igår kom älsklingen, sista gången innan han åker. ska ev träffa han snabbt nån dag nästa vecka pga en sak men annars.
kvällen gick väl ok fast jag var nere..
men när vi väl kommit till säng. här snackar vi verkligen fulgråt, ingen fin tår trillande à la film inte... han försökte trösta men han visste inte hur o inte hade mkt hjälpt heller. vet inte vad jag gråter mest för heller... sakna honom, att det måste ta slut, att han åker från min säng till nästa? men å andra sidan hade han inte frun så hade det å andra sidan inte tagit slut heller. förra gången när han blev bortgift o jag sen tog tillbaka honom så var mina ursäkter lite att han kände inte henne o hann inte lära känna henne så bra heller... försöka se det som ett bakvänt otrohet. ja jag vet ingen logik alls. kändes inte bättre heller. möjligtvis på slutet när de bråkat mkt. hyggligt, den enes bröd.
Nu säger han att han inte alls ska sova med henne, han är sur på henne o vill fortfarande att hon ska åka hem... ja möjligvis att han själv tror på det just nu om ens det. men när han väl är där så kommer det bråket också gå över. de är ju trots allt gifta o skilsmässor inget som tas lätt på. ska han dessutom vara där en månad...
ja jag är ledsen men det oundvikliga ska ju hända förr eller senare iaf.
risken finns att han inte åker ens.. nån knepig biljett som jag inte fatta jag är ju inte den mest beresta men tydligen fanns en viss osäkerhet om han kom iväg. gör han inte det o jag får börja om igen dör jag... nä gör jag inte men iaf.
vet inte riktigt vad jag ska skriva, finns inte så mkt som kommer ut direkt. känns bara ledsamt. snygg var jag inte när jag vakna heller. eller vakna o vakna känns inte som om man sov så mkt direkt.
deppig dag idag. men man får ju hålla igång någorlunda när man har barn.
man ska ju inte säga för mkt.. man vet ju aldrig hur det blir, inte som man tror iaf.
är iaf glad för tiden jag haft med honom, jodå jag har gnällt på en hel del saker vad gäller förhållandet o det finns egenskaper hos honom som kanske inte är de bästa men hade jag itne älskat honom så hade vi inte varit ihop i nästan 6år. är bara de stora barnens pappa jag haft ett längre förhållande med. och han har inte haft nåt förhållande tidigare, ja om man inte räknar tjejen innan mig han träffa nån/några veckor. hon gilla inte den hemliga livsstilen...
minstingen fortfarande sjuk idag men tog ut henne en liten sväng iaf. ätit lite idag men nån stor aptit kan man inte skryta om. ska hon hinna kurera sig imorgon så hon orkar skola på tisdag? jag jobbar på ons men har ingen lust att vabba när jag tagit ledigt så mkt men måste man så måste man men vi får se.
på tis har vi jobbmöte på jobb men det är inte hela världen att missa känner jag. eller jo hade varit bra att komma o prata med chefen lite. ingen respons där inte sen det inställda mötet men så har det ju varit helger osv också.
Något positivt då är att jag faktiskt lyckats hålla inne med onödigt gnäll på barnen iaf det mesta, har knappt funnits nåt att gnälla på helelr så underlättar o stämningen har varit otroligt trevlig här hemma.
sonen blev nöjd med sin present om jag inte har skrivit det så bra det med. imorgon måste vi försöka komma igång lite här hemma detta slappandet håller inte :p ser inte fram emot att gå upp varje morgon igen. vill iofs mest sova hela dygnet så men mer positivt tänkande så ska väl det gå det med. har ju saker att ta tag i så kan inte gräva ner mig hur länge som helst iaf. har inte kommit hem till min pappa heller nu när minstingen varit sjuk o sonen har fått ont i sin fot igen, får nog bli vc nu :/ alltid nåt.
behöver sova, frisk luft, promenader, mer nyttig mat. Men det kommer.
idag får jag lov att deppa iaf... förhoppningsvis har jag rensat ut den mesta gråten iaf.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar