Ingen bra dag igår. Så orkeslös. Orka inte med barnen o när jag inte orkar påverkar jag alla, o kanske främst mellandottern. Orkar inte alla dessa bråk med henne. Jag kan förstå hur hon känner till viss del men det ger inte henne rätt i att hålla på mot mig o resten av familjen som hon gör. Någon timme efter jag somnat kom ett förlåt sms från henne... Vet att hon inte heller vill ha det såhär.
O som slutkläm när jag skulle lägga minstingen hitta vi inte låneboken. Då är det kört, hon klarar mkt men när små saker som försvunnit eller om nåt inte funkar direkt som tex dvd osv då får hon hysteriskt utbrott. Alla leta o ingen hitta. Minstingen skrek, grät o snora. Vägra lägga sig... O jag orka inte... Jag gick in i mitt rum o drog täcket över huvudet. En kvart senare kommer sonen: så nu ligger hon i sängen, glad o vill säga god natt. Att han alltid hittar tålamodet, alltid lyckas aldrig ger upp. Är det någon som kan ta henne så är det han, min älskade kille. Så natta, berömde sonen sa förlåt för att jag är surkärring ibland. Sen gick jag o lade mig... Somna inte men var skönt att bara ligga ifred...
Tänk vad skönt att bara åka iväg, en stuga på Irland tex. Alldeles själv, utan mobil dator. Gå promenader i landskapet, läsa böcker framför brasan, sitta på lokala puben, sova i mjuk säng. Bara vara stressa ner, inte tänka. Låta bli att tänka på barn, pengar, jobb, skola, älskling. Låta det blåsa iväg för en stund. Dottern sa att risken var kanske att jag inte ville tillbaka haha.
På tal om stora dottern som var med hos läkaren igår. Nu vet jag varför jag är så nervös sa hon, jag har aldrig sett dig så orolig. Hmm då har jag lyckats med nåt. Har inte velat oroa mina barn med nåt som hänt tidigare. Tur hon inte såg mig på sjukhus hotellrummet under tiden hon opererades hehe, eller när hon var som sjukast. När minstingen var nyfödd o första åren o det var mkt med henne ville inte jag oroa syskonen..
Men det är hemskt. Tycker så synd om minstingen först o främst men även hela familjen. Men finns nån mening med allt detta med.
Sakna älsklingen så mkt igår kände mig ensam, jag vill luta mig. Dock är jag glad för syster som erbjöd sig avlasta mig i Malmö... Vi får se hur saker o ting blir.
Precis pratat med minstingens lärare. Minstingen verka inte må bra. Maginfluensa? Hoppas inte plus att jag inte vill vabba igen men vi får se där med hehe.
Äldste dottern hämtar henne <3 hon är dyr i drift men hur ska jag ro detta i land utan nån alls?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar