Pi och ex

Igår var jag och äldsta dottern och såg bio, i Malmö för vi skulle iaf lämna minstingen hos min syster. Först jag vet jag är fet men jisses vad små stolar, hbg har mkt större o i min håla ännu större. Men överlevde det över förväntan. O så var det första gången med 3D o jo kan ju förstå grejjen, vissa scener var ju gjorda bara för det men jag väljer nog traditionellt blev på nåt vis trött i huvudet av att se det på det viset.
Vi såg berättelsen om pi o ska inte dra storyn o spoila men den var klart sevärd o framför allt tänkvärd. En film man ska se med nån o sen prata om. Dottern o jag hade ju lå.g väg hem så det hans med.
Funderade vidare på det här med tro, religion, vetenskap på väg till jobb. Vad tror jag?
Jag är lite torftig, vetenskaplig. Jag tror på utveckling, inte Adam o Eva. Men ibland skulle man vilja tro, kan vara avu.dsjuk på dem som har sin tro som stöd. Jag tror inte på nån gud som man kan prata med, inte nån gud som pratar med vissa o skickar ner budord eller andra regler. Men ändå kanske nåt större andligt. Skulle mer tro på trägudar, moder jord o sånt...
Själv vill jag tro att det finns nån mening även om man inte alltid förstår den... Men vart bestämdes den? Jag tror ödet skickar saker/personer i ens väg som kan bli del i mitt öde men samtidigt har jag alltid ett val hur jag ska ta till mig det som kommer o på så sätt styra mitt liv.
Men ja jag vet inte. Finna ju hur mkt som helst att diskutera i ämnet. Saker jag tycker är mindre lyckade med religioner o saker som är bättre...
Min pojkvän (eller vad han nu är) tillhör ju en gammal religion som känns lite mixad genom tiden. Vissa saker gör mig så förundrad, hur kan du tro så? Jag förstår inte men respektaerar att andra tror annat.
Såg nåt program från usa tror jag det var som var vanliga religiösa medborgare som helt förkastade den vetenskapliga teorin om hur liv uppstod o för mig känns det så märkligt. Men å andra sidan är livets uppkomst märkligt hur den än kommit till...
Jag har inte läst några religiösa skrifter mer än citat så jag kan inte sitta här o förkasta allt...
O kanske är de lite som berättelsen om pi. Vem vet...
Nä jag jobbar så har inte tid att sitta här o svamla mer men tycker att det är intressant men så stort.

Till något annat. Igår hörde ett ex av sig... O jo guess what han hade separerat. Haha det är då de brukar dyka upp o en liten del av mig bara kände fasiken vad skönt att haft honom igen. Blivit omhändertagen, för han var snäll, generös, hjälpsam, händig, barnkär.
Men å andra sidan gjorde vi slut av anledningar och å tredje sidan hade han några mindre bra egenskaper som blev störiga. Han var en sån fruktansvärd bezzer wizzer. Aldrig mött dess like. Vår humor var mil ifrån varandra. Han hade en egosida som gjorde det svårt att funka, kanske för att jag inte bejakar min...
Men som pterkoppling till vad jag tror så kom han i rätt ögonblick i mitt liv o var en stor hjälp så länge jag behövde honom o sen försvann han.

Nä som sagt jobba lite. Tråkigt jobba helg men så otroligt mkt skönare när minstingen är hos min syster. Tack o lov att hon fortfarande ställer upp :)