såja bara att beta av

var nog bra att gnälla av sig och snälla kommentarer gjorde inte saken sämre så bara köra vidare.
Nu har jag iaf gjort första provet, kändes lite nervöst och gick väl sådär men jag tänker faktiskt nöja mig med sådär jag är ingen övermänniska, tro det eller ej.
Ska man bara skriva några anteckningar till det med som ska skickas in.  imorgon tar vi labbrapporten och på tis nästa prov sen är jag i fas =) så då kan jag köra på med psykiatrin inlämningen på fre.
o ja jag gnäller lite ibland o ibland känns det too much MEN jag tycker det är skitroligt, jag älskar att plugga, verkligen. Jag tycker det är kul när jag gör det och dessutom har ett mål för det. Nu behöver jag inte bi 2 för mitt mål men jag vill göra det för det känns bra =)
Jag känner att de sista åren verkligen har stärkt mig, att göra saker för mig själv och att komma ut bland folk igen.
det är inte så att jag inte är stolt för allt jag klarade av med barnen när jag "bara" gick hemma med alla sjukhusvistelser med två av barnen och en massa annat med ett tredje o "bara" vanliga saker med de andra två men detta är en annan sak.
Var sak har sin tid o jag känner att jag är på en bana nu och det känns bra. det är ingen enkel rak väg ligger massa stenar o skit ivägen men jag lyfter bort lite i taget.
Det är spännande, det är roligt, det ska gå... så får vi se vart det går.
jag "snubblade" in på jobbet och sen så bara fick jag ett ryck och gick och tog tag i skolan o ja det ena leder till det andra...

ja men då var denna dagen slut imorgon får jag se till att komma upp itid så jag hinner duscha för de orkar jag inte nu... sen jobb... sen möte direkt när jag kommer hem... sen prov anteckningar o labbrapport.
Skönt att ha att göra iaf så tänker man inte för mycket.
kan ju tillägga att älsklingen ringde idag. tror ni jag ringde upp? tveka nog en sekund iaf sen var jag tvungen... men vi prata bara två minuter så blev inte så mkt sagt. han sakna mig. han hade inte sagt till sin fru att han åkte dit, ja han sa ju inte till någon mer än mig o en syster men iaf... så hon hade precis kommit dit när han ringde mig. Hon hade varit hemma hos sin familj. han är inte så förtjust i henne. Önskar jag kunde säga att det är pga mig men så är det nog inte... eller lite bidragande kanske men... om han hade gift sig med den han ville först vet man ju inte hur det hade varit.
jaja det hjälper inte mycket att tänka tänk om,  nu är det som det är.
men inte för att det egentligen kändes bättre av att prata med honom men är lite som man säger bättre att älskat och förlorat än att aldrig ha älskat. och det känns bra att vara älskad även om det inte är ment to be forever.

Nu ska jag försöka varva ner för jag behöver verkligen sova.