jädra röra

tänkte jag skulle suttit här lite igår men prioritera lite myskväll med barnen ävenom filmen var skitkass i min smak hehe.

fortfarande jädrigt bitter på denna personen, borde väl konfrontera men känner att det är inte lönt, som att hälla vatten på en gås o den kommer iaf stänka allt över mig o vända på det. *suck*
ibland känner jag att det är jädrigt mkt man/jag måste svälja hela tiden...
borde väl ändra mitt tänk lite o undvika energisugande varelser...
räcker ju att man har barn som i mer eller mindre hög grad suger energi :p o de kan man ju inte undvika...

igår var jag en snabbis i malmö för att träffa minsta syster som fått barn. fjärde pojken. de e ju så små och söta =) men även om jag älskat att ha småbarn så nu när man ser det utifrån så undrar man hur man orkar hehe. så nä  blir inga sladdisar här inte... har ju iaf minstingen som inte lär släppa sin mamma i första taget ja inte mellandottern heller för den delen.
var iaf skönt att komma ner där lite, var lääängesen jag träffa henne. prata om lite annat än älta mitt skit...
får försöka ta mig ner igen snart o umgås lite längre. hennes barn e verkligen söta, äldste sonen verkade lie besviken för jag åkte hem så snabbt så lova jag kommer snart igen.

annars känner jag mig trött, på mig själv... vill göra nåt roligt... kommande veckan är jag både jobb och barnledig (ja förutom mellandottern) planerna som egentligen var för denna veckan försvann i rök så nu står jag här ensam o utan pengar hur kul är det?? har ju sommarkortet så får väl luffa rundor med en matsäck hehe.
får väl passa på att sova, försöka tänka lite klart, försöka få till nåt vettigt för det närmaste året...

känns som om jag är inne i en så negativ spiral just nu där det kommer vara skönt att vara lite själv (eller som sagt själv o själv...)
känns som att jag fått nåt nytt depp angående minstingen med... att det nu återigen känns så påtaglitgt att hon inte är som alla andra. att tankarna finns där om hon inte hade varit "sån" så mkt lättare mitt liv varit nu då... en massa mindre bekymmer både i det stora o det lilla. Men antar att de flesta med särskilda barn har såna tankar då o då...

sen känns det som om äldste dottern snart kommer försvinna o det känns som det blir långt bort, kommer sakna henne. känns redan. visst bättre plats hemma men... och visst det är ett säkerhetsnät att ha henne då hon är den som mest hjälper till med minstingen och hemmet. utan henne kommer jag inte kunna jobba som jag gör nu. inta ta en massa extra eller jobba extra helger. och ja kommer sakna hennes sällskap med. hade jag fått bestämma så skulle hon bott kvar här nere så vi kunde träffats men hon måste ju göra det som känns bäst för henne o man kan ju inte hänga mamma i kjolarna hela tiden :p

o så älsklingen... suger energi det med... vi har inte träffats så många gånger sen han kom hem... men vi pratar ju i telefon men det känns så menlöst... det kan inte bli som innan... o som det är nu så fyller inte det mig med nån glädje... jag älskade sättet han alltid lyckades få mig att skratta på att han var min lilla verklighetsflykt... men den känslan finns inte längre. när det inte är bara vi längre så försvann det...
skulle kunna mala på om honom ett bra tag till men som "tur" är så måste jag städa lite. o packa till småbarnen som blir hämtade i em av sin pappa.
deras pappa är också en anledning till att jag känner mig sååå trött...
tänk om han hade varit en annan sorts pappa.... en som barnen hade längtat att åka till en som ställde upp....

egentligen är nog det mesta som det brukar vara... bara att det blev några tillägg o så känns allt så jädrans jobbigt...
en massa borden o måsten...

fick förresten nytt schema till jobb för hösten. några fler dagar på schema. helt ok... förutom...

nä denna veckan får jag nog ägna lite åt att sluta älta, bena upp saker o få ordning på det. söka lösningar på de olika problemen. så gott det nu går.