Mys på Fredriksdal

Hade en trevlig höstdag på mikaelimarknaden igår. Så underbart väder. I helgen har vi iaf fått gott om frisk luft om inget annat :-) tyvärr har jag inte fått pluggat som jag borde men men vem vet hur många såna här höstdagar till som kommer..? La mig jättetidigt igår så förutom att jag känner mig småförkyld så ska jag ha ork att plugga :-) men inte mkt tid...  Ett bi prov o en inlämning o en psykiatriinlämning denna v. En ledig dag eller två men den ena lär jag ha fullt upp iaf på...
En dag i taget :-)

okej då, lite too much kanske.

Dagarna har bara rullat iväg minst sagt.
I torsdags var jag på del två i hörselkunskapen. Var ganska intressant. ska ta upp kontakten med dem igen. Känns lite sådär med fyra olika kontakter pga hennes hörselnedsättning men ska ge detta en chans som jag inte orkade riktigt sist. kanske kan få till en syskongrupp så de kan informera hennas syskon lite också. Dottern hör ju en del men det man inte tänker på är hur ljud stör henne, hur ansträngande det är. Lite jämförelser är att man hör lite som om någon viskar och man måste anstränga sig och som när man bara är halvbra på ett språk och inte hör om de pratar snabbt, otydligt osv. att det krävs mycket koncentration.
jag var nog trött den dagen för att för för första gången glömde jag både plånbok o nycklar hemma :S
Skulle till min syster i malmö och inte tillräckligt med pengar på busskortet men som tur var hade sonen sovmorgon så han kunde ge mig mitt kort nr så att jag kunde köpa biljett i appen. Hann inte vara så länge hos syster eftersom klockan blev mkt o yngste sonen hade hand om minstingen helt själv för första gången på det viset.
syster eller rättare sagt bebisen blev precis utskrivna när jag kom dit så vi tog en promenad i det fina höstvädret. var mysigt att gå o promenera lite. förutom att jag hade fel skor med skoskav o hungrig men lite cappuccino så fick jag lite energi iaf =) Bebisen var så otroligt liiiten. 1/3 av vad mina har vägt :p Var nästan så det var tur att man inte får hålla den för hade man vågat hehe. Ja föräldrarna får men inga andra för infektionsrisken.
Sen har jag mest bara pluggat. det är sååå mycket nu i början på biologin känner jag.
Igår tog vi dock en paus på em och var ute o söndagspromenera en lör. en sväng till bibblan o sen affären. Sååå skönt väder =)

igårkväll kom älsklingen... Detta funkar inte alls om vi ska vara kortfattade. jag grät men ja varför egentligen... för att jag e slut? jag tror att jag förändrats en del senaste åren med o det i kombo med att han gifte sig har inte lett till underverk. Det utlösande är ju nu att han ska till Irak på ons. jag orkar inte en vända till...  det sluta iaf med att han gick mitt i natten för att han fick ont i huvudet och stack till sjukhuset. han har ju sin posttraumatiska stress och panikattacker o då är sjukhuset hans trygghet... men jag då tänkte jag egoistiskt...

o på tal om män... åkte inte o handla för jag ville undvika busschauffören i fredags o orka inte gå då. så vi gick igår istället o vem möter man inte hehe. Fast han var nog lätt besviken, inga glada miner där inte... fast sonen tyckte jag skulle satsa på honom istället hehe.

Nä nu har jag pluggat lite o satt igång experimentet med krassefrön...
nu ska vi göra vid oss och gå till höstmarknad på Fredriksdal i ännu en underbar höstdag. fortsätta plugga ikväll

Det är så jag

Tog tag i biologin igår och det var roligt :-) lite back än men bara jobba på blir ingen ledig helg inte...  Ska börja på ett experiment idag som inte verka till sig jobbigt förutom att jag inte har vadd, krasse eller massa glasburkar hehe. Nu när jag kommit igång så har jag en del frågor till läraren så får Maila han dem sen ska det väl klarna. Det är jobbigt att plugga men kommer sakna det sen. Det är så roligt med hela processen att lära sig en massa.
Mer o mer taggad att läsa vidare.
Prata kort med min syster i tele o hon uttrycker mer eller mindre förvånat. Va? Tänker du verkligen bli nåt...  O idag är jag ingenting eller?

Nu är snart rasten slut så blir tillbaka in. Vi är bara fyra idag...lönt hehe.

Strategi för att klara dessa månaader är att bortprioritera storstädningar o sånt. Det får vara hyfsat hemma. Prioritera sömn, börja promenera lite iaf o förbättra matvanorna en aning. Göra kul saker men bortprioritera saker som slötittande på tv. Blir nog inte mkt skönlitteratur heller tyvärr men tre månader är ingenting...

jag vet inte riktigt...

<Börjar undra om det här var en så god idé.
att plugga 100%, varför var jag tvungen att köra all in lixom...
Biologi 2 känns inte som det lättaste att harva igenom hemma. läraren säger att man måste lägga minst fyra timmar per dag... o så andra kursen... o så jobb... o barn... o möten...

Men va f-n vila kan jag göra nästa termin. jag gör ju detta av en anledning. bara köra järnet så får vi se var det hamnar med tanke på att jag redan är tre dagar back i biologin så är det lovande... o prov om en vecka... o börja en labb på ons... ska man skaffa grejjor o så...

blir trött bara jag tänker på det haha. men en dag i taget... inlämningen av andra skolarbetet är inte förrän nästa fre och jag har läst boken så där är jag i fas men resten... ja jisses....
Kommer säkert gå åt tjotaheijti haha. och se ikapp hem till gården på kvällarna kan jag bara fetglömma nu =)

så nu plugga en timme... sen... sova...

Syskonkärlek

Hade/har tänkt skriva om mina syskon på sätt o vis i ett inlägg men här är det en bok i genren chicklit som gäller.
Inte min gengre längre även om det ibland är skönt som en avkopplande mellanbok. Men många är enligt mig menlösa. Jag tror det sämsta är när man vet från första kapitlet hur det ska sluta. Och att som i detta fallet låta det gå 400 sidor mellan är rätt...
Denna var inte läsvärd enligt mig även om hon kanske försökt få ihop helt olika syskon med en mamma som inte alls var lika varandra. O så lite kärlek på det..  o lite familj...
Menlös är mitt omdöme.

Oppsan

Såg nu att innehållet i förra inlägget har försvunnit men inte så att man missa något roligt. Tror att det mest var det gamla vanliga gnället...

Idag känner jag mig bättre. Inte några underverk men ändå en gradskillnad. Här överlevt jobbhelgen utan större men. Mellandottern gjorde underverk i lör, igår var mer motsatsen. Får se om hon åker i veckan. Det där är ju en sak som tynger men jag kan inte göra mer. Så fort jag försöker prata så är svaret att det har jag inte med att göra, du e dum i huvvet, håll käften osv. Jag fnns där om hon vill annars måste jag försöka acceptera o låta det vara. Lagom lätt när hon bosätter sig hos mig... Suck...

Älsklingen kom i helgen.... Orkar inte där heller. Försökte mig på att prata där med men var ungefär lika mycket respons haha.

Pengar... Ja ser inte bra ut men så är det, skit tråkigt men egentligen ingen katastroff. Kunde vara värre, har varit värre... Ta en dag i taget. Jag e glad o tacksam att de två minsta är långt ifrån ekonomiskt krävande så nog jag mer lider än de. Som sonen som behöver en del i sko o klädväg men han vill inte handla o bryr sig inte tycker han klarar sig med det han har...  Känner ändå att jag är över det värsta o nu bara ta tag i det.

O så mig själv. Under denna skoltid har jag lärt mig mycket om mig själv. En del visste jag men mer kött på benen nu. Sen är det väl inte så lätt att ändra allt o köra terapi på sig själv. Tänker inte ens försöka nu när det är så mycket annat men igår fick jag nog o sa stopp för en del destruktiva beteende så från idag ska jag med småsteg vandra tillbaka till rätta vägen. Blir inget dramatiskt eller svårt egentligen men för mig kommer det kräva tillräckligt med energi för att vara nog ändå.

Nu jobb...

Måste ändra tankegången

en alldeles egen buss

ingen höjdar dag direkt och inte alls taggad för en jobbhelg men men,,,
Känner bara att jag inte direkt vill hålla på och fixa o dona för alla andra och känns som ingen annan bidrar med något. Är ju inte riktigt så men iaf... trött på att slita o känns som man inte kommer nån vart.
sista veckan har älsklingen och jag bråkat mer än vi gjort under alla år tillsammans, antagligen för att jag varken orkar eller kan mer... får se hur det blir.
jag har ingen kämparglöd kvar alls för tillfället...
Nåja vi fick till slut städat här hemma och hunnit med lite fremys o ett par glas vin så nu väntar sängen.

var och handla idag med, inte varit på citygross på ett par v för att slippa ta bussen o inte hunnit men nu så. och så klart var det chauffören som vill dricka kaffe med mig. asså jag vet inte hur jag ska bete mig. Vill inte vara taskig men inte uppmuntra heller. Även om jag ibland tänker "han kanske kunde vara bra o trygg" men nä är inte mycket som tänder nån cylinder där.
sen var det dags att åka hem o bussen kom. Här kommer jag med expressbuss till dig säger han o vi går på. tom buss men är inte så ovanligt i denna lilla hålan... sen säger han jag har egentligen slutat jobba nu och visst han hade ju bytat buss.
jag o dottern bara tittar på varandra sen när vi börjar åka. eeh vad sa han egentligen? slutat jobb? egen buss? men  jodå när han sluta jobba så bytte han buss med en annan chaufför o så körde han snabbt för att hinna före den o körde oss hem haha så slapp vi omvägen men... ja jag vet inte lite halv creepy trots allt men man får ju ge killen cred för att han inte ger upp. Lite läskigt när han vet var jag bor vill liksom inte att han ska hänga här oinbjuden...

nä sängen nu då så man orkar upp imorgon...

kaos

Känner bara hur det går utför här nu och jag orkar inte med det. Vet att jag bara borde vara tyst men det är ibland lättare sagt än gjort.
urarta till viss del idag och är en tallrik fattigare så blivit en dyr vecka haha... JA vad ska man göra? gråta? hann jag med det också innan. och två glas vin o sen gick det undan att skriva arbetet i psykiatri... en fråga var hur man förebygger ohälsa för barn och ungdomar. Låg nog mig varmt om hjärtat, svamla på i minst 6 sidor om bara det. läraren kommer skjuta mig och inte var det nån hög nivå på det arbetet, ungefär lika akademiskt som bloggen.
skulle fördjupa oss i en ångest... kommer inte på vad man kallar det... sjukdom typ.
jag tog social fobi... och gjorde testet. jodå inte bara som jag inbillar mig att jag har det, jag har det. Fanns kändes ändå skönt att göra en diagnos baserat på den testen. Liksom nu vet jag svart på vitt. Jag är inte knäpp för att jag går omvägar för att slippa hälsa på folk, för att jag vill försvinna in i tapeten för att jag inte kan göra saker när folk tittar, för att jag börjar stamma o pratar rappakalja när jag ska säga något, för att jag håller på och dör när jag ska ringa ett samtal. jag har ångest helt enkelt, vilket försvårar mitt liv bra mkt mer än någon tror och ger bra mkt mer magvärk än någon tror. Är en anledning till att många saker på mina todolistor är så svåra att göra...
Har faktiskt funderat någon vecka nu på att allvar se om man kan hitta  nån kbt terapi på nätet som man kan göra. Skulle vilja bli fri från det handikappet. jag vill våga, vara som de flesta andra.

Hög tid att sova nu, imorgon ska det fre städas annars tar jag en ledig dag =)
hämtat skolböckerna idag och är taggad på biologin med, vet inte riktigt hur det blev geografi också men kan vara kul det med sen...
Frågan är om jag orkar med barn... jobb o två plugg. ekonomiskt kärvt...
allt går =)
natti

inte alls en ok dag...

underbar dag, verkligen eller inte..?

Börjar med att man sitter och gråter i skolan på lektionstid för att vi prata om en sak. Kan ju säga som så att psykologi och psykiatri är väldigt intressant men... ligger nära hjärtat om man säger så. Känner lite som när jag gick på högstadiet och min biologilärare sa till mig att jag inte behövde vara på lektionen om cancer om det var jobbigt för mig när min mamma var sjuk i cancer. Det klara jag mer på gamla dar man e bölig.
Försökt få till min todo lista o lite har jag väl gjort men det har gått nåt så otroligt segt så finns inte ord för det... giter inte är det minsta man kan säga.
Får fortsätta med den imorgon.

o som pricken över i så fortsätter man med räkningarna. lika back än eller näe inte riktigt men nästan...  och om jag bara betalar det viktigaste, det jag e back med så månadens räkningar får halka efter igen. ja då blir det knappt tvåtusen över... till mat... till höstkläder till barnen, till glasögon till minstingen, presenter till sonen som fyller 13, skolböcker. Lycka till om man säger så! jag vet att det är mitt eget fel... jag hade ju det hyfsat till jag blev tillsvidare anställd men men. inget jobba extra nu inte... får köpa en trisslott o vinna tio tusen så jag kommer på fötter igen =) julen vill jag inte tänka på ens...
jaja hjälper inte att gråta, eller jo lite just nu men det e bara att ta nya tag så fixar det sig, har ju klarat det förr så...jävla tradigt bara.
Kul att jag slängde min jacka i våras för den var visserligen sönder men jag var trött på den efter 15 år. lycka till att ha råd med en ny, blir en kall vinter i kofta =)

orka inte ta tag i mitt psykiatri arbete nu heller som ska vara inlämnat imorgon kväll så får väl ta en helkväll med det imorgon. duktig på att diciplinera mig, not.
förhoppningsvis kan jag hämta ut mina böcker imorgon så jag kan börja med biologin med. Dessa böcker har inte gjort mig rikare heller en bok på 500ca varje månad.
Får tänka långsiktigt...
så färdiggnällt, orkar inte mer tänker kasta mig i soffan vare sig jag borde eller inte :(

imorgon ska vi upp tidigt igen, denna gången till habläkare med minstingen.
och som ett ps så är älsklingen tradigare än nånsin... o saker han deppar över gör mig deppad dock deppar vi inte över det av samma anledning om man säger så...

nya tag imorgon...

Så aningens bättre

Känner mig lite piggare idag i sinnet inte i ögonen. Kunde inte alls somna igårkväll. Älsklingen försvann lika fort som han kom i princip så han kunde ju hållt sig väck så hade jag fått gjort lite av det jag skulle. Inge mys alls, mest störigt.

Nya tag idag. Nu först jobba sen ska vi ha möte på jobb med chefen, i em blir det bio med jobb o diskussion. Hem o fixa det vardagliga. Sen måste jag kolla nya portalen för andra studierna. Maila o kolla lite Ang minstingen. Lite räkningar, budget. Hinna plugga lite. Kolla hemmafruarna :-P vi får se hur långt orken räcker.

Skulle bara vilja vara en vecka, utan barn, utan måsten, utan alarm :-)

Mellandottern landa hemma igen iförrgår... Vi är inte på samma fas o jag borde vara tyst men frustrerande. Inga bråk iaf.

bli eremit kanske

Livet funkar sådär just nu...
stress känner jag... hinner ju bara mest basic hemma o sen e tiden slut...
skolarbetet börjar bli back... todo listan lång...
trött... slut... ingen lust alls... till nåt...
ungarnas behov.. älsklingen... helgen kunde använts bättre...
för mkt tänkande...

nu ska jag försöka avverka lite todo om datorn slutar sega, sen kommer älsklingen...
imorgon jobb, jobbmöte... på em blir det bio på jobb med efterföljande diskussion... hemma sent... skola på ons... måste göra klart arbetet... handla...
tors habläkare måste kolla upp en del innan dess med...

återkommer =)

Lite too much

Inte mycket reservkrafter här inte så för ovanlighetens skull slut idag med. Den som väcker mig i helgen lever ett farligt liv säger jag bara.
Gick faktiskt o la mig itid igår, och somna. Sen ringde älsklingen o bara för det prata vi evigheter o sen var inte jag i sömnläge utan tankeläge. O så minstingen som väckte mig trekvart innan alarmet. Jaja vi överlever det med.
Måste sova snart iaf så inte tankarna blir ännu dystrare haha.

O så börjar jag en kurs till nästa vecka i skolan, ja inte samma portal men ändå. Här jag tagit mig vatten över huvdet nu? Plugga 100%, jobba 80% o så minstingen o allt med henne på det? Jaja är ju bara knappt fyra månader så ska gå.

Lite stressad för jag har inte hunnit/orkat med todo listan. Bristen på pengar stressar, allt med mellandottern stressar. Men lite sömn på detta o sen en dag i taget tror jag.

Så sugen på att åka ner o träffa syster o bebin. Men får vänta på pengar o som sagt småförkyld, inget mamma eller baby behöver i detta läget... Den är så söt, brukar inte tycka att prematura är det men detta är undantaget :-)

Hade jag haft råd hade ett stort rör Treo varit trevligt nu :-)

Jobbdags

Lugnet efter stormen

Det ständiga dåliga samvetet. Igår i skolan gick vi igenom lite fler psykiska diagnoser och får man ångest eller vad när så mycket beror på mamman. Är det mitt fel att min dotter är... Ett vrak... För att överleva själv kan jag inte ta på mig all skuld. Jag förstår en del saker som kunde gjorts annorlunda men jag har gjort vad jag har kunnat i de aktuella situationerna, kunde egentligen inte gjort så mkt annorlunda...

I går var jag trött o stressad. Jag visste bättre men ändå... Jag orkar inte alltid. Jag har vetat flera dagar vart det bärka o igårkväll kom smällen. Det är som när man ser ett åskväder närma sig i horisonten, själva stormen, urladdningen o sen lugnet efteråt... Jag orkar inte så ledsen på hela situationen. Vad ska hända? Detta borde vara ett läge då man bara vill dela med sin dotter men jag kan inte, jag stänger av. Detta händer inte...

Idag är det höraelkunskap i lund Ang minstingena hörselnedsättning. Sådär intressant än så länge... Kommer inte hinna hem itid känner jag men men... Trevlig lunchpromenad iaf. Lugn o ro. Alldeles själv

Pytians anvisningar

Tredje o sista delen om Victoria Bergman. De andra heter kråkflickan och hungerelden. Handlar om hemska mord, incest, sexuella övergrepp på barn, sekt. Aktuellt är ju att många av personernas gemensamma nämnare från början är en internatskola med penialism.
Det är mkt psykologi. Vad grymheter kan göra med en människa. Ibland kan jag känna lite over the top. Men det är en bra serie. Man lär känna huvudkaraktärerna, man vill veta vad som kommer att hända, hur det ska knytas ihop.
Man eller jag kunde inte gissa mig helt till slutet, på ett positivt slut. Dessutom med lite trådar dinglande, som jag gilla.

Spännande, hemska och bra böcker. Man kan ju tro att man ska tröttna med så många sidor om samma sak men inte.

Elva minuter

Jag kan inte säga jag läst så många böcker av Paulo än, detta är tredje. Här börjat på en annan men kom inte in i den så sen la jag till handlingarna så länge.
Jag började förvånansvärt nog med alkemisten och sen brida. Tror den jag börja på heter pilgrimsresan och den handlar mer om honom själv.
Jag gillar hans böcker de är lätta men ändå djupa. Som växer om man läser om tror jag.
Jag gilla denna också. Om en kvinna från Sydamerika som hamnar i Europa ett år. Jobbar som prostituerad. Vad är kärlek, var o hur passar sex in.
Den var lättläst men bra. Min dotter läste den men tyckte den var sådär. Behöveran lite egen erfarenhet för att ta till sig?
De andra var bättre men helt klart läsvärd.

En liiiten krabat

Igårkväll messa syster att det var dags för akut kejsarsnitt nästan två mån för tidigt. Varför vet jag inte än... Men syster har ju haft högt blodtryck ett tag... Nåja spelar mindre roll. Lite nervös var man ändå, akut kejsarsnitt tidigt är ju ändå inte det normala även om man vet att de klarar av de små.
Men allt verkar ha gått bra iaf, blev en liten pojke på 1,5kg. Är så glad för deras skull. Vet inte exakt varför men denna bebis känns speciell. Kanske för att det är hennes första vi andra har redan ynglat av oss en del hehe. Vill åka ner o hälsa på men det tillåtet inte ekonomin och dessutom är vi ganska förkylda så får väl hålla oss till nästa vecka.
Minstingen blev jätteglad när hon såg fotot idag, tur att det redan var bestämt hon skulle sluta åka till syster...

Ibland men i te ofta längre får jag en släng av att man skulle ha en till men nä, fem räcker nog. Dessutom blir det väl så småningom barnbarn o jag tyckte i början att det var tråkigt när mina barn var små att de nästan var jämngamla med mina syskon. Jag o år men skiljer väl tre, fyra år mellan min äldste son o min yngsta syster.

Nä nu jobba. Mår skit idag inte så förkyld men ont i mage/rygg och rejält illamående.
Fint väder iaf :-)

Lite små ångest

Nä vet att det inte direkt är ångest ångest men ändå.
Läser i Amelia att de barn som mår sämst är de som bor med bara en förälder, att den föräldern inte heller mår bra. Som vi plus att vi har lite extra smått o gott.. 
Känna dåligt samvete att mina barn inte har några pappor inte mer än en liten del av deras liv. Borde jag valt bättre? Jag gjorde vad jag kunde för att få det att fungera både före och efter men ändå... Det sista året är det ett av barnen som träffat sin pappa ett par gånger, o två av barnen sin pappa två gånger o de andra två inte alls (samma pappa som det barnet som träffat sin pappa några gånger). Det är sorgligt. Varför ska mina barn behöva leva med att de blev bortvalda, kommer de nånsin över det?

O jag hade det inte varit skönt med en till förälder med tanke på vad mina barn behöver. Lite stötta, avlastning.
Läste om mammor som hade barnen varannan vecka. Snacka om att kunna ladda batterier.
Men samtidigt får jag dela allt med dem o det skulle jag inte vilja välja bort.
Och trots avsaknad av pappa verkar det ändå bli folk av dem <3

Men ändå... Tänk om...
Jag undrar så hur papporna tänker? Om de tänker?
O vad är oddsen att båda? Mitt fel? Nä tänker inte ta del i det alls, deras val, deras ansvar. Jag försökte. Ingen av de verka bry sig eller orkade... Första pappan var iaf bra i några år o de minnena har de iaf kvar av honom.

Allt kretsar kring min säng

Minstingen väckte mig fyra imorse, härligt för när jag blir väckt då kan jag omöjligt somna om speciellt som jag måste gå upp. Kommer tankar om allt möjligt. Nackdel med smartphone för då måste jag googla upp saker jag funderar på o det underlättar inte någon insomning. Kunde inte somna igår kväll heller... Tankar snurrar, kliar överallt, obekvämt osv.. rent psykiskt.
Minstingen förkyld idag men sa att hon var pigg så blev skola, hon är ju ngen bebis längre, förkylningar får man ju leva med till viss del.

Konstigt ändå med sömnproblemen för jag tycker ändå att jag känner inre ro någorlunda bortsett från pengar o mellandottern.
Nu är det jobb, första dagen på en fullspäckad vecka.

Trött, tröttare, tröttast

Inatt har jag ändå sovit mycketna timmar någorlunda men hjälpte föga, vill bara hem till sängen igen. Är väl den jädrans förkylningen som ligger o stör. Sen det sista året har varit en katastroff hur jag har skött mig själv. Alla goda inte intioner har bara försvunnit. Nog för att jag var en tjockis innan också men en som åt betydligt bättre än nu o framförallt en som rörde sig o hade kondis. Men det är så segt, gör halvhjärtade försök o sen rinner de ut... Skyller på allt möjligt... Tycker mitt liv är rörigt fast det egentligen inte är det längre mer än i mitt huvud. Hattigt med stora tjerna bara. Ska ni, har ni?

September är en favoritmånad fast verkar inte bli mkt tid att bara njuta... Fullt upp. Jobb skola två kursdagar Ang dotterns hörselnedsättning, habläkare, o så todo lista. Stress över ekonomin o allt barnen behöver o en son som blir tonåring i början på okt o pengar man e skyldig... 
Jaja en dag i taget, göra det bästa av de pengar som finns en sak i taget prioritera, försöka lägga mig tidigt var dag för sovmorgnar lär det bli ont om...
Men är ju inga tråkiga saker direkt så klagar inte är bara trött.

Nu jobba

Mys eller

Krupit ner i sängen som bara luktar av honom som han gjorde o början (o nä med början menar jag inte svettlukten på dansgolvet haha) saknar honom fast e på sätt o vis mysigt att sakna med, tanken e lixom bättre. Han var här igår. Helt okej. Så småningom somna vi eller han somnar först o sen tar jag mig över till min sida. Inatt vakna jag av att han kommer efter o ligger sked o det är mysigt... I tanken... Eller när jag inte ska sova...  Hamnar långt ut på kanten tänker att det ska gå o sova så det e ju mysigt. Det börjar krypa i kroppen, höfter o ben börjar värka. Panik. Måste vända mig. Vänder försöker putta lite... Börjar snurra som en propeller, trångt obekvämt. Tills han tröttnar o surt kastar sig bort i sin halva. Yes underbart... Kryper efter, puffar rätt kuddar, täcken lägger mig nära... Måste ändra lite... Hmm.. tillbaka till min halva. Nice, space... En hand  över det räcker. Vaknar trött.

På tal om män. Fd svärmor la upp en bild på barnens pappa som leker med barnens kusin på sitt besök i Norrland. Här fått sitta på fingrarna för att inte skicka ngn spydig kommentar om att andras barn duger tydligen men det hade ju varit bittert o omoget :-P

Nu sova imorgon jobb

Bästaste

Har man en gullig son eller vad? Eller ja klart jag har ju två.
Igår kom äldste sonen hem en runda. Jag fråga Honom om han hade kvar sin cykel men tydligen hade hans ex den eller nåt. Jag fråga för att yngste sonen ska på frilufsdag och då ska de cykla. Fattiga mamman får ångest, spec som man inte känner nån heller. Iaf skulle sonen köra iväg en runda men komma igen så skulle jag följa med till affären. Han kom aldrig igen, så när vi tänkte gå ist kommer han cyklande. Då hade han tidigare i veckan tänkt köpa en begagnad cykel till sig själv men ångrat sig o nu stack han iväg o köpte den, åkte till garaget o fixa till den <3 så fick lillebror den i tidig födelsedagspresent. Där släppte en sten från mammans bröst. Nu kan dessutom sonen cykla när de har gympa i sporthallen o till sina kompisar som ändå bor en tråkig gångväg bort :-D idag åkte de till biltema för att handla lås o lite annat småfix så nu meckas det hemma. Själv e man inlåst på jobb. Når vi handla igår vilket inte var så mkt så betala sonen maten. Så nu är han väl ikapp det året han satt som ett svart hål i lght o sög energi o vägra betala för sig. Nu efteråt har han insett hur fattig jag är/varit. Duktig på att dölja det då hehe.

Stolt över mina barn de gör så gott de kan. Är väl lite klurigt med mellandottern nu men ja vad ska jag göra?

Yngste sonen var såklart överlycklig igår :-) o som det inte räckte med cykeln så har han växt en cm till senaste två mån så nu e han en halv centimeter längre än mamma :-P minstingen är ju ån så länge lite kortare. Blir lite svårt att envisas med att de inte är småbarn längre haha. Känns märkligt.
Blä vad jag hellre varit hemma med barnen nu, hoppas de tar bort min ena helg på schemat, har inte alls lust längre...

insikter och skakningar i grunden

vad det är kul att läsa psykologi och nu psykiatri, även om det "bara" är på gymnasienivå. Även om jag känner att ajg är rätt medveten om saker och ting så är det lite annat när man ser det svart på vitt. Även om jag såklart kommer att ha nytta av detta på jobb så känner jag att man ser sin omgivning och sig själv i ett litet annat ljus. det är lite aha över det. Små bekräftelser på det ena än det andra.
Nu är det ju inte så att jag ska sitta och göra någon analys på min omgivning här men på nåt vis får man mer förståelse när man vet mer när det är mer fakta över det. Även om psykiatrin inte är n¨gon vetenskap där man säger att exakt så här är det och exakt av denna anledningen. Funkar inte riktigt så, inte än i alla fall.
Igår när jag läste om fobier så läste jag om socialfobi oc även om jag misstänkt detlänge så är det en "släng" av det jag lider av. Och det gör faktiskt livet bra mycket svårare. Folk tycker ju att man är "töntig" för helsike ta tag i det, ta plats du vet ju saker och är lika bra som andra, lyft luren o ring då. Men folk vet inte hur det känns inom mig. jag tycker ju själv att det är fånigt för hur farligt är det egentligen men man vet ju det med förnuftet en fobi är ju just en orationell rädsla, man vet att den inte har logik i sig för fem öre. När jag ringer till någon instans så är ju risken ganska liten att de totalt dumförklarar mig eller börjar gapskratta i luren, risken att jag stör är ju också ganska liten då det är deras jobb att svara men ändå, ändå kan jag inte förmå mig att ringa tex.
nu är jag ju tvingad att göra saker men det är svårt, man har ångest och kan jag komma undan gör jag det och är det inte livsviktigt så "glömmer" jag ta tag i saker. Freud tror inte man glömmer sånt det är omedvetet och jag tror det. För hoppsan heljsan var klockan redan så mycket och telefontiden slut.
Folk uppfattar mig som sur, tillbakadragen. Sur är jag väl inte egentligen men jo jag vill helst inte synas i någon större utsträckning, vill hellre bara finnas i bakgrunden o lyssna. jag känner inte för att gå i täten. ska man börja analysera kanske jag är tjockis i försvar för vem tar en tjockis på allvar? Jag tror även om det låter läjligt för en del att när jag väl lyckades gå ner en del i vikt o var på väg och sen bara vände och rusade upp igen när jag började få komplimanger var en rädsla. Rädsla för vad jag skulle kunna bli. Fast då kan man undra varför jag sminkar mig och färgar håret blått gör inte mig mer osynlig. protest?
personlighetsklyvning?
Lite terapi kanske?
så om jag inte sak fokusera på mig längre så hade jag en del konversationer igår.
En del trevliga lättsamma, ett som var jobbigt på så sätt att får det verkligen gå till på det viset? Jobbiga saker som jag känner med.
Och så ett som var hemskt som jag inte kunde ta in, som jag bara ville dela med mig av men som sades i förtroende och ett som jag inte vill bryta men känns tungt och det var inte bara en sak. samtalet gjorde vissa saker klarare också, saker som jag själv börjat se på allvar men som blir mer o mer klart. som vänder upp o ner på min värld på sätt o vis. Det jobbiga hade ju inget med mig personligt att göra men gjorde mig ledsen, rädd t.o.m. för att köra psykologi så var man väl lite o chockfas först men nu ska man böra reagera. samtidigt som jag förstår så skjuter man ifrån sig sånt händer inte... bara anonyma människor kanske en ändå vet jag u mycket väl att det verkligen inte är så... saker har hänt i närheten förr, bägge de stora delarna som kom fram så jo det händer...
men så länge det finns hopp...

Snark

Jag är så inte en morgonmänniska, hade visserligen sovmorgon i söndags men det känns avlägset nu o ännu mer avlägset till nästa helg när jag e ledig. Jag vill bara sova o sova. Som på semestern, vakna mellan 8-9. Vakna i lugn o ro....

Kan skylla på att jag e tröttare pga två föräldramöten i veckan. Väldigt uttröttande eller inte.
I tisdags var det sonens. Inte ngt omvälvande direkt. De ska ha frilufsdag med cykel snart. Jättekul verkligen, vart ska jag hitta en cykel? Har inte råd att köpa en begagnad ens... Pinsamt o stressande...
Igår var det dags för minstingens möte. Om man säger som så så är det inte som förr när man tyckte att det var en träff vänner emellan. Vill ju till att det finns lite gemenskap när det är en sån liten klass men icke. Jo mellan andra o inte mig haha. Alla särklasserna hade möte först så fick träffa mina föräldravänner först ett tag iaf. Saknar dem i klassen. Men sen... Ja jag ska väl inte säga för mkt men ja jisses. Trötta mig.... Men överlevde iaf och var inte spec omvälvande det heller...
Skolan var intressant igår, mkt nytt att lära då jag aldrig läst nåt större egentligen om psykiatri innan. Psykoser var gårdagens tema o jag visste faktiskt inte riktigt vad det var. O vissa i den nya gruppen ja jisses där med... En kvinna fick världens raseri utbrott då läraren under rasten flyttat hennes bänk lite för att alla skulle få plats, då snackar vi en meter. Vi andra visste inte vad vi skulle tro... Ett fall kanske hehe...

Mellandottern är uttråkad, tar inte tag i det hon borde vilket gör mig nervös, tiden går och tid är det inte gott om just nu, vet inte vad jag ska göra... Hon börjar mer o mer bli sitt gamla jag dessutom...

Nu jobbdags... Gäsp

jädrans måndagsex

Kul när jag höll på att plugga idag och så tänkte jag efter jag läst det jag skulle läsa lite av det som vi ska prata om på nästa lektion... ja då slutar min bok 3/4 delar in och sen börjar den om från början. grrr sjukt störigt spec som de sidorna som saknas var ganska viktiga :s
jaja man kan inte få allt här i världen. får väl se om jag kan sitta på skolan o låna en bok som om jag inte har annat att göra :p känns som om denna månaden blir ganska busy minst sagt men det kan ju vara kul det med =)
just idag har det väl inte hänt så mkt... jobbat..
ganska lugn o skön kväll... barnen lugna. sonen kom hem sent o nästan direkt i säng, mellandottern gick ut en runda, äldste dottern har åkt iväg så tro det eller ej men här sitter jag själv men måste sova strax. Imorgon blir det jobb o föräldramöte, ons skola o föräldramöte, tors jobb, helgen jobb.
Måste faktiskt tillägga att mellandottern faktiskt är helt ok att bo med för tillfället. Hon är ju som hon är inget som går att ändra det. förra veckan var alla retliga o då blir det som det blir men känns som om hon ändå försöker lite som om lite har gått in. Hon hjälper till med en sak varje dag, inte så mkt gnäll. relativt sett. så kan funka ett tag men inte så överdrivet länge till vet inte vad vi ska göra nu önskar man att man var i position att hjälpa henne med lght men icke :(  vi får se vad som händer. hon har en plan men jag tvivlar... hon har en annan plan om framtiden också, känns som ett berg men hon skulle kunna om hon verkligen vill. Men som hon själv sa att hon borde söka hjälp för sina problem för att orka...  ja vi får se. time will tell.

Älsklingen är som en kvarnsten för tillfället. Han har så jädrans mycket problem för tillfället o jag kan inte hjälpa vare sig jag vill eller inte... men jag får dåligt samvete, jag tar över oron, vill bara blunda, inte svara... lämna bakom mig men hur mkt älskar man då? men hur mkt påfrestningar tål man. Nä nu känns det inte alls kul ärligt talat...

sociala dagar, kortfattat

helt otroligt vad man kunde ha att göra på sina lediga dagar utan att ha något att göra... Tiden har bara försvunnit och vet inte vad jag gjorde av den. Lite slut å man har folk uppe på sig hela tiden, blir så med båda stora döttrarna hemma.

men har iaf fått gjort skolarbetet klart men kändes sådär men får se...
Firat sonen som blev 23, han o hans kompis var här nästan hela dagen. Trevligt men att lyssna på dem två så många timmar hehe. say no more. tänk om två år har man barn som är närmare 30 än 20 :s gamlingar hehe.
Hunnit handla o städa lite men syns inte nu längre...
Fått erbjudande om dejt eller dricka kaffe av busschauffören. tacka nej. har så svårt att säga nej, döttrarna tycker jag är lite bitchig, hmm.
Syster kom på fredagkväll fast jag var lite tradig som satt o skrev skolarbete halva kvällen men men...
På lör åkte hon o jag med pappa o hans veteranbil på lergöksrallyt. Var en trevlig runda runt på Hallandsåsen och en trevlig dag. inte så ofta man umgås i den konstelationen. Tog nästan hela dagen.
Sen var det middag o häng i soffan.
idag vid frukost kom nästa syster med alla sina barn. jag skäms för det men känns som om man aldrig varit småbarnsförälder hehe. Det var livat här men gick bra. de stackars barnen har ju inte så mkt att göra här direkt. så vi promenera allihop ut till min pappa på landet, är en promenad på närmare en timme med barn. Så blev vi bjudna på middag där men liiite trångt där med. Ena systern o jag var nog mest sugna på att åka hem till respektiva lght o bara krypa i säng i ensamhet haha.
Har varit intensivt och mycket social trevlig. varit roligt.
Nu har jag fixat lite på todolistan, veckan som kommer bjuder mest på jobb.
Äldste dottern åker iväg en månad till pv i sthlm.

Nu är det sängdags...