Inte bra att vara utan barnen utan nån dom kräver en massa. Hemmet ser ut som skit o ingen mat lagas. Inbillar jag mig verkligen,att mellandottern ska märka o bry sig? Göra nåt?
Ligger redan i sängen, vill sova, slippa ifrån allt... Ensamhetskänslan... Alla andra tankar...
Pratade med älsklingen när jag var på Ikea o hur mkt lugn o ro var det? Hur mkt hörde jag?
Han ska snart till Irak, måste fixa papperna jag är kluven... Måste bli ett avslut o jag vill ju det på sätt p vis... Å andra sidan kan du inte bara skita i det, kom till mig
Bli inte ledsen säger han, han älskar mig men jagåste vara glad för hans skull. För när det gäller kommer inte jag räknas. Det är hjärna inte hjärta som styr... Varför tog jag honom tillbaka när han kom hem i juni? Jag vet. Varför tänker inte jag med hjärnan?
Han är på psyket sen igår. Panikångest, självmordstankar. Hur kan jag tänka på mig själv? Varför är han så envis varför tar han inte sin medicin, går i terapi som läkaren vill. De kan inte göra mkt akut. Samma sak om igen...
Hans telefon varit avstängd hela kvällen..
Fick handlat det jag ville iaf. Efter att pratat med älsklingen orka jag inte vara kvar åkte hem. Mellandottern p hennes kompis stannade på köpcentrumet
Imorgon ska jag vara med syster o inte tänka...
Halv tio visst kan man sova nu
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar