en stunds tystnad

så skönt att vara hemma själv lite, inget man är bortskämd med precis. borde kanske gjort mer nytta men men...  en ledig dag borde man kunna få unna sig också.
Känner mig lite mer på banan, fått sova ok ett par nätter och det var välbehövligt. Så smått börjar jag må bättre, dras med lite huvudvärk o snorig men mår inte dåligt längre direkt förutom lite slö och magkatarren har också lugnat ner sig.
De två jobbiga arbetsdagarna är avverkade, första provet är avklarat och jag är ganska så mkt på banan igen. ingen mer pms.

ibland (eller ofta) känner jag mig som en sån person som flera bloggare jag följer hatar. en sådan som bara älter utan att komma nånvart, gnäller och har mig utan att göra något. Till stor del är det nog så också. förändringar i mitt liv tar lång tid. och att man bara ska kasta sig rakt ut i det okända är inte min grejj direkt. jag har ju inte bara mig själv att tänka på heller. och ja det låter väl bara som ursäkter men att ha ett speciellt barn gör att man ändå måste anpassa livet lite iaf.

just nu känner jag att det största problemet är att jag inte vet riktigt vad jag vill, jag är velarnas velare om man säger så.
ja o sen är ju pengar alltid ett problem. jag kan inte bara riskera inkomst för att förverkliga mig själv så länge jag ansvarar för andras liv.
ultimata hade ju varit att jobba o hitta nån distansutbildning som passar mig.men å andra sidan pluggar jag vill jag gå på föreläsningar, man lär sig mer då tycker jag, träffa andra, diskutera allt det...
ja vi får se

en är det ju trots allt så att jag faktiskt inte skriver precis allt här heller. ibland vill jag inte och ibland "kan" jag inte. men det är klart att det fösiggår mer i mitt huvud än vad som kommer fram här.

hoppas bara att vi håller oss friska nu så man får tillbaka lite ork och orkar ta tag i ett par saker och sen att det ena leder till det andra.
älsklingen är ju också ett problem jag borde göra något åt. måste välja, jut nu vet jag inte om jag orkar, vil, kan vara med längre. Men det är inte lätt, för mig åtminstone. jag är alltid rädd att göra nåt jag ångrar men det är ju inte bättre att ångra att man inte gjorde något heller.

man ska leva i nuet och allt det där men jag behöver nåt att se framåt. något mål att jobba mot, nåt roligt att planera in. lever nästan för mkt i nuet utan att se någon mening i det. Ja det är klart att det finns en mening mina barn men utöver det. typ frasen jag är inte bara en mamma utan... ja vadå?

men trots allt är inte livet helt katastrofalt :p livet med barnen funkar för det mesta bra nuförtiden. inga större vägningar. Glad att mellandottern hittat en kille som verkar gullig. hoppas att det är något bra för henne som kan funka. Finns en sak med honom som är ett stor icke bra men man ska ge alla en chans och kanske kan han vändas i den frågan.
Lite ledsen att jag aldrig ser stora sonen men jag vet ju att han har det bra och det är ju viktigast. jag är ju inte bättre själv :p jag bara hoppas att det inte är för att han tycker illa om mig men det är det nog inte hehe.
jag ahr faktiskt fått en tillsvidare anställning vilket är en trygghet men känns lite märkligt att inte vara en kämmpande timvikarie längre hehe.
det är så kul att plugga igen =) även omd et tog ett tag att komma in i det och störigt att man varit sjuk o seg men annars så =)
men sen händer inte så mkt mer... vad vill jag ska hända?? egentligen hade ajg nog velat ha nån vän eller partner som saker kunde hända med men nu är det inte så så jag får väl försöka göra saker själv utan någon. kan inte bara vänta på att nån ska rädda mig ur träsket.