inget regelbundet direkt

Skriver inget större här längre, kommer inte på så mkt mer än en massa gnäll och vem orkar läsa det?? Ja inte hela tiden iaf, jag orkar inte ens skriva det :p
Idag skolkar jag :s JA är ju sportlov för ungarna så ser det som en ursäkt. snacka om att det bara går neråt. Inte så att ajg inte var vaken då jag vaknade vid sex imorse men tog två timmar att komma upp... la mig i sängen halv nio igår vilket inte barnen gillade.. somna nio, barnen var inom vid tio o sa god natt, vid ett vakna jag till o lyckades släcka lampan iaf. Känner mig inte utvilad för det, vill bara krypa ner i sängen igen och bara ligga där... men nä nån måtta får det vara. Så nu ska ajg ta itu med biologin tänkte jag, tanken är ju god iaf. bara jobba ikapp vå veckor är ju en baggis. två labbrapporter som ska in, har inte lyckats hitta nån vattenpest till den ena så vet inte vad jag ska göra... Nån som vet. inga akvariebutiker här o den jag var i i stan hade inga. Får väl leta bättre men finns ju en gräns för hur mkt jag vill fara med kollektivtrafik för att hitta det också.
får snart sätta fart med specialpedagogiken också. inlämning nästa vecka o stort prov i biologin. Blev lite mkt denna hösten känner jag, kan jag skylla ifrån mig på älsklingen tro? :p
Jobba igår var meningen vi skulle ha ATP men chefen satt fast i lund pga tågen och inga andra dök upp, jag hade nog haft svårt att rycka upp mig iaf så kanske lika bra det. Fast det hade behövts.

ska försöka rycka upp mig i em också och höstpyssla lite med barnen, sen imorgon är det ju jobb igen.
Tror jag ska slösa pengar på rosenrot iaf och efter den kuren blir det järn och D-vitaminer tror jag. så här orkar jag inte må.

o så älsklingen då?
ja jag är pinsam och mitt hjärta o hjärna samarbetar inte alls. Så mycket tankar och känslor så det går nog inte att sammanfatta det heller. det jag skriver är om tio minuter helt annorlunda så...
Vi prata igår iaf. han fyllde iaf år. ja o jag vägrar köpa present till honom vilket gjorde honom ledsen... men nä jag orkar inte, har inte råd heller... Iaf så ringde han upp två gånger lite kortare samtal. sen ringde han igen och då hade han stängt in sig på sitt rum och grät för att han sakna mig. Jag var ju rätt kort i samtalet, vet inte var jag har mig själv och orkar inte..  så det är typ:
-älskar dig
-jaha hur är det med din mamma?
-bättre. saknar dig
-jaha hur är det med din pappa då?
-jo det är bra. saknar o älskar inte du mig?
-jo... har ni packat klart nu då?
han vill vi ska träffas och mitt hjärta slår volter, min hjärna försöker med förnuft få det att avstå. story of my Life. hjärtat lyssnar aldrig.
stänga av mobilen?
försöker intala mig att det hade varit bra att träffas för ett riktigt avslut. mm jo vem inbillar jag det. vet ju själv hur dåligt jag kommer må av det bara... jag gick över gränsen när jag fortsatte träffa honom fast han gifte sig... levde på hoppet för att han inte gilla henne för att de skilde sig osv... Ja men om han gift sig med den han själv ville men som föräldrarna tyckte var för dyr så det sket sig vid "förhandlingsbordet" hade han saknat mig då? hade han förhalat det så länge för att få hit henne? o spelar det roll?
Nu är det som det är. Vi måste båda släppa taget och fortsätta framåt...
Trött på mig själv som blir glad fast jag inte vill för att han ringer o saknar mig själv, för att jag deppar ihop när han inte ringer.
gammal och vis som man är så vet man ju att man kommer över det, man kommer igenom. Jag ahr ju blivit lämnad i alla mina förhållanden tre riktiga (4 om man räknar första kärleken) 2 (3) gånger lämnad för att de gick till någon annan, alla otrogna. Bad luck eller är alla såna? Lämnad denna gången med, till någon annan denna gång med... skillnad jag visste om det från mer eller mindre dag ett, skillnad han älskar mig... Jaha men om han älskar dig så skulle han inte... ja kanske men inte så enkelt..
trodde inte att jag skulle bli så djupt ledsen heller...
livskris på det kanske :p o så är det annat som kommer upp till ytan när man har gardet nere. som med minstingen, det är så påtagligt nu hur "låst" man är vid henne... men det e ett annat inlägg.
De stora döttrarna som är på väg ut, även om det är dags så behövde de flytta så långt??

Nä begrava mig i fysiologin hos människor o djur istället... annars blir det säng o tårar...

nu är de på flygplatsen... väntar på flyget till deras nya gemensamma liv ska börja...
jag kanske borde ha dåligt samvete för hennes skull, han e ju hennes på pappret numera... men nä, hon känns overklig för mig, jag är väl hemsk människa då... roligt o roligt men ja e lite sådär fascinerad av åldrar eller vad man ska kalla det, för att jag e gammal kanske haha. När jag träffa älsklingen var hans fru 12 år hehe... märkligt.. som min mellandotter ungefär...
jaja nog om det... som sagt är som det är och inget jag kan göra åt det...

Nu biologi och hoppas på ett flow så man glömmer omvärlden ett tag =)
oja det känns helt ok att skolka :P är ju ändå en mönsterelev.

sista ps, läste småbarnens syskons mammas blogg innan o hon hade skrivit att tacopajen hon fick här var världens goaste =) och att hennes barn blivit impade av marängsvissen :p