en alldeles egen buss

ingen höjdar dag direkt och inte alls taggad för en jobbhelg men men,,,
Känner bara att jag inte direkt vill hålla på och fixa o dona för alla andra och känns som ingen annan bidrar med något. Är ju inte riktigt så men iaf... trött på att slita o känns som man inte kommer nån vart.
sista veckan har älsklingen och jag bråkat mer än vi gjort under alla år tillsammans, antagligen för att jag varken orkar eller kan mer... får se hur det blir.
jag har ingen kämparglöd kvar alls för tillfället...
Nåja vi fick till slut städat här hemma och hunnit med lite fremys o ett par glas vin så nu väntar sängen.

var och handla idag med, inte varit på citygross på ett par v för att slippa ta bussen o inte hunnit men nu så. och så klart var det chauffören som vill dricka kaffe med mig. asså jag vet inte hur jag ska bete mig. Vill inte vara taskig men inte uppmuntra heller. Även om jag ibland tänker "han kanske kunde vara bra o trygg" men nä är inte mycket som tänder nån cylinder där.
sen var det dags att åka hem o bussen kom. Här kommer jag med expressbuss till dig säger han o vi går på. tom buss men är inte så ovanligt i denna lilla hålan... sen säger han jag har egentligen slutat jobba nu och visst han hade ju bytat buss.
jag o dottern bara tittar på varandra sen när vi börjar åka. eeh vad sa han egentligen? slutat jobb? egen buss? men  jodå när han sluta jobba så bytte han buss med en annan chaufför o så körde han snabbt för att hinna före den o körde oss hem haha så slapp vi omvägen men... ja jag vet inte lite halv creepy trots allt men man får ju ge killen cred för att han inte ger upp. Lite läskigt när han vet var jag bor vill liksom inte att han ska hänga här oinbjuden...

nä sängen nu då så man orkar upp imorgon...