Älsklingen kom igårkväll iaf... Jag orka inte säga hej då igen egentligen men han kunde inte åka utan att träffa mig först. Så han kom o stanna en timme. O ja blev så ledsen igen ville inte låta han gå men... Vad göra...
Satt uppe med döttrarna ganska sent för att vara oss igårkväll. För att disteahera mig, slippa gå o lägga mig men så småningom måste man ju... Kunde inte sova, ledsen, tårar. Sen ringde han vid halv ett. Ledsen han med. Han har ju försökt hålla skenet uppe när vi träffats nåt jag inte kunnat. O vi älskar varandra, tvivlar inte ett dugg på det. Men är inte meningen att det ska bli vi, vi måste släppa taget. Han ska till sin fru o efter det går det inte bara helt enkelt. Dessutom ska de ordna det mesta med papper osv så då kommer hon snart iaf. Så även om jag mot förmodan velat träffa honom igen, hade jag bara behövt bli ledsen igen. Orkar inte det heller. Så ja nu är det som det är.
Varit ledsen hela dagen. Vi pratat några gånger innan flyget gick. Flyget var dessutom försenat. Vet inte när han är framme. Plåga mig med tankar om när han o frun ska träffas. De hade ju knappt känt varandra två v förra gången han var där. Då de gifte sig. Nu känner de varandra. En helt annan sak.
Jag är gammal nu jag vet att jag inte dör av hjärtsorg, jag vet det går över, vet jag överlever. Men ledsen nu iaf. Sunkat ner mig, övertrött... Saknar eller tänker på det jag kommer sakna. Hans leende ögon när han ser mig, hans kyssar. Hans sätt att få mig glad, känna mig älskad. Fem år och nio månader är inget man bara glömmer.
Imorgon en annan dag. Då kan jag tänka på sånt man slipper nu :p dyr mobilräkning, förstörd sömn, när vi träffas o våra kvällsamtal i mobil. Inga resekostnader för att träffas. Slippa saker i förhållandet som var mindre roliga, bekymmer o oro. Sista året har varit tungt... Vetat att det inte fanns nån framtid, sen kom frun in i bilden.
Kanske var det meningen att det skulle ta slut nu när min energi behövs till annat. Jobb, studier, framtiden (där han iaf inte kan finnas, inte vill finnas). Sjuka barn (fick kallelse till ortopedläkare till sonen, kallelse till ortoped om dotterns rygg med, vissa röntgen i tis stora ändringar? Dags för op nu? ) stora döttrarna. Slippa medla med mellandottern o honom.
Fan vad jag saknar honom redan.
Ser iaf på en trevlig irländsk film på tv nu. En dag ska jag till Irland så är det bara. Och efter att ha sett modig idag måste jag till skottland med tror jag. Finns så mkt i Irland jag vill se o uppleva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar