Köpte en anteckningsbok billigt samtidigt med min billiga julscrapbook :) så tänkte jag att den ska vara mön peppbok nästa år. Skriva ner lite mål, motivation, tips, citat, kloka saker. En o annan tanke kanske.
Men jag blir helt låst när jag ska börja något sånt. Måste ju bli rätt lixom. Inte kludda i nåt som är rent o fint. Som att inte gå där det ligger orörd snö :)
Så nä har kluddat på två småpapper istället... Kul tjej.
Eller kanske bara ska lämna första sidan o börja längre in :p
Jag har skitsvårt att se mål långt fram i tiden. Läser en blogg där det skrivs om mål fem år fram i tiden... Känns omöjligt eller ja beror ju på hur noga det ska vara... Jag ska ju vara på aluttampen på min utbildning eller kanske t.o.m i början på karriären. Men vad den består av är dolt i dunkel. Fast jag har mer självfötroende o självkänsla då o mer i form... Mål isig iofs. Kopplar av med att göra riktiga tårtor hehe. Utomlands nån gång. Barnen är 16 o 18 då, om vi räknar från 2013. Borde jag väl kunna ha lite fritid från minstingen hoppas jag... Flyttar gör jag inte förrän de flyttat tror jag. Skaffat mig en katt... Man? Nja...
Förr levde jag mkt i framtiden. Kanske för att det inte fanns mkt dåtid och nutiden var tung. Var det påsk planera jag julen. Tänkte alltid att sen då så, då ska jag men det blir ju inte så.
Senare med två sjuka barn i många år levde jag extremt i nutid spec under vissa perioder gick det inte att planera en dag framåt. Var en omställning för mig som är/var planeraren med alla listor. Att leva nu men även lära sig tålamod, att bara vara och att lära sig fördriva evigheter av bara väntan instängd på sjukhus.
Sen har det funnits perioder då livet blev lite lättare igen men jag mått sämre. Vanligt enligt kuratorn att mamman dippar när barnen mår bra, när man hinner när allt kommer ikapp. Då har jag levt i dåtid, vältrat mig i dåliga minnen o självömkan. Skrev en del om det här för ett tag sen o sen dess lugnt.
Nu vill jag leva i nuet men samtidigt se framåt, planera, sträva efter mål. Inte bara hänga löst...
Blir nog bra... Bara jag vågar fylla det tomma vita med nåt konkret.
Sen kör vi favorit i repris, för min skull. Hör ju själv hur tråkigt skivan går på repeat. Blev visst träff med älsklingen igår o att jag hade pms deluxe gjorde inget bättre, att han är grinig för sina problem är ingen partyhöjdare heller. Jag deppa o grät omvartannat. Och för att göra der bättre så kasta han ur sig det ena klumpigare än det andra. Inget sinne för att bara vara tyst... Vi "bråka", körde med tystnad, tårar, missförstånd, kramar, leenden, mysprat i sängen länge... Imorse tänkte jag att det kändes bättre snörvlat ut lixom men nejdå då skulle han återigen säga en sak som fick ner mig på jorden o lite till. O det är inget nytt, han är sån men efter en händelse nyligen tar jag åt mig av allt sånt. Bittermus helt enkelt.
Får mig att tvivla, undra. Ifrågasätta...
Jag hoppas han åker snart, orkar inte. Han blev skitsur när jag sa att jag inte vill träffa honom när han kommer tillbaka. Sen ignorera, säga att han inte åker...
Roligare är att jag prata med amåbarnen idag. Allt verkar gå bra. Deras faster säger att det inte alls är jobbigt med minstingen. Nähä kan jag inte gnälla om det då fast då kan de ju ta dem i sommar med hehe.
Prata med sonen om zlatan boken han har ju lånat sen över jul men lämna den hemma. Han har väl läst snart halva o nu har jag läst ut den.
Gillade den. Lite dåligt skriven kanske o mkt fotboll :p men intressant. O för att förtydliga att jag har pms så hade jag kunnat fälla tårar sista sidan hehe. O jag har ju faktiskt gått under bron där hans citat hänger på rosengården o sett zlatan courtplan. :)
Nä nu jobba lite sen semester tvådagar. Onödigt visa det sig men skönt. Blir värre nästa år när jag jobbar hela jul o nyår då med... Ja om jag fortfarande har jobb o samma schema alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar