Giter inte sitta i denna sörjan, så många todo, så mycket som ska bearbetas och gås igenom, avslutas, tas nya tag. Önskar jag var längre fram om så inte utanför tunneln så iaf väldigt nära slutet på den. Jag orkar allvarligt talat inte. Fast det spelar ju ingen roll om jag orkar eller inte ska/kommer igenom skiten förr eller senare.
Man ska njuta av livet här o nu. Jo men hade varit lättare om man inte hade haft så mycket som snurrar i huvudet...
Vill/behöver ha roligt, nåt att se framemot... Finns saker som knackar på men finns ingen plats när inte annat är utrensat... Gläntar lite o tänker ja... Men verkligheten ropar inifrån, stänger dörren igen.
Tiden går långsamt, för mycket tid att tänka på... O jag kan när det gäller vissa saker bara skylla på mig själv.
Är handlingsförlamad och trött... Att få sova är en dröm. Skulle behöva paus från allt o alla eller? Kanske skulle behöva allt o alla. På riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar