Himmel och Helvete

så då har man kommit halvvägs i livet nu då. Igår inträffade min 40årsdag, ja inte för att jag inte är speciellt övertygad om att jag ska bli 80år, föga troligt.
vaknade på natten och kände lite som ett barn som fyller år och ska bli långt under natten, nå upp till lampknappen. Att när jag skulle vakna så skulle saker vara ändrade men nja riktigt så var det inte. Kände väl så ett tag men sen visa det sig under dagen att på vissa områden är jag lika dum som före dagen.
Älsklingen sov här och jag försökte inbilla mig att det min känsla sagt mig de senaste veckorna att något är fel, inte fanns. Han gick iaf tidigt och hade såklart ingen aning om att jag fyllde år. Föga förvånande.
Dottern i sthlm hade skickat en present till mig. en kramdjurs alpacka. jag tycker alpackor är så söta så var en gullig present. I övrigt tog jag bara det lugnt o mys under dagen.

Tills älsklingen ringde på em. Och ville lätta på sitt hjärta... Önskar att han inte gjort det. Min känsla hade inte alls fel, det fanns fel... Men inte ens i min Be han dra åt helvete stäng telefonen prata aldrig med honom igen. Men icke... offret inne i mig bara dök upp till ytan. Värst e väl besvikelsen, hur kunde han? Han var ju inte sån, o deffinitivt inte sån. Det är över alla gränser. Men kan jag döma honom för hans tankar, för att han vill och kanske ska men inte har... än... Ja faktiskt i detta fallet. Kulturkrockarna blev stora. Totalt så inte förstod varandra. Han var ju ärlig o berätta och det hade inte med oss att göra. Så såg/ser inte jag det... inte alls.

Sen kom han... o jag skulle låssas vara glad för barnen för detta var inget jag ville dra upp offentligt, o så försöka reda ut nåt om det gick... o middag, tvätt, natta barn...
O så kommer sonen. Med gemensam present från alla barnen. En present som gjorde mig rörd med ett fint kort till. En helg på hotell för det var jag värd. Och så blandas de ledsna tårarna med lyckotårar. Överlyckligt och djupt ledsen på en o samma gång. Mådde bara illa o kände mig yr...
Sonen gav mig finaste kramarna jag fått av honom nånsin tror jag iaf i vuxen ålder. Skulle bara kunnat begrava mig i hans famn o hoppats att älsklingen skulle vara borta när jag kom ut igen.
sonen begav sig... kvar var älsklingen... o han fortsatte såra mig och påstår att det inte betyder nåt att jag inte ska se det som att det har med mig att göra... Fy f-n
han åkte hem sen, ringde två immar senare o givetvis låg jag fortfarande vaken. Han sa att han ångra sig, att han itne längre tänkte så och att jag skulle glömma det. Dum eller??? sagt e sagt och jag vet att han menade det, skulle jag bara glömma o låtsa som inget. bara lita på honom igen. Denna gången har han orsakat en avgrundsspricka. Sista droppen?
Han har hört av sig massa idag, för att checka av mig men vad tror han att jag ska ta upp det på bussen eller nåt? Jo jag har svarat, kort...

Viktigast av allt var mina barn, lycka. Fick massa grattis på fb också fast jag inte har min födelsedag där för jag inte vill ha hälsningar bara för att det ska så vara.

Idag blev det en tur ner till malmö. Ett år sen dottern gjorde sin skoliosoperation. Ett år som innehållit mycket så känns som evigheter sen. Först blev det en ct röntgen o sen till en annan våning för vanlig röntgen. Sen ett par lediga timmar då vi gick och möte min syster o systerson för att äta lunch. Blev sushi =) mums. Syster följde med oss tillbaka till sjukhuset efteråt då vi skulle träffa läkaren. Allt såg bra ut, lilla kröken kvar men ingen förändring så så länge det håller sig så, ingen ny operation tack o lov =)
En promenad till stationen efteråt. Minstingen blev lite trött men men...
var så trevligt att träffa syster. glömde bort allt som hade med älsklingen att göra, skönt.
o så fick jag ett presentkort av henne och min andra malmösyster =) och ett jättefint skrivet kort. O så dåligt samvete för att jag är så dålig på att uppvakta på födelsedagar måste och vill bli bättre på det!
Känns bra att veta att man betyder nåt för nån vilket jag ibland tvivlar på.
Hemma igen vänta ett kort från fd svärmor med pengar. Hon e så snäll =) synd man inte kunde behålla henne som svärmor men funkar bra så här med =)

nä detta blev långt o jag e trött men glad för min familj...
Imorgon jobb igen :s