no happy ending

älsklingen älsklingen älsklingen...
jag vet... tjat tjat tjat men man kan ju ignorera. Tur jag inte maler om det irl.
jag vet det har varit segt innan men nu är det ju närmare mer verkligt även om jag stöter bort det tills viss del...
jag ahr vägrat åka o hälsa på honom i hans nya lght. deras lght... han fattar inte eller vill inte fatta. jag vill inte se jag vill inte kunna se det framför mig... inget alls... Men om jag inte hade haft ursäkter hade jag stått där o ringt på då iaf mot min vilja? vet bara på ett ungefär vart han bor, tyvärr lärde jag mig adressen men jag vill inte veta...
han kanske inte ser det så men jag gör.
jag är otrevlig, gör allt för att han inte ska vilja komma utan att han ska bli alltför sur... han e trött på mig men älskar mig mer än han e trött... jag stöter bort, vill att han ska säga att han skiter i mig för jag klarar inte det. jag kommer hänga kvar...
när han kommer försöker jag hålla motstånd... nonchalant, bryr mig inte... men så länge klarar jag inte det. älskar ju honom. O han ger inte upp hehe. o sen, sen låter jag honom komma nära, under min hud... o ja det e ju mysigt.. o jag vill... men tankarna dyker upp o då blir jag bara ledsen, kan inte vara kall när han e så nära...
Inatt var ingen bra natt... jag fulgrät av ingen uppenbar anledning...
jag vill bara...
känner mig som ett litet barn, det är inte rättvisst... de älskar inte varandra, de klarar ju knappt av att prata med varandra (jo jag inser att de inte bara bråkar, att de försöker. Ingen godkänner skilsmässa efter alla turer). o vi vi älskar varandra men allt e hemligt...
hon ska få bo med honom, vara officiell... få allt det där, det jag aldrig kunde få, det jag visste jag inte kunde få... men visste inte det skulle dröja 6½år... ana inte ens...
jag fick aldrig visa hur jag kunde vara som sambo, om vi bara umgicks på riktigt men vem vet, det kanske inte alls hade funkat... men ändå... jag ville ha allt...

blä säger jag bara...
kan inte ens tävla för även om jag vann så förlorar jag iaf... kan inte vinna helt. inte ens lite...

Ja jisses, hur gammal var jag nu då.. borde jag inte vara förnuftigare, veta bättre...

varför är det inte som en roman... har han aldrig läst några såna (antagligen inte) slutar inte som de ajg läst... inte som stjärnklara nätter...

jaja så var spelreglerna i detta spelet... inget att göra nån roman om...