I teorin

I tanken var det mysigt att få hem barnen. I verkligheten kom en tjej med dunderförkylning o hög feber och en ledssen pojke som inte alls ville hem.
Funderade på det, mina barn har aldrig eller sällan varit några som måste hänga i telefonen när de är borta. Nån gång när de sovit över hos kompis första gångerna har de kommit hem för att de inte kunde sova...
Äldste sonen hör man aldrig med döttrarna lite sms om de är borta längre ellker om det inte varit planerat. Yngsta sonen aldrig utom sms när han var hos sin pappa ibland. Ett par v hos sin kusin tex, inget behov av att prata. Sonens kusin däremot ringer sin mamma stup i kvarten vare sig det är några timmar eller dagar.
Så antingen gillar inte mina barn sin mamma eller så har jag väldigt trygga självsäkra barn som reder sig själva för det mesta. Själv tänker jag inbilla mig det sista :)

O jo såklart jättemysigt få hem barnen :)

Imorgon ska älsklingen kolla biljetter o om han kan låna pengar :s