är det värt det?

så jävla ledsen nu... är det värt det? för att få smälta lite i hans ögon...
att älska honom nu gör bra ont... spelar ingen roll att han verkligen älskar mig, att jag ser det i hans ögon. att han faktiskt tycker att jag är fin... Innan spela det roll. Men nu, oavsett har jag förlorat.
jag försöker hålla igen, stänga av känslorna vilket iofs är en nackdel för att jag springer rundor som en likgiltig människa oavsett... för om jag tänker känner, om jag älskar mycket om jag är glad så följer de ledsna känslorna med på köpet och blir minst lika starka oavsett. så jag stoppar ner allt i lådan och stänger. men ett dåligt lås för ibland kommer de ut...

han kom igår om nu inte det framgick... och det var så mysigt, så rätt o samtidigt så fel o så ledsamt...

inte mkt jag sovit inatt... och som om jag inte tänkt på verkligheten under natten så kom den iaf också hit nu på fm... o ja sen gick han o här ligger jag förstörd och önskar jag hade kraft att sätta stopp... skjuter upp det en minut till, en timme, en dag...
vet inte hur man gör heller... vill ju inte...men måste, borde...

hjärtsorg är ett jädra skit... att en annan människa kan påverka en så, påverka ens humör...

känns så jädrans tungt igen... tor jag varit duktig på att stänga locket o n bara allt flög iväg. borde inte stänga inne iheller, som jag gjort med allt annat här i livet, locket på bara o sen mår man sådär...

tänker att detta var sista gången, en bra dag inget tårfyllt adjö... låta det vara så... kan jag??
måste orkar inte mer det är så plågsamt. när inget hopp finns är det lönlöst. jag vet allt med huvudet men hjärtat är en annan sak.

behöver honom men jag lär väl klara mig utan också... måste ju...
oavsett så ångrar jag inte en minut med honom.