Meltdown

Tror att jag fixar det okej sen är man bara nere igen. Vi tog oss till affären o på vägen ringde han o jag som börjat tro att jag hade rätt i att han inte skulle ringa. Inget spec sas men jag orkar/klarar inte att prata med honom. Börjar gråta varje gång mest inombords. Har inte tid plats att bryta ihop. Jag lät nog mest dryg o spydig sur i telefon... Skicka ett sms sen, nu lär han nog inte ringa... Hoppas jag, det gör för ont. Dagarna går ska det inte kännas bättre snart? Störigt att han ska hämta saker här men sen kanske det går lättare...
Känner mig töntig på nåt vis men å andra sidan varför skulle jag inte få vara ledsen bara för att jag själv valt det?
Dags att torka tårarna här i min ensamhet. Är inte ensam de två yngsta ärpå sitt rum men snart fredags mys o gladiatorerna sen kan jag slänga mig i säng o tycka synd om mig själv, krama kudden, sova dåligt...