röda glitterstenar

idag mår minstingen tack o lov bra igen. hon e ju fortfarande hon om man säger så men inte alls så jobbig att lyssna på som när hon har ett jämnt gnäll hehe.
idag var det iaf dags för att gjuta till hörapparat. Gillar inte audionomen vi har men man kan inte begära allt kanske. Känns inte som om hon har full koll o dessutom känner hon inte dottern så bra eller rättare sagt fattar inte henne så blir lite fel.
jaja blev iaf gjutet till två hörapparater och dottern valde såklart röda, sen på själv delen som är gjuten o sitter i örat ska vara genomskinlig med röda glitterstenar, tjusigt värre. problemet är nu om hon klarar av att hänga både hörapparat och glasögon på sina små öron...
Det är inte så kul att ens dotter ska behöva ha hörapparat och nästa steg är att anpassa klassrum osv... om det behövs... Men jag känner inget speciellt egentligen inte som jag tycker att jag borde. är inte en hörapparat en lite större grej ändå. är jag inte lite ledsen för att min dotter inte kan höra som hon ska o på så vis missar mycket av livet. jag är väl så härdad eller nåt. en sak mer eller mindre, typ. kan ju iofs bero på att mina tankar är mer på väntan från en tid till ryggteamet. en skoliosoperation är ju en större sak spontant.
men jag får väl vara glad för att jag inte deppar ihop för det, egentligen är det väl mer eller mindre samma sak som glasögon men inte lika vanligt typ..  om en månad är det dags att hämta dem.

saknar älsklingen. är i en "svacka" just nu. för tillfället vill jag ha så mkt mer än vad jag kan få. kan ju bero på att han mest väntar på besked om medborgarskap. har väl gått 7 månader sen han skicka in ansökan men just då hade de väldigt mkt ansökningar så kunde tydligen ta över ett år...  är ju inte livsnödvändig sak på det viset men när han väl får svaret kommer han åka och hälsa på sin familj i Irak. Han har ju inte varit där på mer än 4år. och såklart saknar han sina syskon, föräldrar osv som är kvar i Irak. men samtidigt så är det ju till 99%säkert att de kommer gifta bort honom om han kommer hem. o ja då e jag ju utan pojkvän :/ ja jag är itne korkad har ju vetat det hela tiden att det ska bli så men var inte riktigt meningen  att det skulle ta såå lång tid innan han gifte sig. han både vill o inte vill så är inte så lätt för honom heller. Innan var vi överrens om att vi såklart inte kan vara ihop efter att han gift sig men nu när det närmar sig mer o mer det oundvikliga så tycker han att vi kan ju fortsätta träffas tills hon kommer hit men nej det funkar inte för mig. då får han väl se om han hittar nån annan som kan ställa upp under tiden...  lite depp för det är jag iaf... på ett vis så önskar man att det skulle gå snabbt, hatar att vänta men å andra sidan vill jag ju behålla honom.

nä om man skulle ta o göra vid hemmet så det är redo för att min jobbvecka börjar imorgon. hoppas minstingen orkar men verkar så, jag som nästan såg fram emot att vabba ett par dagar hehe. imrogn är det jobb o personalmöte efteråt, inget jag ser framemot. jobb på roligare stället på fredag o gissa vad? jodå jobb i helgen... ska försöka se hur jag kan få ner minstingen till malmö också.. är egentligen pappahelg o just denna helgen hade det varit enklare men nu har vi ju bestämt så o sonen blir ju gladare av att vara hemma. nästa helg hade hon också kunnat åka till stödfamiljen men jag fick veta det ganska sent så har inte några respengar till det men men får se hur det kan lösas. problem är ju till för att lösas =)