semester

Nu har jag två veckor semester. ska bli så skönt. Och om man bortser från att jag har barn så har jag så mycket hellre semester i september så passa bra att det blev på det viset. Jag har fått förlängt två månader så fram till sista oktober sen får vi se... Läget är väl hoppfullt men nervöst...

Jag behöver verkligen dessa två veckor känner jag. Det sista året har varit minst sagt intensivt med få eller inga egentligen lediga dagar. Så mkt som skulle läras in och skrivas. O så sommarjobbet på det med allt nytt. Så nu ska jag ladda om och sen är det dags för riktig upplärning på alla andra stationer på jobb, nervöst men spännande och utmanande. Jag måste tro på mig lite mer. Min chef verkar ha förtroende för att jag ska klara det så varför inte. Ibland känner jag mig som en bluff som bara flutit med och klarat mig av en slump och bara blev en legitimerad biomedicinsk analytiker bara så där. Men nä så var det nog inte. Jag har faktiskt kämpat rätt hårt för att få den. Många andra kämpade också men var tvugna att ta paus för att klara tentorna och komma igen ett år senare. Jag har inte bara fått detta i ett flingpaket. Nej jag kanske inte kommer ihåg allt, jag kanske inte hade klarat alla tentorna idag igen men mycket mer kan jag än vad jag tror. Och mycket kommer jag lära mig.
I fredags hade vi planeringsmöte modell större på jobb och då fick man ett sånt moment då man bara stannar upp och tänker och är i nuet. Där sitter lilla jag tillsammans med andra vitklädda människor och planerar för hur vi ska kunna ge patienter säkra snabba svar. Att lilla jag bär ansvar för människors liv. Det är stort för mig. jag som mest bara suttit på andra sidan som privatperson och förlitat mig på att vården ska kurera mina barn framför allt. Min mamma som dog i cancer och nu är jag en del i länken som ska se till att patienter får sin diagnos korrekt och snabbt för att kunna bli behandlade.

ibland känner jag att det inte var helt fel att göra saker lite baklänges i vården. Att börja sin karriär som äldre man har ju ett litet annat synsätt än när man var yngre.

så här på andra sidan utbildningen så är det lite tråkigt för det känns som att mycket annat också har hänt och att jag förändrats och andra också vilket lett till att jag knappt har någon kontakt med mina syskon längre. Det är trist och jag saknar dem men man får se vad som händer. Skulle även behöva separera från mannen som fortfarande hänger i mitt liv...

igår hade vi lite kräftskiva, jag och barnen, lite för att fira de två äldsta som fyllt år. 28 och 27!!! Jag är snart jämngammal med dem haha. och minstingen som börjat på gymnasiet vilket verkar funka bra nu när det kommit igång förutom ett irritationsmoment men det ska väl rätta till sig.

Idag borde jag städa och under dessa två veckor måste lite storstädning ske. Men är också väldigt fint väder så får hinna vara ute lite också.
Nu när hösten närmar sig får jag mitt årliga ryck att jag bara vill göra om hemma men sällan pengarna räcker får se om vi kan få till lite i år iaf. Har börjat rensa ut en hel del som jag tröttnat på iaf.