så svårt

Att komma till ro och plugga hemma verkar vara omöjligt. har så svårt att bara sätta igång, hur störigt som helst. gör saker som har med pluggandet att göra men det mesta finns i periferin och inte alls det viktiga. Bara tanken på att plugga gör att jag får huvudvärk och varför det? Jag tycker ju att det är roligt egentligen. Men det är svårt, hur svårt som helst faktiskt. prestationsångest de lux.
Förra veckan gick vi in i en ny delkurs och det var minst sagt matigt. Mycket... och jag borde samtidigt plugga till omtentan. Är så mycket matte. hade man sluppit den så inga problem. kanske skulle man stannat på gymnasienivå när det var roligt svårt och sen glömde man tydligen allt.
O så grupparbete, som helst ska redovisas med nån kulig film eller något... inte alls jag alltså. Hamna i en bra grupp så det får man vara glad för.
labben som ska göras på fredag kändes övermänsklig men när jag tittat lite på den så klarnar det lite.

I helgen tog jag ledigt. fick lite ordning hemma, fixat lite ikea möbler. var en runda på väla med en del av barnen.
och idag skulle jag då vara redo... vilket inte alls verkar vara fallet. Börja dagen med utv samtal och sen inte mycket mer. äldsta dottern springer rundor här också och även om hon inte är störig så så är det iaf inte full fokus... Kanske ska sätta mig på bibblan imorgon?
ikväll är det möte med särskolan också. var minstingens utv samtal idag också. så sitter man där och tycker att allt går bra. men sen samtidigt när man går därifrån så tänker man att min dotter som går i sjuan kan räkna till tio bra nu, ett framsteg, kan känna igen en del två bokstavs ord och har börjat prata lite mer i tex samling. Och nu börjar jag känna panik att snart är det ut i verkligheten o hur rustad är hon för det? inte alls.
När hon börja i förskolan ja nollan heter det väl egentligen så trodde jag på allvar att hon skulle lära sig läsa tex och klockan... och räkna med minus och plus. att hon skulle gå i särskola. Men hon hamna så småningom nere i träningsskolan. Och ja livet blir svårare på den nivån framöver. men å andra sidan finns det de som har det värre. Klen tröst.
Innan har man tänkt att det ska bli skönt den dagen hon flyttar hemifrån och även om det är långt kvar så fasar jag mer och mer. Bara vill behålla henne hemma i sin trygghet där hon vågar för det mesta vara sig själv.
vet inte om jag redan skrivit men i måndags var vi ju på kontroll i malmö och ryggen blev godkänd så ingen op än på ett tag i alla fall. skönt =)
och sonen fyllde 15 år samma dag.

Livet är ganska ok annats för tillfället. Lite för gammal och tjock men annars. känns konstigt. inte van vid ett lugn.
fast å andra sidan så finns fortfarande älsklingen i mitt liv och där e det lite stormigt. Från att jag ena dagen skulle kunna slita ut mitt hjärta och kasta det på en stig  skogen bland multnande löv och bara hacka sönder det med kökskniv (ser det tydligt framför mig) till att i samma skog kunna lova honom allt, guld och gröna skogar.
skiftande minst sagt. ja som man bäddar får man ligga...  ensam med en mascarakletig kudde.