tornado

Maj har inte alls varit den månad som jag hoppades på. Inte på något vis alls.
Jag har känt mig rätt nere minst sagt.
vädret har ju inte direkt varit nån stämningshöjare heller.
Hemma är det mest bara stökigt och rörigt. Alla har/är sjuka. känns mer än instängt här. Känns som alla är otåliga kalvar och bara vill komma ut men hur kul är det ute i kall snålblåst och regn.
var nära att mellandottern fick en lght men hänger löst nu och beror på depositionshyra. vem har 20 000 liggandes löst i en ficka. De behöver så en egen lght och vi behöver så vår egna lght tillbaka.
Det är trångt och rörigt överallt. Barnbarnet är verkligen ingen liten baby längre och kräver verkligen sin plats. även om det känns som en favorit plats är framför mormors fötter hela tiden ;)
Jag har lite saker som hänger över mig som jag måste ta tag i. Ska försöka göra det idag. Minstingen är på lång utflykt idag och jag är ledig idag förutom att jag ska på möte på stället som ska fungera som fritids ist. kommer inte ihåg vad det heter nu. korttidstillsyn kanske. Jag vet inte alls mycket om hur det fungerar där borta så får se.
Jag borde verkligen ta tag i pluggandet om det nu är så att jag kommer in i höst. ska jag plugga/repetera fyra kurser under sommaren. blir halvkul...
Känns som om jag befinner mig i en tornado där man inte kan komma till ro och göra något ordentligt. allt bara flyger omkring. Känner mig verkligen i en brytpunkt i livet i mångt och mycket men är mkt som ska hända. Mycket som ska in och mycket som ska ut.
Det har varit flera ledsna dagar men även dagar då man ändå kan känna att det är värt något, att det kommer leda framåt.
Jobbet är inget vidare just nu och med tanke på att jag vill göra annat så kan jag inte riktigt få till den där gnistan för att orka engagera mig.
Förhållandet... ja man kan verkligen säga att det där går upp och ner. Att både han och jag har mycket omkring oss och är slut på varsitt håll bidrar ju inte till att något ska kännas bättre heller. saker har hänt som gjort att man trott att saker ska ta ny vändning och när jag väl känt att det på något vis är ok och nödvändigt så har det ändrats igen. jag vet bara inte om jag orkar. jag gör ändå men jag orkar inte vilket inte leder till något bra.
Minstingen har inte varit rolig heller på sista tiden och även om jag förstår varför är det småtungt iaf. Känner att jag tagit ett beslut gällande henne som jag kanske ångrar nu. Känner inte alls för pers ass längre men vet inte ens om jag kan hoppa av det tåget heller. samtidigt kändes det inte ok när jag börja med stödfamilj heller, vilket iofs fick sluta med att min syster fick vara det. bäst så =) korttids kände jag ingen oro inför, inte på det viset iaf. men detta... näe...

hade varit så skönt att vara framme i september nu och vetat hur det blir med allt. att många pusselbitar lagt sig till rätta och tornadon lugnat ner sig till sommarbris :p
Nästa vecka är det skolavslutning. jobbar dock en del. hattig semester i år känns det som. men minstingen ska en del på korttids, kanske till norrland med så lite egentid ska hinnas med.
jag hoppas på en lugn sommar det hade jag behövt, ja vi alla.
men på detta viset blir ingen todo lista avklarad.