lördag 9 november 2013

rusk

verkligen, verkligen en bra idé att plugga en ledig helg när barnen e hemma, huvudvärk e det minsta man kan säga, får nog skita i att sova ett tag o plugga på nätterna istället. jädrigt irriterande när jag nu väl kommit igång lite. jaja jag får ju skylla mig själv lite som inte klarat av att plugga innan o nu har en massa att jobba ikapp men jag får göra så gott det går och försöka så mycket jag kan såhär på slutet. så får det gå som det går. jag vet ju varför det inte gick 100% innan.
sitter vid datorn i köket med tre barn som sitter runtomkring o låter o pratar, helst med mig... Man får inte mycket flow på det viset :p men man får ju umgås med barnen iaf och det är ju inte det sämsta.

idag är det verkligen innesittar väder. blåst o regn. synd för annars hade stora dottern tagit ut minstingen en runda...

vi satt o drömde oss bort i lite reklam som kom hem om man bara skulle beställa en resa som julklapp och åka sen till våren istället. men vill jag verkligen åka med två barn själv när man ska resa utomlands första gången?? äldste dottern verka lite tveksam.
o har jag egentligen råd är väl den stora frågan :p inte så att jag lägger 15000 på julklappar direkt mer som handpenningen isf.

idag är det en månad sen som jag väl måste räkna mig som singel... fast ja det är konstigt för ibland känner jag mig inte som det alls fortfarande, sjukt? Tror inte så att han räknar mig så mkt som det heller eller både och, när vi prata idag verka han inte så förtjust i tanken på att jag kanske också ville skaffa mig en ny. Lätt för honom att sitta där o säga att han saknar mig som både har kakan o försöker äta den. Men det är ju inte alls samma sak för honom för detta gjorde han ju för familjens skull...  Jo men i alla fall är det ju som det är nu.
jag känner att värsta fasen är väl över nu... mer ett accepterande. klart jag saknar honom men inte honom som honom med fru utan honom innan när han var min 100% O visst vi pratar då o då, nästan varje dag men det är ju inte samma sak alls o vissa samtalsämnen gör att jag egentligen bara vill klicka. Känner mig mest tom, meningslöst... saknar att han alltid gjorde mig glad, det han säger menar han säkert men för mig känns det som tomma ord, lite som att det är handlingen som gäller inte vad man säger.
ja vad ska jag säga/skriva finns liksom inte så mycket mer att komma med som det är nu...
Nu ska jag bara ta nästa steg o ta av mig ringen o halsbandet som är min länk till honom... halsbandet har jag ju haft sen vår första jul o ringen vår sista... töntigt kanske men...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar