in i märgen trött

Inte så bra dagar alls... Jag försöker dock kämpa på och hålla näsan ovanför vattenytan.
Vet att man inte ska låta sig påverkas av andra men det är inte alltid så lätt.
Försöka stå ut ett tag till. Göra andra saker som måste göras. strategier för att orka.
Den här veckan blev långt ifrån den återhämtning jag hoppades på men men. Jag är rätt van vid att planer ändras.
Idag fick älsklingen tråkiga besked när vi var med hans son hos en läkare på sjukhuset. tänker skriva att jag tycker synd om honom men är kanske inte rätt ord det heller. känner med honom. Förstår hur det känns. Det är ens barn och något som kommer påverka hela livet. inget dödsallvarligt på så sätt men är ändå inte som det "ska" vara.
Själv kan jag inte längre bo med mina inneboende. jag bryr mig snart inte längre. det är så ohållbart.
skrattar inte ihjäl mig på jobb heller. trött på att alltid leva på marginalen ekonomiskt. trött på att jag inte mer aktivt tar tag i mitt mående och gör det jag kan. Det är så motigt.
bu har det varit så här i stort sett, plus minus lite här och där, länge och jag känner att botten e nåd.
där nere ligger inte mkt energi och skvalpar.
imorgon åker minstingen till korttids, sonen hem till en kompis och vart meningen att stora dottern och hennes son också skulle vara borta men icke. hade varit för bra.
Nu vill jag mest bara rymma nånstans men finns inget som lockar. orkar inte vara hos älsklingen heller. Med mitt mående orkar jag inte med dem heller spec bra. låter allt gå ut över honom som borde riktas åt annat håll.
ja vi får se...
trots allt tänker jag mig ändå en ljusning skymta inte allt för långt fram. saker ska ändras till hösten vare sig de vill eller inte..
man säger att livet är en bok med kapitel men känner mer att det är en bokserie. Just nu känner jag mig väldigt mkt i läget där en  bok ska avslutas, vilket kommer stanna i den boken vilket kommer följa med, vilket kommr följa med men ändras. jag längtar tills jag kommer till sista sista och kan hoppa från pärmen in i den nya boken.