förändringens vindar

igår tog jag paus från livet hemma och tog barnen och åkte ner till syster. Var meningen vi skulle hjälpa henne och packa men man har ju lite dåligt samvete för att det inte riktigt blev så :s
Först bjöd hon på buffé på kinarestaurangen bredvid henne o vi blev så mätta iaf jag o halvpigg. När vi kom hem till henne gick vi igenom hennes kasserade kläder/väskor osv. vilket tog ett tag och det var mycket min äldste dotter ville ha. jag pigga upp mig med några av väskorna och scarvesar, jag o syster har inte direkt samma storlekar. det blev mkt att asa hem, även några böcker.

ja o sen var det ju kaffe o sen trängdes vi ett litet tag i det lilla köket och fick ner lite (dottern) från hyllan och packat (syster) ett par lådor. vad jag gjorde var inte mkt, fyllde upp platsen haha.
Lite synd syster o jag inte riktigt har synkroniserat sommaren med semester så man kunde åkt ner igen men men... får väl se om det finns nåt kvar för mig att göra något kvar jag kan göra, bära ut skräp eller nåt kanske...

Kom inte hem så sent men jag är helt slut hela tiden iaf men sover inte så bra och vaknar tidigt.

Det är ju mycket att tänka på nu, eller som vanligt men skiftande saker. mest akut är väl pengar just nu men känns som det kommer funka bara inte fk ska klabba sen utan att jag får VAB pengarna om två veckor knappt. Med min tur har säkert läkarintyget kommit bort haha.
Sen är det ju ändå lite tomt att mellandottern har flyttat. jag tror det var bäst för alla parter och nu är vi ju vänner men tråkigt hon ska flytta ändå till Småland. Blir ju inga spontana träffar direkt...
o nu är nästa dotter på väg att flytta... jag vet att det är oundvikligt men behövde det vara ända till Stockholm... långt det med ju :(
Nu är det fyrtioårskrisk och livskris, utvskris för fullt här... tur vi börjat läsa om kriser i skolan nu :p
funderar mycket på jobb, pluggande och framtid nu. Om tio år sitter jag här själv och vem är jag då??
kommer det bli bättre eller sämre?
känns läskigt och obehagligt men ändå en smula spännande. och även om jag trivs med dottern så är vi trots allt två vuxna männsikor som ska samsas alltid på samma plats. Men onekligen kommer det bli tomt... mycket tomt...
var ju alldeles nyss jag var fembarns mamma med fullt upp med barnen, lite extra pga funktionshinder och sjukdomar...
Nu e jag snart bara en som har två barn hemma... visserligen en som kräver extra men ändå...

innerst inne vet jag ju vad jag vill... varför inte bara hoppa =)