vakna som vanligt med en nere känsla men försökte njuta av att inte behöva gå upp direkt, av en lugn dag framför mig.
Lugn frukost, mysigt med bara de två yngsta hemma. För en gångs skull ingen stress när man ska iväg, klar i god tid när sonen kom för att hämta oss.
Var bara minstingen som följde med o sen hämta vi upp min pappa. Jag tycker det är så mediativt att åka bil, bara sitta tyst, titta på landskapet ( vilket underbart höstlandskap det är nu när alla träden bara sprakar av färgskiftningar), lyssna på musik och sonen hade valt en bra kanal ( kom bla DAD som fick en att minnas utflykter med syster hehe som när vi var o såg dem i Danmark glömmer alltid vad staden heter,) jag kan väl vara tråkig om sällskapet vill prata. Jag bara satt där o njöt. minstinen somna. pappa o sonen satt o prata där framme. Pappa som jag älskar men önskar jag kände bättre, sonen som jag är stolt över spec efter gårdagens förhör. Han är en fin kille med känsla för rätt o fel, trots obehaget det kommer kosta honom. stolt över mig själv som har en sån son.
sen kom vi fram till syster som bjöd på god mat och god kaka. jag som längtat efter en rejäl sönmiddag=) men inte kommit till skott. O fick hålla den lilla killen, fast konstigt nog känns han inte såå liten nu är han ju bara en halv av mina.lite som en kattunge med litet gnälllläte o lite trevande efter var världen är. Min pappa var så söt när han satt med honom.
sen var jag lite taskig och stressa hem familjen men ja vi får komma ner igen. vi var ju ändå där nästan 4 timmar. min syster är så snäll o gullig. hon känns lite spec för mig för man har ändå haft en sån lång story med henne även om det är 9år mellan oss. När jag fick barn var jag barnvakt till henne o sen har vi mer eller mindre alltid umgåtts i nån form. har funnits några småfnurror men inget vi inte överlevt. Önskar jag kunde bo i malmö så jag kunde få vara lite närmare mina malmösystrar.
ja sen återvände vi iaf till min håla där vi blev avsläppta vid ena torget så mötte vi upp lite av minstingens "kompisar" o familjer och såg sean banan, jag missa ju honom i hbg men nu så hehe. Han var väl helt ok att titta på, lite mkt prat men budskapen han vill ha ut är ju ändå bra o kan han få nåt barn att lyssna är det värt det.
Minstingen är inte så mkt för musik vilket nog är ovanligt i den kretsen men hon kom igång hon med =)
Sen var vi fyra familjer som beslöt oss för att sitta på ett ställe o umgås lite över en kopp eller ett glas. en familj åkte hem. jag ville ju med men får man panik när man inte har pengar som tur var skulle inte de andra äta ngt större heller så jag skrapa ihop till en cola till dottern o en kaffe till mig så klara man sig undan igen. jag har fått släppa mer o mer på att vara fattig men nån måtta får det vara, det är pinsamt så får man säga vad man vill spec när man bara umgås med folk som har betydligt högre status, inga lågavlönade här inte. Men det var trevligt och att sittta ute en kväll i mitten av okt utan att frysa något större är ju ändå lite spec. VAr ju firande i hålan av att vi nåt 25000 inv i kommunen så mkt folk som bokat så därför vi har satt ute. Men var trevligt. på det här viset blir jag ju snart social hehe. men jag är ju fortfarande minst sagt lite fåordig men man får ju utmana sig och träna lite. Det är ju faktiskt väldigt trevliga.
JAg hade ju planerat att gå hem lite tidigare så hade hunnit bli lite kallblåsigt som tur var så fick vi skjuts Jag avböjde ju för man vill ju inte vara till besvär men minstingen for in i bilen hehe.
Nu är det så ovanligt som att jag e själv hemma eller rättare sagt minstingen är i sängen o ingen annan hemma. ovanligt skönt. ett glas vin o intresseklubben på tv =)
Försöker att inte tänka på att jag sitter här ensam o kunde haft en man... nä e faktiskt skönt med självvald ensamhet.
o så lite om den tråkiga följetongen eller tjatiga iaf...
han ringde idag och jag kände inte mycket alls... snabbt samtal som vanligt, hans mamma hade hamnat på sjukhus igen... men nä, jag älskar honom det är inte det men det kändes så menlöst liksom.
Men varför skriva överhuvudtaget mina känslor förändras ju från dag till dag för att inte säga var minut. ja även om jag malt detta hur länge som helst så ja det är ändå några år är ju inte så jag har glömt honom direkt.
var ju roligt eller knepigt på sean banan för när det var slut träffa vi en personal från särskolan, en av de trevligaste, en av två i toppen skulle man kunna säga t.o.m. O då halvviskar hon till mig var jag hade min man. eeehh? sa jag jamen "den andra trevliga" sa att du hade hittat en ny... eehh näää... vad skulle jag säga nä men jag o den hemliga pv har gjort slut... Den andra trevliga vet om att jag har en pv, i början av vårt förhållande tog hon ju mig in ensam i ett klassrum o fråga vem som misshandla mig ja det var knappt pinsamt, var när han hade för sig att bitas hela tiden vilket hansluta efter denna episoden. o sen hade de kärlekssamtal med eleverna på fritids o då skulle de bla prata om vem föräldrarna gillade så då ville de jag skulle förtydliga när jag kom... men är ju inte så jag berättat nåt om detta... är ju inte så att säga något jag vill dra upp för vem o varannan att jag har ett knepigt hemligt förhållande pga religion. Nåväl tror de skvallrar mkt på det fritidset...
Spelar inte mig nån roll direkt säger inte så mkt mer än det jag vill ska komma ut inte så man skulle berätta livshemlighet där...
nähä vad ska man nu fortsätta kvällen med, lite hem till gården jag har missat... sängen hade också varit trevligt men är man ensam får man passa på att vara uppe... imorgon kommer mellandottern hem o då... får bli morgondagens inlägg tror jag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar