Sommarlov

Så idag var det dags för barnen att efter avslutningsfika och kyrkobesök börja sitt efterlängtade sommarlov. Efterlängtat av mig med. Trött på att ge sig iväg nästan alla dagar. Idag gav vädret lite löfte om att det kanske blir lite sommarväder iår också.
Suttit på balkongen ikväll. Tyst, lugnt o skönt. Tråkigt att jag aldrig lyckas prioritera pengar till att fixa som jag vill här ute men går ju att sitta här i alla fall även om det kunde vara så mkt mysigare.
Men man kan inte få allt här i världen o känns inte som det viktigaste heller.
Viktigast hade varit att komma igång med pluggandet. Kommer aldrig klara det. Känns som jag mer eller mindre omedvetet inte vill ta ut något i förväg. Efter jobbdagen igår är det iaf absolut säkert att jag inte vill stanna kvar.
Min kollega... Alltså jag vet inte, ignorera, ta strid, försvara. Jag vet inte. Känns skit med ny chef som inte känner mig som inte vet vad jag går för o så få all denna skiten slängd på sig, fan. Blir ledsen och arg.
Jaja snart ska håg ha semester och sen han så orka bry sig. Måste jag stanna får jag ta det då...

Känns bättre med älsklingen nu iaf. Men hans liv :-( som en dålig roman bara... Jag hatar känslan av att vara utanför, att inte veta allt.

Känner iofs lite så i mitt egna liv. Att inte ha kontroll.
Men men, sommarlov o snart semester är en start. Att barnbarnet skolas in på dagis känns som en bra sak.
Min ekonomi kommer vara usel men medveten om det så ska gå att lösa o bli bättre efter sommaren, hoppas.
Med lght till dottern, allt mer älsklingen, pluggplanerna, allt det hänger löst och inget jag kan påverka nu.
Andra planer tänker jag inte dra igång nu... Ska fixa sista på todo denna veckan sen ska vi bara vara resten av sommaren. . 
Blir bra ..