Kändes som en bra dag. sol o fint höstväder. minstingen verkade må bra idag igen, kanske bara trött iaf..
tills samtal kom från mellandottern. ska inte hänga ut henne här men jag e så trött in i märgen o så ledsen. o frustrerad, vet ju itne vad jag ska göra... Hur ska detta fortsätta... orkar jag mer. har så många tankar om detta barn. så många tankar som drar åt motsatta håll. vissa tankar ger mig dåligt samvete. Innan har jag levt på hoppet, hoppet om att det en dag ska bli bättre. nuförtiden känns det som att den dagen ligger så långt fram i framtiden så jag tänker inte ens längre att den finns. Och utan hopp blir det så mkt svårare. Finns nog inget jag önskar mer än att hon ska få den hjälp hon behöver och förtjänar...
deprimerande.. sorgligt..
det psykologen sa stämmer verkligen: barn som din dotter dränerar sina barn fullständigt.
hade jag bara haft henne hade det kanske varit lättare men det e ju inte så...
får fundera lite, se om det går att prata med henne sen...
känner inte för att göra nåt alls idag, eller jo känner för det gör jag men är lat och giter inte...
ska krypa ner i sängen o läsa istället..
gick inom på banken också ch ajg har nog räknat liiite fel var ju aningens mindre pengar än jag hade räknat med *suck* jaja vi överlever väl iaf... fast hade behövt lite busspengar också... får se hur jag löser det då...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar