Hur kunde jag spåra ur så totalt? så totalt tappa intresset, motivationen. Just nu känner jag bara att jag skulle kunna hoppa av allt.
Suttit framför datorn o glott hela dagen o inte har det blivit mkt gjort. läst lite i boken, läst lite fakta men sen ska det bara ner... kan ju bara långsamt glömma att det blir klart idag. knappt halva första uppgiften klar o sen fyra till...
biologin ska vi inte prata om ens... har iaf fått beställt en vattenpest är ju alltid nåt...
Jag orkar inte bry mig, orkar inte ha barnen uppe på mig hela tiden för jag har ingen ork o nu är fyra av dem hemma... inte de som är jobbiga mer jag...
varför skärper jag inte bara till mig?? ska det vara så svårt??
Huvudvärk from hell också.
Funderar på att rymma hemifrån imorgon kväll göra något annat, åka bort.. kanske...
kan ju inbilla mig att det skulle hjälpa eller?
full kaos på minstingens skola idag. rabalder kan man lugnt säga. hon o en klasskamrat ryker ihop då o då men inte så ofta nu längre men har alltid varit så. Och det är ju bådas fel. De har ju sina problem båda två eftersom de går i särskola. Problemet här e ju mamman. Herregud!! Jag har varit less på henne innan. Hon blev ju skitsur på mig för flera år sen för att min dotter "attackerar" hennes. noll koll på vad hennes dotter gör bakom ryggen på henne. Mammans beteende spär bara på dotterns. Cirkus. hopplöst läge känns det som o så onödigt. i skolan vet de om deras problem o de brukar lösa det smärtfritt. Jag skulle prata med hennes lärare om en annan sak o var inne i klassrummet med läraren medans mina tre döttrar vänta utanför o där det hände. Mina stora döttrar var mer än upprörda pga mammans beteende. som tur är är läraren jättebra och ser vad det är som händer. Hon undra också om det låg något annat bakom då hon märkt av den spända stämningen.
ska man försöka köra ett litet race till eller bara gå o lägga sig...
önskar jag hade råd till lite futtig rosenrot men men...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar