halvvägs

Dagarna har gått för fort som vanligt men samtidigt känns det som evigheter sen jag var på jobb som om det var en dröm och aldrig har hänt egentligen.
Jag ahr väl inte helt gjort som jag tänkt mig under den här semestern men finns några daga kvar att ta igen det på. Storstädning av kök, badrum och toalett är iallafall gjorda och de var viktigast. umgåtts med barnen. Fortfarande lite småförkyld och yngsta dottern har också blivit sjuk men inte värre än att hon kan gå i skolan ialla fall. På onsdag blir det föräldramöte i hennes nya skola. ska ju dit men ser inte fram emot att ta mig dit, inte så enkelt men men.

Valet... Jodå jag röstade. och ja än så länge är väl det mesta ovisst. Så skrämmande hur SD kan gå framåt på det viset. Hur människor kan bete sig nuförtiden som om det var ok. Så ser jag min egna familj. Där vi har muslimer, buddhister, judar, kristna, invandare, svenskar. Akademiker och de med lägre utbildning. Bönder, jobbar inom vården, socionomer, fabriksarbetare, mekaniker osv. Friska, kronisk sjuka, funktionshindrade. I de flesta åldrar även om fåtal i högre ålder. singlar, gifta, ensamstående, föräldrar, de utan barn, skilda etc. I min familj finns allt möjligt representerat. Och så mkt bråk om allt och inget. grupperingar, skitsnack. Bråk om saker som borde förena. Om saker som vi borde vara större än. Nu senast inför valet. här finns också allt möjligt representerat och även SD tyvärr. Att rösta på SD när man har människor i familjen som blir utsatta av dem. Att rösta på dem när ens partner och barn tillhör dem som är utsatta av dem. Bara sorgligt allt... min pappa var barn under andra världskriget i danmark...En gång i tiden var jag stolt över min familj över att jag och mina syskon höll så bra ihop, idag...  Som om inte åsikter går brett isär så ska det luftas på nätet. Skrivna ord i hetten blir sällan bra. missuppfattningar är regel inte undantag.

jag har sökt ett jobb, nervöst får se hur det kommer gå...
Mycket mer finns på todo listan men en del är avverkat. Borde/ville läsa på mig lite mer om patologi men orken har inte funnits... Långsamt har jag börjat läsa skönlitteratur igen. som jag saknat men inte orkat i nån större utstäckning under skoltiden.

Ett par saker som skaver men hoppas de ska lösa sig... En massa tider för minstingen som ska ordnas och gås på. Vill inte ta ledigt en massa nu heller spec inte efter att haft semester precis...  vi får se ska väl få till det också.

semester

Nu har jag två veckor semester. ska bli så skönt. Och om man bortser från att jag har barn så har jag så mycket hellre semester i september så passa bra att det blev på det viset. Jag har fått förlängt två månader så fram till sista oktober sen får vi se... Läget är väl hoppfullt men nervöst...

Jag behöver verkligen dessa två veckor känner jag. Det sista året har varit minst sagt intensivt med få eller inga egentligen lediga dagar. Så mkt som skulle läras in och skrivas. O så sommarjobbet på det med allt nytt. Så nu ska jag ladda om och sen är det dags för riktig upplärning på alla andra stationer på jobb, nervöst men spännande och utmanande. Jag måste tro på mig lite mer. Min chef verkar ha förtroende för att jag ska klara det så varför inte. Ibland känner jag mig som en bluff som bara flutit med och klarat mig av en slump och bara blev en legitimerad biomedicinsk analytiker bara så där. Men nä så var det nog inte. Jag har faktiskt kämpat rätt hårt för att få den. Många andra kämpade också men var tvugna att ta paus för att klara tentorna och komma igen ett år senare. Jag har inte bara fått detta i ett flingpaket. Nej jag kanske inte kommer ihåg allt, jag kanske inte hade klarat alla tentorna idag igen men mycket mer kan jag än vad jag tror. Och mycket kommer jag lära mig.
I fredags hade vi planeringsmöte modell större på jobb och då fick man ett sånt moment då man bara stannar upp och tänker och är i nuet. Där sitter lilla jag tillsammans med andra vitklädda människor och planerar för hur vi ska kunna ge patienter säkra snabba svar. Att lilla jag bär ansvar för människors liv. Det är stort för mig. jag som mest bara suttit på andra sidan som privatperson och förlitat mig på att vården ska kurera mina barn framför allt. Min mamma som dog i cancer och nu är jag en del i länken som ska se till att patienter får sin diagnos korrekt och snabbt för att kunna bli behandlade.

ibland känner jag att det inte var helt fel att göra saker lite baklänges i vården. Att börja sin karriär som äldre man har ju ett litet annat synsätt än när man var yngre.

så här på andra sidan utbildningen så är det lite tråkigt för det känns som att mycket annat också har hänt och att jag förändrats och andra också vilket lett till att jag knappt har någon kontakt med mina syskon längre. Det är trist och jag saknar dem men man får se vad som händer. Skulle även behöva separera från mannen som fortfarande hänger i mitt liv...

igår hade vi lite kräftskiva, jag och barnen, lite för att fira de två äldsta som fyllt år. 28 och 27!!! Jag är snart jämngammal med dem haha. och minstingen som börjat på gymnasiet vilket verkar funka bra nu när det kommit igång förutom ett irritationsmoment men det ska väl rätta till sig.

Idag borde jag städa och under dessa två veckor måste lite storstädning ske. Men är också väldigt fint väder så får hinna vara ute lite också.
Nu när hösten närmar sig får jag mitt årliga ryck att jag bara vill göra om hemma men sällan pengarna räcker får se om vi kan få till lite i år iaf. Har börjat rensa ut en hel del som jag tröttnat på iaf.