tisdag 30 juni 2015

Stirra i väggen

Det här håller inte. Jag hoppas det bara är tillfälligt att jag snart är ute ur denna skiten.
Känner att jag mår lite som för 12-8år sen. Då jag av ngn anledning deppa ihop totalt då jag separera med de små barnens pappa, att jag hade en dotter på ett år som genomgick en massa i och med hennes diagnos bidrog såklart. Jag flytta med barnen, alldeles för dyrt. Ekonomin rasade totalt allt ramla till kronofogden när väl första räkningen gjort här. Och här sitter jag massa år senare med den skulden som bara ökar. Jag fortsatte träffa de små barnens pappa under destruktiva former. Hade ett kortare förhållande som bara var givande för hjälpen han gav då min äldsta dotter insjukna i en allvarligt kronisk sjukdom. Det var mkt skit och nätan var igenom det värsta var jag slut och låg ofta o bara titta i väggen....
Sen träffa jag älsklingen vissa saker som med döttrarna lugna ner sig lite, ett accepterande. Svårare med mellandottern som krävde så mkt. Till slut blev det jobb lite bättre ekonomi i vardagen även om skulderna hängde med..  
Sen jag blev tillsvidare anställd med lägre lön då jag inte jobbar lika mkt och dragning av lönen till kf har vardagen varit svårare, jobbet har blivit skit av många anledningar, hemlivet med barnbarn och mellandottern har inte varit lätt, älsklingen gifte sig, skilde sig skaffa barn och nu är det antagligen ny fru och allt hänger i sluttampen. När jag prata med honom innan idag tänkte jag bara varför klipper jag inte bara.  Innan det visar sig att vi blir ovänner innan sidor hos honom jag inte vet om visar sig. Har redan sett för många glimtar som jag försöker ignorera. När han försöker hålla saker undan för mig ochvjag ändå vet och till slut för rätt. Varför han görbså fattar jag inte. Jag blir väl mer upprörd över hans dåliga försök att dölja. För att det är enklare då? För att det egentligen är saker som inte spelar roll.
Varför väntar jag på något jag vet svaret på även ombhan envisas att jag inte vet för att han inte vet.

Sluttampen med mellandottern nu. Bästa vänner och så är jag värsta människan ever lika ofta. Stressen hon har för att det är för mkt och min hjälp är inte nog. Jag hoppas så att hon tar tag i en utredning till hösten som hon säger. Som "tur" är är det ju oftast vara jag som hamnar i skottlinjen. Och visst är bra mkt bättre jämfört med innan men...

Ekonomin är åt helvete.
Känner själv stress inför vad som kommer hända till hösten. Båda alternativen är jobbiga på sitt sätt men det ena kommer bidra med så mkt mer positivt.

Jag känner mig dålig som inte orkar mer men jag är så trött och pms på det gör inget mer rosaskimrande.
Bara en dag till och en till... Störigt man ska känna så på sommarlov/semester.
Imorgon är iaf, förhoopningsvis, flyttdag. En pärs men sen så.
Ev kommer älsklingen på kvällen, ev pärs det med och förhoppningsvis bättre på andra sidan.
Sen samla lite krafter. Försöka rycka upp mig, lite mer o mer för var dag.

Titta på dotterns lght idag. Är annorlunda, lite wow. O nytt allt. Avis. . Inbillar mig fortfarande att jag bor i en nyrenoverad lght fast det är mer än elva år sen vilket verkligen syns.
Men kan än känna känslan när ag hämtat nycklarna och jag och barnen köpte med oss fika och gick till lght. Satte oss på golvet i köket och jag bara njöt och var så lycklig jämfört med där vi bott innan i misär så var det drömmen. Och ja jag har inte ångrat mig och denna lght är det stället som mest känts som riktigt skönt hemma.

Men än kommer jag upp på morgonen. Om än det tar en timme. Tack och lov att minstingen börjat sova länge så e vi uppe samtidigt. Fasar redan för att det är jobb om en vecka...

Men nu ska det först vara lugn o ro hos oss. Sommar är på väg. Jag ska ut en kväll, får samla pant innan dess haha.
Denna sommaren börjar inte lätt men kommer bli så mkt bättre :-)
Ingen som gett upp hoppet inte...

måndag 29 juni 2015

en jädrans röra

Längtar tills slutet av denna veckan när saker och ting ordnat till sig. Just nu är det bara en enda stor röra inför hennes flytt men det ska väl bli av någon dag även om varje dag nu känns som sista dagarna inför en förlossning :p som en evighet. Minst sagt rörigt här hemma så ser framemot en storstädning sen. fast jag har hört rykte om att det ska bli sommar i dessa trakter under veckan och då ska jag inte vara inne och städa. då ska jag samla lite sol.

hände inte så mkt igår heller. Fick dottern till att börja packa. jaha ska man det också. och så satte jag en första sats av fläderblomssaft. finns inget godare än ett glas kall hemmagjord flädersaft en varm sommardag så är det bara. och av saften ska jag även göra lite fromage tänkte jag. så gott med jordgubbar,

inte bra att jag inte har gjort något dessa dagar men å andra sidan känner jag mig så uttråkad nu så kanske kommer bli något gjort sen istället. och har man semester får man göra som man vill.

idag kommer minstingen hem och sen ska jag hämta barnbarnet på dagis och sköta läggningen då mellandottern har sin första jobbdag idag. ska bli spännande att höra hur det har gått. så frågan är nu ska man städa de sista två timmarna av lugn och ro eller fortsätta göra ingenting för att ta tag i allt sånt sen när här ändå är full rulle.

sen kunde förkylningen få bryta ut om den ska eller ännu hellre bra försvinna helt och hållet... så den härliga huvudvärken som envist håller sig kvar.
slppar nån timme till sen e det dags för verkligheten.
kvalitetstid med sonen gälls också.

känns lite bättre allt med älsklingen just nu, en ny fas kanske. Lite nya tankar från mitt håll för saker är ju fortfarande detsamma. har gått en månad nu snart sen den här cirkusen börja och man kan ju inte gråta hysteriskt hur länge som helst, bara lite smågråt...

lördag 27 juni 2015

tråkigt eller vilsamt

ingen höjdarnatt direkt. Lite som "det blir värre framåt natten, ligger vaken, tänker på dig.." typ nåt sånt som björn skifs sjunger. Jag borde så bara somna direkt vid nio och inte ligga och tänk och tänka lite till. jag och tankar på natten är som om jag var påverkad av något. inte alls vid mina sinnes fulla bruk. Jaja får försöka behärska mig.

som vanligt blev man väckt i ottan av barnbarnet... idag känner jag bara så att jag inte alls kommer sakna deras liv och röra att det är en evighet kvar tills de äntligen försvinner.Är lite så nu när det e så mkt att fixa för henne och jag får hålla reda på det och det hela tiden är: javisst, ja just det osv. Men man får ju hjälpa till lite. Hon hade dock inte tänkt på att fixa nån som kan köra hennes saker även om det inte är så mkt så är ju inte så att man tar det under armarna men får ordna sig...

huvudvärken håller sig envist kvar. inte mycket nytta gjord idag men läst min bok, städat toaletterna och gått en liten runda. och ja denna semestern skulle jag ju läsa mkt så egentligen är det rätt. Hade egentligen lite andra planer för dagen men kommer tid för det med.
syster påminde mig igår om att vi återigen missat irlandsfestivalen. var ästan sugen på att åka dit själv men kunde inte samla tillräcklig energi för det. de få gånger jag har försökt göra nåt på egen hand har det oftast inte varit såå roligt så...

Älsklingen var här ikväll. bara jag hemma så var rätt skönt att få umgås lite. vi har inte träffats riktigt på två veckor så saknat massor. när jag träffar honom så bara kändes det som om allt var värt det. Försökte tvinga fram ett beslut men e svårt... kändes bra mkt bättre att prata på riktigt än i telefonen iaf. hatar denna situationen, rent ut sagt så suger den. älskar älskar honom. sättet han tittar på mig, sättet han älskar mig.

lyckts göra av med alla mina pengar också så blir en kul semester, och kul utekväll med syster haha. jaja ska komma pengar nångång inom det snaraste hoppas jag.

men snart har jag min lght tillbaka... hälften klart för att kunna börja plugga till hösten... fokus fokus.

fredag 26 juni 2015

mycket som rör sig... mkt skakningar och jordbävningar

var ska jag börja... med att jag hatar denna sega dator får ju inte mkt gjort. innan en ny flik kommit upp så har jag glömt vad jag ska använda den till. Tror verkligen jag behöver göra nåt åt det om jag ska börja plugga.
jag borde börja plugga också om jag ska börja plugga. men ja innan jag kommer igång så kan ju det redan vara försent.
Detta är ju bara en av alla saker som hänger just nu känns det som.
jag ska bara, om bara...  framför allt hade jag önskat att jag blev piggare nån gång istället för att känna mig som en zombie. Ligger inte vaken på nätterna och roterar längre iaf men somnar inte och vaknar i ottan. så så många timmars sömn  blir det inte även om de timmarna är mer sammanhängande.
Haft en jädrans huvud och ryggvärk sista dagarna också.

bra nyhet är dock att mellandottern och barnbarnet har fått en lght och flyttar nästa vecka. Det är inte den ultimata lght men det är en början iaf. Problemet är väl att dottern i princip inte äger någonting utom lite saker till sin son. hon är ju itne som min stora dotter som sparade och samla husgerård i flera år innan hon flyttade. jag och sonen skrapar iaf ihop lite till henne. köpte lite billigt basic på ikea innan i veckan också. så hon kommer klara sig sen får man ju komplettera efterhand. Är väl mest soffa o tv som saknas just nu. Allt går. När jag flytta hit till denna lgh hade vi ingen soffa första månaden och det gick det med.
Och det är ju skönt att de ska flytta. slippa bli väckt, slippa alla deras saker, att både hon o jag kan bestämma själv över våra hem, slippa deras stim mkt för minstingens del, att barnbarnet får ett sovrum att sova i. Men... Känns otroligt konstigt iaf. mellandottern har ju krävt så mkt energi och tid av mig under så lååång tid och nu ska hon flytta på riktigt... Hon lär ju fortsätta behöva en massa hjälp fortfarande men ändå nu måste hon på  något vis klara sig själv och bli vuxen. och det kommer säkert gå bra och hon har ju mig iaf. jag vet att hon kommer fixa det men ändå.
Och det känns jobbigt att barnbarnet ska flytta även om han jämnt är framför mina fötter, låter och stökar till. Han är ju så liten och jag är van vid att träffa honom dagligen. Han vill jämnt och ständigt komma upp. jag och hans mamma ger honom helt olika saker. och nu ska han behöv flytta från  en stor del av sin familj som han känner den. skulle kunna gråta bara jag tänker på det. ja jag kommer träffa honom fortfarande men ändå. Vet att det blir bra.
Dottern lyckades även skaffa sig ett vikariat jobb igår... dock lite snabbt utan att tänka utan att fråga för arbetstiderna passar inte alls med dagis, även om det är tre olika pass under ett dygn så kräver alla att hon får hjälp med barnpassning. och tog förgivet att jag skulle fixa det... man hinner knappt vänja sig vid tanken att de ska flytta förrän det kändes som gummibandet snärta tillbaka och de var på plats igen. men det är så ohållbart så det går inte. inte så att jag inte vill, jag har hela tiden sagt att jag vill vara en mormor som hjälper till med hämtning på dagis men jag kan inte på bekostnad av min yngsta dotter. Igår var jag så less på henne som gör saker utan att tänka... och hon var sur på mig för att jag var sur... idag tog vi väl det lite mer sansat och jag sa att hon kan vara vikarie där men jag tänker säga nej när det inte går och det är ju inget som kan vara hållbart men klart bra hon jobbar lite och kan sätta lite på cv:et =)
ska snart hämta minstingen på dagis då dottern fick åka iväg en bra bit till kontoret och skriva på papper osv men jobbet är ju i stan vi bor i. På måndag första passet så får bli jag som hämtar då också.

blir en händelserik sommar känns det som. på ett annat plan än äventyr,

allt med älsklingen hänger också i luften på en väldigt tunn tråd. jag kan vara sur på mig själv för att jag låter det hänga där i väntan på att han ska ta någon form av beslut, sur på mig själv för att jag inte klipper för att jag lever på det lilla hoppet han kasta till mig. även om ingen av oss tror på det. saknar honom så. trött på mig själv för att jg tänker på det för mycket för att jag låter det dra ner mig. för att jag inte orkar gå upp ur sängen, för att jag bara vill dra täcket över huvudet för att tycka synd om mig själv. Förbannad på honom för att han låter mig hänga även om det är jag själv som tillåter det. sur på religion, traditioner, kulturer...
och ändå vet jag att det är ohållbart att jag måste igenom detta, att det är dags... men ändå...  fan vill gråta skrika, kasta saker. Jag vill inte alls släppa... känner mig bara så ensam, saknar så mkt men ändå vet jag att det inte alltid varit så rosenrött på sistone... Några dagar till sen får vi se... Älskar honom. och vet han älskar mig.

trött på mig själv för att jag är trött, för att jag är så handlingsförlamad. för att jag slösar mina pengar, för att jag tröstäter. så kan jag sitta här sen och gnälla om att jag är så fet och fattig. Det är inte så här jag ska vara eller vill vara.
Ändå försöker jag, peppa mig själv, tänka framåt. vara förnuftig och säga till mig att saker kommer ordna sig, att det går över, att jag kommer må bättre.

semester i två veckor nu. på sitt sätt helt fel, för mkt tid att tänka, att gotta ner mig i elände. men å andra sidan hade jag inte orkat jobba nu heller. energin räcker bara till det knappt vardagliga. till att det ska vara bra sommar för de två yngsta, även om sonen nog inte bryr sig så mkt om sin mamma längre hehe.
minstingen e på kortis, åkte igår och kommer hem på måndag. Jag jag står handfallen med huvudvärk. vad gör jag av denna tiden, var ju meningen jag skulle bo hos älsklingen men går inte nu... huvudvärk. finns saker jag vill skulle kunna göra men jag kommer inte igång själv. ensam...

var på ikea med de två yngsta för ett par dagar sen... planera sonens rum, behöver inte alls bli dyrt så det får bli födelsedagspresent i höst. fanns en massa jag vill ha också men så rik e jag inte. sörjer soffan jag ville ha på chilli också. total utförsäljning till veckan men inga pengar till något sådant :( Är typiskt när man hittar nåt man verkligen vill ha.

får åka in till stan och åka stadsbussar tills jag hittar "min" flirt busschaufför och kan ge honom mitt nummer så kan han trösta mig haha.
sol idag iaf, sommarväder på gång. går bra för min dotter. ska få "tillbaka" min lght, utekväll med syster att se framemot, sthlms resa och malmövistelse att se framemot. vänta på besked den 9e juli.

blir nog bra när allt ändrats om.
Är inte lätt att förvandlas från larv till fjäril :p även om jag är en väldigt gullig larv. Lite glupsk och slö som larver brukar vara men det är ju som det ska. var sak har sin tid ;)
borde prioritera bloggen lite också, saker känns så mkt lättare när man får det ur sig.
En bok och balkongen innan det är dags att hämta lilla hjärtat =)

måndag 22 juni 2015

Bästa på länge

Så då gick dagarna med dottern och svärsonen, dagarna med midsommar.
Allt har bara flutit på mer eller mindre. Är inte alls så trött som jag brukar vara när de varit här.
Sonen har också varit här en del även om han varit sjuk. Blivit en del kubb, krocket, film, sällskapsspel. Vädret är inte det ultimata men vi kunde sitta ute alla hela midsommarafton iaf :-)
Syster med man och barn sov över här men tyvärr åkte de hem för tidigt på midsommardagen så de missa grillningen men det är väl det tråkigaste som hänt denna veckan. Var nog den bästa midsommaren på länge, vet inte riktigt varför men mer avslappnat kanske.
En annan syster var också hemma hos min pappa men tyvärr valde hon att åka hem även om hon hade kunnat sova hos mig hon också och hennes barn. Jaja sommaren är lång så ska väl hinnas ses mer.

Nu är det dags att jobba. Tar emot fast det bara är två dagar i sen min semester på två veckor. Men men ska gå det med.
Lite sol önskas dock fast kan vänta till onsdag.
På torsdag kommer ett avgörande beslut så håller tummarna för det :-)

torsdag 18 juni 2015

Närmare det nya än det gamla.

Jag är fortfarande fast i det gamla men det börjar kännas som att det nya faktiskt kan bli av, inte bara fantasi utan realitet. Hoppas det iaf.
Sökte på csn och fick besked efter bara en dag att jag kommer få pengar för att finansiera mina studier så nu ska jag bara komma in också sen fi nä unga ursäkter. Jo att jag inte tagit tag i pluggandet så blir att göra det nästa vecka och ta tag i att komma in i en labbrock med mina tjockisarmar.

Idag har jag rymt hemifrån för att bli ompysslad av min gulliga syster. Fick lunch, frisörbesök och presentkort. Så idag blev det sushi till lunch, aningens annorlunda dock. Och sen blev det färgning av håret och klippning. Inget drastiskt men nöjd :-) och jag som verkligen inte gillar att folk rör mig men tyckte faktiskt detta var behagligt. Kanske ska lyxa till det nån gång om året med frisör.

Inget nytt om älsklingen. Glad att det ändå blev en månad i tomrum känns som att det kommer bli lättare då, sen...
Nu är det mer "gör ont en stund på natten men inget på dan"
Imorgon midsommar. Ser framemot det faktiskt. Glad att jag o syster hann prata lite idag redan.
Lite sol hade dock inte varit fel :-)

tisdag 16 juni 2015

Då så...

Idag känns saker aningens bättre... gäller ju att tänka positivt :p
lite mer sömn och två fm med bara minstingen hjälpte lite också.
Sen kanske jag är lite taskig men nu när jag vet att, vilket jag egentligen visste innan också, att älsklingen tar det lika hårt som mig men kanske inte bara av samma anledningar gör på något vis det lättare. Jag får rycka upp mig, kan inte hälla salt i hans sår och vara jobbig.
ja vi får se, skriver mer om det nästa vecka...

idag skicka jag in ansökan till csn. våga egentligen inte. för jag är 75% säker på att jag inte kommer få några pengar, skulle ju vara så typiskt men nu hoppas jag få besked av dem innan jag får från skolan. jag är mer säker på att komma in än jag är på att få pengar.
så nu ska man bara vänta några veckor till på flera stora saker här i livet.,. så får man se vad som kommer förändra sig inom närmsta tiden.

nähä fixa lite här innan gästerna kommer. sonen har precis kommit hem.
ska man försöka få allt att rulla på nu då.

måndag 15 juni 2015

that's it eller inte.

varit sega dagar, dåligt med sömn.
Igår trodde jag att saker och ting med älsklingen skulle komma till ett avgörande men sluta inte som jag trodde och nu fortsätter jag dingla i ett hopp som inte finns.
Orkar inte skriva så mkt om det men just nu e jag trött p religioner och kulturer, traditioner...
jag bara så borde släppa taget och inte klamra mig fast i den lilla tråden av hopp som egentligen inte finns. men ja... träffa han iaf igår och fick en del svar som jag behövde och känns väl lite lättare på så vis men detta suger...
Ibland gråter jag förtvivlat, ibland styr hjärnan och tröstar det är bäst så, ibland är saknaden för mycket och ibland känner jag glädje över det jag trots allt fått...
Men denna veckan tänker jag förtränga, och efter igår så finns egentligen inget att berätta så skönt det...  ska fokusera på annat...
vilket inte gått så bra än så länge... stirrat på datorn till ingen nytta, stirrat på todolistan utan att bockat av något. Tittat på balkongen o all annan röra utan göra något åt det.
Skön fm iaf då barnbarnet varit på dagis och dottern en sväng på stället där af har sina ungdomar typ.
Minstingen sov otroligt länge så man märker ju att hon störs annars av rösslet här.
Önskar jag också kunnat sova ut någon gång.
Gått bra ett tag med mellandottern men nu känner jag att vi börjar gå varandra på nerverna igen...

och vart tar sommaren vägen??

Men jag läste en blogg och även en som länkat det till facebook hur viktigt det är att tänka positivt för att må bra. Inte alltid lätt men finns inte så mkt annat att göra så ska se framemot veckan iaf.
Imorgon kommer sonen hem efter sitt lilla äventyr =)
imorgon kommer även dottern och svärsonen hem.
sen får vi ta och handla o fixa lite till midsommar på ons.
På torsdag ska jag smita till malmö och få min födelsedagspresent av syster =)
på fredag firar vi midsommar enligt tradition hos min pappa. och då sover även syster med familj över.
så ska bli skönt att få lite att göra ist för att grubbla och tänka på sånt jag inte vill tänka på.

Den här sommaren kommer ju bli händelsefylld iaf.

fredag 12 juni 2015

Turbulent

Jag skulle vilja skriva allt men samtidigt orkar jag inte. Denna månad har varit turbulent minst sagt. Spec när det gäller förhållandet. Ja inte mellan oss men med saker runt om.
Jag har trott att nu är det Thats it för att ett par dagar senare le och tänka att nä var det inte och inbillat mig lugn över sommaren o sen dråpslag på det. Och nu ett stort ingenting, väntan. Men jag vet innerst inne, lever på hoppet för att han vill kanske och jag på ett sätt men ja .. erfarenheten säger mig nåt annat.
Vill bara få veta klart, ja eller nej.
O ja jag vet att det verkligen är dags för oss båda men ingen av oss vill så svårt.
Skriver väl mer när det e överstökat.

Fast orkar inte, var dag e seg. Jag är så ledsen men ingen vet eller jo två av barnen men man får hålla skenet uppe. Vill bara ligga u fosterstöllning under täcket o skita i allt. Få gråta ifred.
Men jag e gammal o klok, jag vet det lättar en dag men fram till dess...
Jag hade så hoppats på en sista sommar och ett tag verka det så...
Jag är bara så jävla ledsen och tänker vara det med, men ändå glad på nåt vis...

Sommarväder idag, frestäda som höll sig i två minuter...
Läste lite papper igår och kände att än är inte hoppet ute om lght, två veckor till... Och när det kanske kanske blir så kommer insikten om att barbarnet faktiskt ska flytta isf. Hur sorgligt är inte det egentligen för honom och oss. Klart allt praktiskt blir så mkt bättre o vi lär ju träffas ofta men ändå...

Pengarna är slut, tradigt
Måste peppa upp mig till nästa vecka. Gäster, midsomar. Ser framemot det men samtidigt.. 
Imorgon åker sonen på sin resa, nervöst.
Minsta barnens pappa e dum i huvudet på riktigt. Fuck off bara.

Vill framåt i tiden och samtidigt inte. Vill sommaren ska gå långsamt, njuta av den. Mitt i allt.
Imorgon jobb och sämre väder...

Vill sitta i en sommarstuga i skogen. Sådär lite skamfilat och mysigt. Sitta på trappan med en kopp kaffe. Sådär lite sommardaggigt på morgonen.Tystnad. lukten av naturen.  Bara själv. Återhämta samla kraft. Hav nära. Drömma kan man ju.
Tänker att till hösten kan mitt liv vara totalt annorlunda. För det krävs förändringar, stora. Jag är oxe vi gillar inte sånt :-P
Jag ska kämpa igenom. Glad för det jag haft men förväntan på något nytt. Hoppas hoppas.
Jag är bara ledsen att detta inte är nån fantasi, roman med givet slut för då hade jag inte behövt gå igenom vissa saker men tyvärr är detta den brutala verkligheten

tisdag 9 juni 2015

Sommarlov

Så idag var det dags för barnen att efter avslutningsfika och kyrkobesök börja sitt efterlängtade sommarlov. Efterlängtat av mig med. Trött på att ge sig iväg nästan alla dagar. Idag gav vädret lite löfte om att det kanske blir lite sommarväder iår också.
Suttit på balkongen ikväll. Tyst, lugnt o skönt. Tråkigt att jag aldrig lyckas prioritera pengar till att fixa som jag vill här ute men går ju att sitta här i alla fall även om det kunde vara så mkt mysigare.
Men man kan inte få allt här i världen o känns inte som det viktigaste heller.
Viktigast hade varit att komma igång med pluggandet. Kommer aldrig klara det. Känns som jag mer eller mindre omedvetet inte vill ta ut något i förväg. Efter jobbdagen igår är det iaf absolut säkert att jag inte vill stanna kvar.
Min kollega... Alltså jag vet inte, ignorera, ta strid, försvara. Jag vet inte. Känns skit med ny chef som inte känner mig som inte vet vad jag går för o så få all denna skiten slängd på sig, fan. Blir ledsen och arg.
Jaja snart ska håg ha semester och sen han så orka bry sig. Måste jag stanna får jag ta det då...

Känns bättre med älsklingen nu iaf. Men hans liv :-( som en dålig roman bara... Jag hatar känslan av att vara utanför, att inte veta allt.

Känner iofs lite så i mitt egna liv. Att inte ha kontroll.
Men men, sommarlov o snart semester är en start. Att barnbarnet skolas in på dagis känns som en bra sak.
Min ekonomi kommer vara usel men medveten om det så ska gå att lösa o bli bättre efter sommaren, hoppas.
Med lght till dottern, allt mer älsklingen, pluggplanerna, allt det hänger löst och inget jag kan påverka nu.
Andra planer tänker jag inte dra igång nu... Ska fixa sista på todo denna veckan sen ska vi bara vara resten av sommaren. . 
Blir bra ..

söndag 7 juni 2015

ännu en vecka

Så har ännu en vecka gått, känns som en vecka som har varit evighetslång. kanske för att den har innehållit mycket, eller egentligen inte.
men ett visst område började på topp men åkte rätt ner för en snabb rutshkana och jag fattade verkligen inte vad som hände. och vet fortfarande inte. Inga svar får man heller. gråta vilket jag gjort lite, vill skrika och kasta sönder saker men nä det har jag inte. just nu vet jag inte ens om jag orkar bry mig eller om jag ens vill.
sakerna som kan förändra mitt och mellandotterns liv hänger än i tomma luften, går fortfarande att hoppas men...
jag har inte haft kraft eller ork till jobbet... av flera anledningar. Men imorgon måste jag åter återvända... segt.
jag avboka en insats ang minsta dottern. känner att jag inte orkar röra till livet med det. Besökte korttidstillsynen där hon ska börja till hösten och det var positivt, bara logistiken kvar.
Beta av en stor punkt på todolistan som gnagt så det var skönt.
varit iväg och köpt avslutningskläder till barnen.
sonen vann en tävling men tyvärr var det inte möjligt att jämföra ist blev han så sugen så han ordnar det själv med surt sparade slantar. Vet inte om det är rätt att skicka iväg honom men som han säger att det går att lita på honom men är värre med andra. Får hoppas det går bra iaf och det blir nog kul början på sommarlovet för honom men... ja man måste våga släppa lite också även om de yngsta i skaran hehe.
Broder hade fått tag i fotbollsbiljetter så vi åkte in och såg fotboll. jag och de yngsta barnen och sonens kompis som mötte upp från en annan stad. var trevligt men tyvärr hann man inte umgås så mkt med brossan...
Idag tog jag och barnen oss en runda till sofiero jag har inte varit där sen jag var lite. Var så fint där med alla blommorna... ja är ju känt för en speciell men orkar inte anstränga mig för att försöka stava till dem hehe. Men en mysig utflykt var det. Tyvärr sol hemma och halvvägs så blev det moln så hade vi velat se sol borde vi stannat hemma men det gick bra det med.
stötte på stora sonens gamla klasskamrat/bästis (brossan till kändisen hehe) o pinsamma jag kände inte igen honom fast hans tod före mig i kön log och sa hej... kopplar så långsamt. speciellt som han stod där med solglasögon. fett pinsamt vad jag är dålig på att känna igen folk. inte första gången med hans kompisar heller. en gång satt en av hans kompisar bredvid mig på bussen o jag bara undra varför killen glodde så mkt tills jag koppla...
Jaja man kan ju inte vara bäst på allt.

jag är bara så trött, vill bara ligga under täcket men jag kämpar framåt men går inte bra och jag är så back med allt i livet för att jag inte orkar. känner mig stressad för det och det gör ju inget bättre heller...
jag är så less... depp. Men ändå så lever jag på hoppet, att det kommer ljusna snart, lägga sig på plats...  men tills dess..

måndag 1 juni 2015

tornado

Maj har inte alls varit den månad som jag hoppades på. Inte på något vis alls.
Jag har känt mig rätt nere minst sagt.
vädret har ju inte direkt varit nån stämningshöjare heller.
Hemma är det mest bara stökigt och rörigt. Alla har/är sjuka. känns mer än instängt här. Känns som alla är otåliga kalvar och bara vill komma ut men hur kul är det ute i kall snålblåst och regn.
var nära att mellandottern fick en lght men hänger löst nu och beror på depositionshyra. vem har 20 000 liggandes löst i en ficka. De behöver så en egen lght och vi behöver så vår egna lght tillbaka.
Det är trångt och rörigt överallt. Barnbarnet är verkligen ingen liten baby längre och kräver verkligen sin plats. även om det känns som en favorit plats är framför mormors fötter hela tiden ;)
Jag har lite saker som hänger över mig som jag måste ta tag i. Ska försöka göra det idag. Minstingen är på lång utflykt idag och jag är ledig idag förutom att jag ska på möte på stället som ska fungera som fritids ist. kommer inte ihåg vad det heter nu. korttidstillsyn kanske. Jag vet inte alls mycket om hur det fungerar där borta så får se.
Jag borde verkligen ta tag i pluggandet om det nu är så att jag kommer in i höst. ska jag plugga/repetera fyra kurser under sommaren. blir halvkul...
Känns som om jag befinner mig i en tornado där man inte kan komma till ro och göra något ordentligt. allt bara flyger omkring. Känner mig verkligen i en brytpunkt i livet i mångt och mycket men är mkt som ska hända. Mycket som ska in och mycket som ska ut.
Det har varit flera ledsna dagar men även dagar då man ändå kan känna att det är värt något, att det kommer leda framåt.
Jobbet är inget vidare just nu och med tanke på att jag vill göra annat så kan jag inte riktigt få till den där gnistan för att orka engagera mig.
Förhållandet... ja man kan verkligen säga att det där går upp och ner. Att både han och jag har mycket omkring oss och är slut på varsitt håll bidrar ju inte till att något ska kännas bättre heller. saker har hänt som gjort att man trott att saker ska ta ny vändning och när jag väl känt att det på något vis är ok och nödvändigt så har det ändrats igen. jag vet bara inte om jag orkar. jag gör ändå men jag orkar inte vilket inte leder till något bra.
Minstingen har inte varit rolig heller på sista tiden och även om jag förstår varför är det småtungt iaf. Känner att jag tagit ett beslut gällande henne som jag kanske ångrar nu. Känner inte alls för pers ass längre men vet inte ens om jag kan hoppa av det tåget heller. samtidigt kändes det inte ok när jag börja med stödfamilj heller, vilket iofs fick sluta med att min syster fick vara det. bäst så =) korttids kände jag ingen oro inför, inte på det viset iaf. men detta... näe...

hade varit så skönt att vara framme i september nu och vetat hur det blir med allt. att många pusselbitar lagt sig till rätta och tornadon lugnat ner sig till sommarbris :p
Nästa vecka är det skolavslutning. jobbar dock en del. hattig semester i år känns det som. men minstingen ska en del på korttids, kanske till norrland med så lite egentid ska hinnas med.
jag hoppas på en lugn sommar det hade jag behövt, ja vi alla.
men på detta viset blir ingen todo lista avklarad.