jag vill ju inte vara sån. Jag är inte sån egentligen. jag har bara någon gång halkat in på den stigen och vandrat där så nu e spåren vana och djupa. Det kommer krävas massa energi att trampa upp en ny stig men den stigen kommer ju innehålla mål åtminstone, riktiga hållbara mål.

jag får jobba hårdare med mig själv helt enkelt. Fokus på det som är viktigt. Stänga av en del känslor.
Kanske plugga på lite...

så svårt

Att komma till ro och plugga hemma verkar vara omöjligt. har så svårt att bara sätta igång, hur störigt som helst. gör saker som har med pluggandet att göra men det mesta finns i periferin och inte alls det viktiga. Bara tanken på att plugga gör att jag får huvudvärk och varför det? Jag tycker ju att det är roligt egentligen. Men det är svårt, hur svårt som helst faktiskt. prestationsångest de lux.
Förra veckan gick vi in i en ny delkurs och det var minst sagt matigt. Mycket... och jag borde samtidigt plugga till omtentan. Är så mycket matte. hade man sluppit den så inga problem. kanske skulle man stannat på gymnasienivå när det var roligt svårt och sen glömde man tydligen allt.
O så grupparbete, som helst ska redovisas med nån kulig film eller något... inte alls jag alltså. Hamna i en bra grupp så det får man vara glad för.
labben som ska göras på fredag kändes övermänsklig men när jag tittat lite på den så klarnar det lite.

I helgen tog jag ledigt. fick lite ordning hemma, fixat lite ikea möbler. var en runda på väla med en del av barnen.
och idag skulle jag då vara redo... vilket inte alls verkar vara fallet. Börja dagen med utv samtal och sen inte mycket mer. äldsta dottern springer rundor här också och även om hon inte är störig så så är det iaf inte full fokus... Kanske ska sätta mig på bibblan imorgon?
ikväll är det möte med särskolan också. var minstingens utv samtal idag också. så sitter man där och tycker att allt går bra. men sen samtidigt när man går därifrån så tänker man att min dotter som går i sjuan kan räkna till tio bra nu, ett framsteg, kan känna igen en del två bokstavs ord och har börjat prata lite mer i tex samling. Och nu börjar jag känna panik att snart är det ut i verkligheten o hur rustad är hon för det? inte alls.
När hon börja i förskolan ja nollan heter det väl egentligen så trodde jag på allvar att hon skulle lära sig läsa tex och klockan... och räkna med minus och plus. att hon skulle gå i särskola. Men hon hamna så småningom nere i träningsskolan. Och ja livet blir svårare på den nivån framöver. men å andra sidan finns det de som har det värre. Klen tröst.
Innan har man tänkt att det ska bli skönt den dagen hon flyttar hemifrån och även om det är långt kvar så fasar jag mer och mer. Bara vill behålla henne hemma i sin trygghet där hon vågar för det mesta vara sig själv.
vet inte om jag redan skrivit men i måndags var vi ju på kontroll i malmö och ryggen blev godkänd så ingen op än på ett tag i alla fall. skönt =)
och sonen fyllde 15 år samma dag.

Livet är ganska ok annats för tillfället. Lite för gammal och tjock men annars. känns konstigt. inte van vid ett lugn.
fast å andra sidan så finns fortfarande älsklingen i mitt liv och där e det lite stormigt. Från att jag ena dagen skulle kunna slita ut mitt hjärta och kasta det på en stig  skogen bland multnande löv och bara hacka sönder det med kökskniv (ser det tydligt framför mig) till att i samma skog kunna lova honom allt, guld och gröna skogar.
skiftande minst sagt. ja som man bäddar får man ligga...  ensam med en mascarakletig kudde.

memory lane

Känner ett lugn nu när tenta veckan är avklarad. Känns som jag har bättre koll på hur jag ska lägga upp andra halvan av denna kursen som kör igång med nytt på måndag, imorgon.  fast innan jag kan avsluta första halvan ska jag göra klart en labbrapport och skicka in den idag.
Labbtentan gick ju som jag tidigare sagt bra men var värre med tentan i fre men det visste jag ju om. den var på 25 poäng jag lyckades svamla på 20 av dem åtminstone men på natten drömde jag om provet och vakna av att jag kom på att jag glömt skriva en viktig sak på en fråga så där försvann minst en poäng. Godkänd var 15 poäng och att jag ska klara det krävs ju ett smärre mirakel så blir omtenta men kan vara bra så jag kan fortsätta repetera detta.  Satt iaf alla tre timmarna och de gick fort. och jag är en hemsk människa men insåg att ett antal andra hade misslyckats på labbtentan så är jag inte sämst iaf. vet inte vilka de är jo förutom en tjej jag prata med i förrgår, ännu en som jag missat går i min klass. Innan vi börja provet så satt jag med den kvinnan jag labbat med och suttit en del med sen kom det flera av de arabiska tjejerna och satte sig bredvid oss. Då gick språket över till arabiska snacka om att man inte alls var med i den gemenskapen längre... Tråkigt. Lite töntig är jag men om allas gemensamma språk är svenska och alla ska ju kunna bra svenska om man går en högskoleutbildning på svenska så kan vi väl hålla oss till det språket. Ja eller så får jag nog börja lära mig arabiska igen.

natten mellan fre och lördag sov vi som stockar här ja förutom att jag vakna av drömmen om provet. Minstingen sov närmare 13 timmar och jag 10. skönt. sömnen har ju varit lite eftersatt, inatt blev det lite normalare 8 för mig och 10-11 för henne.
ska börja med labbrapporten snart tänkte jag.
Sen känner jag för att vara lite husligare och få ordning på hemmet igen. så gäller hålla fas på pluggandet så man kan kombinera. igår baka jag äpplekaka och imorse ostscones. i em blir det budapestrulle åt sonen som fyller år imorgon. med tanke på hur lite jag bakat på sistone så är det kul att vara igång igen.
sönerna var iväg på ikea för att köpa sonens present, kanske jag redan nänmt? Allt fanns inte så blir en runda till senare. han ska få skrivbord, stol och liten bäddsoffa. sonen hjälper till och betalar så blir inte så farligt men kommer göra underverk.
nåväl blev iaf en hylla till till mig som jag ska klämma in i köket och en liten byrå till hallen så sen ska väl saker få plats... kan inte ha allt mitt skolarbete över hela köksbordet. jag har ett skrivbord men får inte plats där heller direkt och köket e trivsammare för skolarbete på något vis.
Men jag väljer att montera ihop möblerna på lördag när minstingen är på kortids.

Igår tog vi ett ryck i källaren jag och mellandottern. blev väl inte helt bra och krävs en runda till tippen, hade behövt flyttlådor att lägga sakerna i så hade det blivit bra mkt bättre men är ok jämfört med hur det såg ut för ett tag sen där.
Men roligt är det att titta i lådor. s¨å mycket blev förstört av fukt och möss på förra stället vi bodde men en del har ändå klarat sig. massa saker från barnen och en massa från mitt liv. brev, dagböcker, småsaker. en del av ett liv. skulle vilja läsa allt titta ordentligt så jag får leva ett tag till så jag hinner det. måste något censureras tills att barnen ska ta hand om det hehe.
Känns som det är lite tråkigare nu när allt e så digitaliserat. det blir inte sparat på samma sätt. och sen ja gick över till att blogga är det inte samma sak heller. Min förra blogg gick ju mer eller mindre upp i rök när den portalen lades ner (eller vad det heter) och hur kul är det att plocka fram en blogg jämfört med en dagbok. jag för min del skriver ju inte alls så mycket i en blogg som jag skulle gjort i en dagbok på gott och ont. hur många brev finns det nuförtiden att spara?
man kanske ska bli bättre att spara på usb eller nåt. men vad ska man göra kopiera hela bloggen? mastigt... mailar gör man ju inte ens längre. spara sms, messenger?  jag är väl för gammal bara för de nya tiderna.
ibland känner jag att jag inte gjort något av mitt liv men bara för att jag inte gjort massa stora saker så har mitt liv ändå varit ett liv.
jisses medelålderskris eller vad?
Jag är ändå glad dottern var med där nere för hon fick förklaringar till en del därnere. och vi har skrattat en hel del både denna gången och förra vi var därnere.

älsklingen var här igårkväll. mys... men jag saknar så en man i mitt liv på riktigt. saknar någon att sova med, någon att vakna med. ja inte varje natt/ morgon men nån gång iaf...
plugga mer tänka mindre.

och måste plugga nu för nu är sonen snäll och roar minstingen så jag inte ska bli störd. sen lunch, handla lite, baka, färga håret. plugga lite till inför det nya. beställa dammsugare.

idag tänker jag även på min stora dotter som idag flyttar från sin sambo för att bosätta sig här nere igen. En seperation är inte kul även om man bestämt sig. De har haft mer än sex år tillsammans varav bott ihop två. det är lång tid om man är 24. Jag hoppas och tror att hon gör rätt och att framtiden blir bättre.

nära men inte tillräckligt

har pluggat, faktiskt. Mest genom att titta på en massa youtube klipp och det hjälper känns som allt kommer fortare tillbaka då och mer pedagogiskt än vad vi får på skolan men... jag kommer inte honna lära mig tillräckligt tills imorgon och jag tänker att det på något vis ändå är okej. sen kommer omtentan om en månad och då ska jag klara det men ändå... Det känns löjligt men det är ett förnedrande nederlag för mig att få underkänt, att inte klara det. Vet knappt om det ens hänt i mitt liv :p jodå det har det säkert men inte ofta. Men men... Det får vara så denna gången och bara mitt eget fel. jag kunde börjat plugga i början av året när jag börja låna böcker om kemi och matte :p
Men är lite som träning även om man ligger på noll så blir man glad för framstegen som kommer hela tiden även om man är långt från maratonloppet och lite så är jag väl nu. jag fattar mer och mer och mer kommer tillbaka men jag är långt ifrån att klara tentan. Minst sagt blockerande.

nä nu hämta minstingen och en paus. sen utv samtal med sonen idag. Efter det ska sönerna till ikea och köpa sonens födelsedagspresenter så vet man vad man ska göra i helgen.
ikväll räkna på...
Älsklingen var här hela kvällen igår så lite lite gjort då men men... vi prata en del och just nu känner jag att jag kan stå ut några dagar till men ja... känslor vilket skit ;) fast när jag mår så här känns ju ändå livet och allt lite lättare