Kan ju börja med att förkylningen sakta börjar ge med sig men långtifrån bra, enorm trötthet o huvudvärk. Snorig o hostig. Nu hoppas jag att detta är det sista vi är sjuka här o att det vi går framåt, mot sol o vår :) känner mig lite förhoppningsfull. Redo att ta tag i nya året igen. Med en högre växel.
Jaha o så var han hemma igen på svensk mark igen. Han landa i ons kväll o sen var det några timmar med bil innan han var hemma. Han mer eller mindre bara slängde in sina väskor o sen körde han till mig. Kom vid ett på natten. Sen börja vi med tårar igen. Fast inte jag denna gången, jag kände mig kall, ville hålla avstånd. Han kröp nära nära i sängen o grät för att han hade saknat mig så... Prata inte så mkt, jag orka inte, ville inte. Ville väl inte ha sex heller men blev så iaf. Hatar förkyldsvett äckligt sex hehe. O sen var det som om allt skulle vara som vanligt. Kände mig tom på morgonen. Han var vaken när jag kom hem efter att ha lämnat barnen på skolan. Han hade med sig massa kläder som han köpt till mig o döttrarna. Han ser så glad o stolt ut när han kommer med presenter hehe. O sen dök det upp en massa saker, saker som jag inte alls saknar vilket gjorde mig mer uttömd bara. O sen åkte han.. o ringde o åter igen energidränerande.
Sen ringde han på kvällen igen o ville komma, vilket han gjorde. Såg inte så framemot det men smälte ändå lite mot min vilja... Han hade med sig resten av presenterna, docka o hårsaker till minstingen, klocka till sonen, diadem till döttrarna o mig, alla hjärtans dag present till mig. Sen fick jag se nåt som sa emot vad han tidigare sagt till mig o hjärtat kraschlanda igen... O när vi lagt oss vägra han svara ordentligt svamla om att han inte klarat säga allt till mig för min skull... O jag bara kände att jag orkar inte mer... Tårarna trilla, ingen fulgråt dock.... Jag bara kände att låt honom gå imorgon o sen ska jag inte prata mer med honom orkar inte... Orkar inte göra slut heller... Bara ligga nära under natten....
När jag kom hem imorse låg han o prata i sängen i telefon. Jag gick in o la mig. Bara låg o tanka energi i hans famn, älskar honom. O faktiskt fick jag honom till att prata om det jag ville veta. Lät bli att ifrågasätta det vi båda vet var en försköning av sanningen. Han ljuger inte men låter en del av sanningen uteblir vilket inte gör saker bättre. Jag fattar bättre nu o det kändes bättre bara för att jag fick veta inte för att det var bättre. O tydligen kräver inte jag mkt för jag stoppa undan saker i det undermedvetna o bara var glad med honom o han var som han är när han är bäst.
Blir bara så ledsen på mig själv ska jag bara låta mig må såhär, ledsen hela tiden. O hur jag än gör så förlorar jag honom i slutet går inte att vinna. Älskar honom o hatar honom.
Ja så är jag är väl ungefär där jag visste jag skulle vara men hoppades inte vara... Värsta är att jag verkligen var så säker fortfarande imorse när jag vakna o sen bara... Nu sitte jag här o plågar mig med vissa saker, tänker o blir ledsen...
Men från imorgon så har jag en busy vecka framför mig som tur är o hoppas bli friskare...
Jag vet ju så väl att detta inte håller, kan inte vara ledsen o plåga mig till slutet. O sen bli så jävla ledsen igen. O jag tyckte jag hade ett jobbigt avslut med de små barnens pappa, det var inget i jämförelse haha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar