måndag 25 maj 2015

segt

Det e segt med allt nu känns det som...
sjukdomar som cirkulerar runt här... stora dottern som inte mår så bra i sin sjukdom och fått mer därtill :( och sen allmänt, förkylningar, maginfluensa, öroninflamtion osv på resten av familjen...
Mellandottern som var så nära en lght men i sista stund bestämde sig ägaren för att han ville ha borgenär, förståeligt men inga vi har på lager...
motivation för jobb är på noll... för att ta tag i mig själv har också åkt ner till noll...

finns ljusglimtar med...
som tex att jag nu tagit tag i saken och ska utnyttja hotellweekenden jag fick av mina barn förra året och de utöka med en natt denna. så tre nätter på hotell alldeles för mig själv är nu bokat =) inte långt bort men i en stad jag trivs i och jag ska ju bara sova haha. dessutom fick jag inte ta billigaste rummet för dem för det var inte lyx nog =) Kan bara de vill <3

men vart tar sommaren vägen. jag är inget fan av värme men detta e ju löjligt... går fortfarande i vinterjacka och vinterskor utan problem...

sova kanske... är en stor bristvara här...

tisdag 19 maj 2015

Återigen

Inte skrivit på ett tag men har inte så mycket kul att komma med och ja vill man läsa gnäll kan man bara välja ett inlägg i högen för det är väl ungefär samma.
Trillat ner i en svacka igen och svårt ta mig upp men det kommer väl.
maginfluensa på alla håll o kanter hos flera...
går inget vidare alls med älsklingen.
lyckats fylla år... hela 41... gammal. no return. man ska inte ångra men känner att jag kanske borde gjort bättre men samtidigt vet jag att jag gjort så gott jag kunnat. fast dagen var faktiskt helt ok fast jag jobba. barnen var snälla, en del syskon kom ihåg mig, nån slog på stort :D Den presenten var en morot för att jag ska komma på rätt spår igen känner jag.
ang fel val som jag skrev i tidigare inlägg så kanske det inte var riktigt så ändå i efterhand. En konstig känsla men helt plötsligt kändes det som om jag faktiskt räknades och att det kommer fler chanser som kanske blir bättre =)
passade älsklingens son här ett dygn. han e lätt att ha med att göra men jag känner mig så många ljusår från att ha småbarn trots att ajg bor med mitt barnbarn hehe. Är lagom att låna lite.

Mycket känns jobbigt och segt. sömnen är en bristvara, tårar finns däremot i överflöd. Men ändå känner jag att mkt av det som ska gås igenom nu är lite för att det nya ska kunna komma. Är en brant uppförsbacke nu och ibland kasar jag neråt men ändå på nåt vis lyckas jag hålla fokus på toppen så bara klättra på efter en liten paus. Det kommer bli bättre. förändringar kan ju kräva en del. Borde fokusera först på att ge mig själv lite energi mitt i all röra. beta av min todolista som suger energi. när alla e friska så ska jag försöka få lite pauser från vardagen. fint väder hade inte heller varit fel så man hade kunnat vara ute lite mer och inte gå varandra på nerverna.

barnbarnet var första dagen på inskolningen så nu är det dags för allvar och vardag för honom och dottern. Hoppas på att det blir bra. Men bostad e fortfarande ett stort frågetecken. men ja ett steg i taget, hoppas på det bästa.

ja vi får se. ska försöka ta tag i mig själv igen. så känslig för omgivningen tyvärr måste bli bättre rustad.

lördag 9 maj 2015

Sista gången

Varför envisas jag med dåliga val titt som tätt... Ja så ofta e det kanske inte men störigt nog och vissa saker gnager mer än andra.
Sista gången. Ånger.
Nu ska det bli fler ja o fler nej på rött ställe.
En helg som skulle bli så bra blev så inte bra... O ja en del kunde jag inte styra men resten. ... Dum huvve.
Nåväl nu tittar vi framåt

torsdag 7 maj 2015

in i märgen trött

Inte så bra dagar alls... Jag försöker dock kämpa på och hålla näsan ovanför vattenytan.
Vet att man inte ska låta sig påverkas av andra men det är inte alltid så lätt.
Försöka stå ut ett tag till. Göra andra saker som måste göras. strategier för att orka.
Den här veckan blev långt ifrån den återhämtning jag hoppades på men men. Jag är rätt van vid att planer ändras.
Idag fick älsklingen tråkiga besked när vi var med hans son hos en läkare på sjukhuset. tänker skriva att jag tycker synd om honom men är kanske inte rätt ord det heller. känner med honom. Förstår hur det känns. Det är ens barn och något som kommer påverka hela livet. inget dödsallvarligt på så sätt men är ändå inte som det "ska" vara.
Själv kan jag inte längre bo med mina inneboende. jag bryr mig snart inte längre. det är så ohållbart.
skrattar inte ihjäl mig på jobb heller. trött på att alltid leva på marginalen ekonomiskt. trött på att jag inte mer aktivt tar tag i mitt mående och gör det jag kan. Det är så motigt.
bu har det varit så här i stort sett, plus minus lite här och där, länge och jag känner att botten e nåd.
där nere ligger inte mkt energi och skvalpar.
imorgon åker minstingen till korttids, sonen hem till en kompis och vart meningen att stora dottern och hennes son också skulle vara borta men icke. hade varit för bra.
Nu vill jag mest bara rymma nånstans men finns inget som lockar. orkar inte vara hos älsklingen heller. Med mitt mående orkar jag inte med dem heller spec bra. låter allt gå ut över honom som borde riktas åt annat håll.
ja vi får se...
trots allt tänker jag mig ändå en ljusning skymta inte allt för långt fram. saker ska ändras till hösten vare sig de vill eller inte..
man säger att livet är en bok med kapitel men känner mer att det är en bokserie. Just nu känner jag mig väldigt mkt i läget där en  bok ska avslutas, vilket kommer stanna i den boken vilket kommer följa med, vilket kommr följa med men ändras. jag längtar tills jag kommer till sista sista och kan hoppa från pärmen in i den nya boken.

tisdag 5 maj 2015

Kan svänga snabbt

I söndags kände jag hopp, glädje. Lust att ta tag i saker.
Igår så bara sjönk allt... Och idag bara fortsatte det... Saker på jobb, förhållandet, olika saker med barnen. Pms gör det inte bättre så tårar har trillat.
Chansen till paus försvann och jag hade så behövt den.
Känns som jag bara kvävs under allt och inte ens får upp ett sugrör att andas genom... Kompakt.

Imorgon ny dag... Stå ut... Det kommer bli bättre.... Someday

lördag 2 maj 2015

Maj, sköna maj

Jag älskar maj och början av hösten, sept/okt. Hade jag inte haft barn med sommarlov så hade jag nog lagt min semester fördelat på de perioderna ist för på sommaren.
Nu är allt så fräscht och krispigt. Ny grönt, blommor och framförallt mer lagom varmt. Jag gillar inte alls värma sommaren spec inte över 25. Kan inte röra mig svettas som en gris.
Men som det är nu så blir det semester i sommar. Misstänker att jag gjort slut på alla semesterdagar så hoppas jag inte behöver några resten av året.
I år känner jag gör att göra... Absolut ingenting. Jag orkar inte asa rundor med minstingen på varma nöjesfält, varma djurparker. Ja det är mysigt att göra saker men inte om man är trött och övervarm.  Dock får det bli något. Blir det fint blir det nog en dag på tosselilla, halvfint en dag på skånesdjurpark, dåligt så kanske en tur till akvariet i Köpenhamn. Bakken om finns önskemål. Annars ska jag bara ta det lugnt, njuta och ta dagen som den kommer göra det vi känner för. Lär ju vara att jag är mest med minstingen. Barnen e ju stora nu. Åka nånstans och fika, strosa sakta i Helsingör. Umgås med systrar i Malmö, picknick. Ingen stress.
O bada ska vi, där vi börja bada förra året. Numera är det roligare på stranden när jag inte längre måste sitta i strandkanten utan kan bada, minstingen vågar bada mer o mer. På rätt strand ser jag henne o har kontakt även om jag badar o hon sitter på stranden inte som innan när vi varit vid småbarnavänliga super långgrund strand.
Jag ska vara i minstingens tempo, kommer dagar när hon e på korrttids när jag kan göra som jag vill. Men i år ska vi inte åka på varma tröttande utflykter bara för att.
Bara för det kommer det regna hela sommaren :-P då ska vi fika, läsa böcker, se film, baka pyssla. Men hoppas inte inte att vi blir inbestängda i sommar. Det orkar vi inte med alla.

Snart dags packa ihop för dagen på jobbet var inte kul att komma idag men mkt att göra så dagen gick fort. Räknar ner och hoppas inför hösten trots dåligt samvete.

fredag 1 maj 2015

lugnt och skönt

mellandottern och hennes son har lämnat byggnaden och det märks. Städat är här också och kanske kan det hålla några dagar nu. Egentligen hade man behövt flytta för att få riktigt rent här känner jag eller en vecka hemma själv så man kunde gjort det grundligt. Eller bara lyxa till det med en städfirma :p fast det lär inte hända jag r mer att man ska inte vara lat utan ta sin egna skit. Jag inbillar mig fortfarande att jag bor in en nyrenoverad lägenhet men det var den för elva år sen och det märks. vi har ändå bott här 6 stycken som slitit på det mesta. Ska se om man kan få tapeserat lite nästa år när inneboendena har flyttat ut. och en ny soffa för det är jädrans vad mellandottern och barnbarnet har lyckats förstöra den. lika mkt som alla andra på de andra tio åren, suck.
tvättat och bytt i sängarna.
nu är tunna revben och strips i ugnen. mat som passar sonen och hans kompis som ska sova här i helgen.
tråkigt jag ska jobba i helgen men men... förhoppningsvis inte så många månader till..
en del todo som ska avverkas med. känns som det hela tiden är saker jag glömmer som jag också borde göra men bara försvinner ut i det blå innan jag hinner fånga vad det är.
älsklingen sura för att jag inte kan komma i helgen, i smyg är jag glad. vill ha paus från allt vad småbarn heter. och andras krav. jag och mina yngsta är alldeles lagom för mig.
Nu hoppas jag bara jag kan få ordning på mig själv lite denna veckan så jag slipper denna förlamande trötthet. =)

Ser framemot

Idag ska mellandottern och barnbarnet åka iväg, först till min syster och sen till en kompis. Vara borta en vecka. Och även om jag såklart älskar den så ska det bli så skönt för mig och för alla. En paus känns välbehövligt. Lugn och ro. Göra som man vill, tystnad.
Tyvärr är det jobb i helgen men men... 
Nästa helg kanske jag får vara hemma helt själv, hade varit så nice. Skulle egentligen på fest då med och gå ut och äta men får nog hoppa det då kassakistan redan är tom.
Ska försaka omstarta mig denna veckan. Inte så mkt jobb, ett möte och följa med älsklingen med hans son på ett viktigt läkarbesök. Inget jag brukar men just detta känns som jag behövs och jag har ju erfarenheter av det så.

Nu ska jag iaf köra igång städningen iaf så man kan bara slappa sen när de åkt.
Nästa vecka måste jag börja ta tag i saker inför hösten med. Tiden har runnit iväg och jag känner anings panik. Tror jag förneekar lite och samtidigt vill jag inte satsa när jag inte ena vet om det går. Min framtid hänger till stor del nu på csn.