jag måste ha lagt av mig och blivit gammal efter bara ett par dagar här så är jag redan helt slut och vill bara härifrån. inget kul alls... känns som om detta är den svåraste sjukhusvistelsen ever. eller nä inte sant var ju inte så kul när äldste dottern låg inne heller när hon var som sämst med ett skenande blodtryck och om ifal att samtal med läkare och kuratorer. Men jag tror inte jag var speciellt närvarande under den tiden ens... jag pendla mest melaln sjukhus och hem och hade dessutom minstingen som var ganska liten och svårare pga hennes handikapp. ingen barnvakt och en massa stress och klabb bara...
nu behöver jag ju ingen barnvakt ja förutom att äldste dottern e hemma o sköter det praktiska och är hemma hos yngsta sonen så mkt lättare då.
men det är jobbigt när minstingen har så ont, när hon mår så dåligt. och är så mkt svårare med hennes handikapp i många situationer här. känner mig bara frustrerad och hoppas att hon ska bli bättre.
i fm hade man lite hopp men det avtog under dagen. även om de säger att allt är normalt, med feber och svårt komma upp. kärkningar o äter typ inget. vaken mer eller mindre hela natten. vaknat varje timme och haft ont o nu är morfin sprutorna indragna så nu däckar hon inte typ längre utan mkt oro.
svårt när hon har svårt at svara för att hon är sån och att hon ofta går in i sig själv och blundar så ingen vet vad som är fel och vad hon vill.
lättare igår när hon var drogad hehe... men vi kämpar på... några dagar till sen ska det väl lätta.
varit nere i kulverterna idag när vi skulle till ct. och varje gång jag är nere i sjukhus kulvertear och går blir jag lika fascinerad. är som ett land som ingen vet om på ytan... alla gånger... allt som måste fixaas som sköts därifrån.. allt myller av transporter, sängar, cyklar, småbilar elelr vad man ska kalla dem. transportörerna som springer med alla dessa sängar och patienter. utan allt det som försigår där nere hade inte mkt fungerat.
antar att det blir vardagsmat när man jämnt är därnere men ändå.. har lsät nån bok om ett mord som skedde i kulverterna under lunds sjukhus och när man gick där kunde man lätt tänka sig det. tror att hon som skrivit boken har jobbat på det sjukhuset om jag itne har helt fel. vet inte hur långt de här i malmö sträcker sig men de i lund är jättelånga.
slötittar lite på eurovision... man är ju nästan där det utspelar sig, känns konstigt här sitter jag i detta o en bit härifrån pågår det spektaklet =)
spännande att se när dottern o ev sonen kommer på lör om det är fullt på tågen...
nä nu är det snart dags för kvällsronden o dottern vakna igen efter att sovit en timme sen senaste kräkningen, dags att kalla på smärtstillande igen låter det som... jag vet det är synd om henne men jag känner ingen som har ett så störigt gnäll när hon e sjuk har ont <3
hoppas så hon får må bra snart igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar