Oppsan

Såg nu att innehållet i förra inlägget har försvunnit men inte så att man missa något roligt. Tror att det mest var det gamla vanliga gnället...

Idag känner jag mig bättre. Inte några underverk men ändå en gradskillnad. Här överlevt jobbhelgen utan större men. Mellandottern gjorde underverk i lör, igår var mer motsatsen. Får se om hon åker i veckan. Det där är ju en sak som tynger men jag kan inte göra mer. Så fort jag försöker prata så är svaret att det har jag inte med att göra, du e dum i huvvet, håll käften osv. Jag fnns där om hon vill annars måste jag försöka acceptera o låta det vara. Lagom lätt när hon bosätter sig hos mig... Suck...

Älsklingen kom i helgen.... Orkar inte där heller. Försökte mig på att prata där med men var ungefär lika mycket respons haha.

Pengar... Ja ser inte bra ut men så är det, skit tråkigt men egentligen ingen katastroff. Kunde vara värre, har varit värre... Ta en dag i taget. Jag e glad o tacksam att de två minsta är långt ifrån ekonomiskt krävande så nog jag mer lider än de. Som sonen som behöver en del i sko o klädväg men han vill inte handla o bryr sig inte tycker han klarar sig med det han har...  Känner ändå att jag är över det värsta o nu bara ta tag i det.

O så mig själv. Under denna skoltid har jag lärt mig mycket om mig själv. En del visste jag men mer kött på benen nu. Sen är det väl inte så lätt att ändra allt o köra terapi på sig själv. Tänker inte ens försöka nu när det är så mycket annat men igår fick jag nog o sa stopp för en del destruktiva beteende så från idag ska jag med småsteg vandra tillbaka till rätta vägen. Blir inget dramatiskt eller svårt egentligen men för mig kommer det kräva tillräckligt med energi för att vara nog ändå.

Nu jobb...