Turbulent

Jag skulle vilja skriva allt men samtidigt orkar jag inte. Denna månad har varit turbulent minst sagt. Spec när det gäller förhållandet. Ja inte mellan oss men med saker runt om.
Jag har trott att nu är det Thats it för att ett par dagar senare le och tänka att nä var det inte och inbillat mig lugn över sommaren o sen dråpslag på det. Och nu ett stort ingenting, väntan. Men jag vet innerst inne, lever på hoppet för att han vill kanske och jag på ett sätt men ja .. erfarenheten säger mig nåt annat.
Vill bara få veta klart, ja eller nej.
O ja jag vet att det verkligen är dags för oss båda men ingen av oss vill så svårt.
Skriver väl mer när det e överstökat.

Fast orkar inte, var dag e seg. Jag är så ledsen men ingen vet eller jo två av barnen men man får hålla skenet uppe. Vill bara ligga u fosterstöllning under täcket o skita i allt. Få gråta ifred.
Men jag e gammal o klok, jag vet det lättar en dag men fram till dess...
Jag hade så hoppats på en sista sommar och ett tag verka det så...
Jag är bara så jävla ledsen och tänker vara det med, men ändå glad på nåt vis...

Sommarväder idag, frestäda som höll sig i två minuter...
Läste lite papper igår och kände att än är inte hoppet ute om lght, två veckor till... Och när det kanske kanske blir så kommer insikten om att barbarnet faktiskt ska flytta isf. Hur sorgligt är inte det egentligen för honom och oss. Klart allt praktiskt blir så mkt bättre o vi lär ju träffas ofta men ändå...

Pengarna är slut, tradigt
Måste peppa upp mig till nästa vecka. Gäster, midsomar. Ser framemot det men samtidigt.. 
Imorgon åker sonen på sin resa, nervöst.
Minsta barnens pappa e dum i huvudet på riktigt. Fuck off bara.

Vill framåt i tiden och samtidigt inte. Vill sommaren ska gå långsamt, njuta av den. Mitt i allt.
Imorgon jobb och sämre väder...

Vill sitta i en sommarstuga i skogen. Sådär lite skamfilat och mysigt. Sitta på trappan med en kopp kaffe. Sådär lite sommardaggigt på morgonen.Tystnad. lukten av naturen.  Bara själv. Återhämta samla kraft. Hav nära. Drömma kan man ju.
Tänker att till hösten kan mitt liv vara totalt annorlunda. För det krävs förändringar, stora. Jag är oxe vi gillar inte sånt :-P
Jag ska kämpa igenom. Glad för det jag haft men förväntan på något nytt. Hoppas hoppas.
Jag är bara ledsen att detta inte är nån fantasi, roman med givet slut för då hade jag inte behövt gå igenom vissa saker men tyvärr är detta den brutala verkligheten