känns som evigheter sen jag skrev sist och då är det ändå bara sen igår... men ibland känns det som om det faktiskt händer lite och det verkar ha gått längre tid.
fick städat någorlunda igår, ute en sväng med barnen på gården, inte riktigt sommar men nära iaf... sen tog vi och gick o mötte syster vid affären, längsta minstingen gått än så länge o fast det var senare på dagen så gick det bra.
Lagom läskigt när vi gick hem och ett åskväder hade rullat in. gick o prata med syster o sen börja vi bara titta konstigt på varandra. allas hår bara reste sig rakt upp, ja inte hela håret men mycket av det och stod rätt upp, även om det var långt hår och blött. som när man gnuggar huvudet mot en ballong fast mycket mer. sen åska det och håret la sig ner... efter ett tag reste sig allas hår upp och så höll det på hela vägen hem. kändes hur obehagligt som helst, jag är inte rädd för åska i normala fall men gillar inte elektricitet och inte statisk elektrecitet. kändes som om håret bara var sprakande åskledare. sonen provade föra handen över mitt hår och höll man ovanför la sig håret ner igen. Kankse är något vanligt fenomen att det kan vara s¨å laddat i luften men jag har aldrig varit med om det, inte syster heller...
Hem kom vi iaf och mat fick vi så småningom och myskväll =) var så trevligt att ha henne här och bara de små.
vaknade med ett leende imorse. solen stråla in och i rummen bredvid låg syster o barnen o sov... låg kvar o njöt av morgonstund innan vi gick upp o fixa lite frukost. Minstingen var pigg idag med så minska ner på morfinet och det visa sig än så länge vara ett bra val, hon har varit så pigg idag =) systers sällskap gjorde nog sitt till också iofs =)
efter lite läxläsning och sjukgymnastik gick vi ut på en rejäl promenad jämfört med vad minstingen gjort innan. hade dock glassstopp innan vi tog oss hem igen...
ordan lite fika/lunch och satte oss ute men blåste rejält och inte så varmt så blev balkongen ist. och minstingen var det full fart på =)
sen kom mellandottern med en kompis som hade en liten bil med sig. De skulle hämta dotterns saker. och det gick inte bra. Dottern kom in i försvarsställning och dåligt humör antagligen för att en kompis var med så hon var säker på¨att jag skulle bli su för att hon ska få rätt i att jag är en bitch. vi kan inte bo ihop det är fakta men kändes så hemskt att det skulle hända på detta viset, så trött på allt bråk. jag vet det beror på mig med, lägger inte skulden på henne. så ledsamt att vi inte kan bo under samma tak... jag önskar så att jag kunde få henne att förstå mig, få henne att förstå att jag älskar henne att jag bara vill hennes bästa utan att det ska gå ut över andra. att jag verkligen har gjort allt jag har kunnat/orkat. Möten, kuratorer,lärare, psykologer,terapeuter osv osv i all oändligheter. jag hoppas hoppas att vi kan få en ny bättre relation så småningom... bara adressändringen kvar sen ska vi inte ha nåt mer att vara oense om hoppas jag... kanske hon en dag förstår vad jag gjort för henne, kanske hon en dag förstår att det hon gjort också sårar, att hon en dag förstår att jag är så ledsen för allt som gått fel. jag vill bara krama henne hålla henne i min famn bädda ner oss i sängen o stanna utanför verkligheten.
Studenten på onsdag känns inte bra... en del av mig vill bara skita i det... men en del vill/måste dit finnas där för henne hon är mitt älskade barn även om allt känns så infekterat nu... o bökigt när studenten är där den är... och hennes vän o mamma som hon beklagat sig för kommer vara där o jag kommer dit som uslaste mamman som bara kasta ut min dotter utan förvarning som enligt min dotter särbehandlat henne på värsta vis...
usch så deprimerad för det...
som om det inte räckte med hur sonen flytta hemifrån...
får väl gråta av mig en skvätt vid läggdags...
blev tomt o ensamt när syster åkte men så glad att hon ville tillbringa ett dygn med oss. hon o sin gulliga bebismage. glad för hennes skull.
nu är det mys med yngste sonen o indiana jones hehe.
känns konstigt med älsklingen också... han ringde igår när vi var i affären men var licksom inte läge att prata där... o jag har inte direkt orkat/viljat höra av mig till honom... jag vet inte... saknar honom men ändå inte... saknar nån??
annars hoppas jag att saker faller på plats så vi kan få en bra sommar =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar