Bröllop

Önskar att jag hade kunnat skriva någongång att det var mitt böllop det gällde men icke o snart är jag 40 o då e man för gammal för sånt haha ungefär som att jag satte en gräns vid 35 för att få fler barn...
nä idag är väl mer dagen då jag borde börja kalla mig singel igen men det tar emot även om det är vad jag är... ;( JJust nu "hatar" jag honom för att han inte valde mig men å andra sidan vad skulle han göra egentligen om jag tänker förnuftigt. *suck* förnuftigt är tråkigt.
så efter fem år och en månad så går han o gifter sig med en liten flicksnärta(fyller 18 i augusti, han är 29 i höst) han såg för knappt två vekor sen första gången. I ett annat land långt bort, i en annan tid känns det som...
vill bara förtränga det låtsas att jag inte bryr mig inte tänker på det. men jo det finns där konstant. och eftersom jag sett antal filmer på hur deras bröllop går till, senast hans systers, en film som varade ett par timmar... så har jag ganska god uppfattning om hur det ser ut...
vet inte hur det känns ens, absurt kanske... Någonstans känns det overkligt som att det inte alls händer.
jädrans dålig film med uselt slut. så har inte böckerna slutat som jag läst om liknande eller väldigt liknande situationer där vinner kärleken. jaja bara acceptera hans val o se glad ut eller nåt...
känns som att jag symboliskt borde ta av mig halsbandet jag fått av honom som liksom varit den inofficiella förlovningsringen för oss. men tar emot... kanske efter att jag träffat honom nästa gång eller... halsbandet har ju ändå hängt där dag in o ut i 4½ år kommer bli lika naket som när förlovningsringen åkte av efter at jag o barnens pappa  gjort slut...  (hann inte till nån bröllop där heller tack o lov... men jag var iaf på hans bröllop när han gifte sig med sina andra barns mamma haha undra om han ångra att ahn bjöd in mig haha)

nä denna lediga dag borde ajg ägna mig åt städning istället oh i em utelek med barnen vem vet hur länge detta vädret håller? ja ska hinna med minstingens utv samtal också.

som pricken över iet har mellandottern efter mkt kämpande under ett par veckor äntligen lyckats smitta hela familjen med sin förkylning :(
på tal om mellandottern så ska hon spendera en vecka hos en kompis o ja skönt är det. just nu går vi varandra på nerverna konstant. jag är så trött på hennes attityd så deet liknar inget... hjälper inte att hon har sitt värsta humör just nu heller...