såja halvägs

kändes som det aldrig skulle funka men nu e jag halvvägs i denna jobbperioden... nästan iaf och det känns som vi alla lever även om det e lite slitigt för minstingen...
helgen gick... hyfsat... kunde varit värre...
med hemmet e det dock värre. tvätt, matlagning och diskning är väl ungefär det jag hunnit o orkat med innan jag lagt mig... städningen har dock halkat efter lite o det ska man inte anklaga mellandottern för, att vara pedant haha...

själv e jag genomtrött, så trött ibland att jag bara vill gråta... men egentligen är jag väl inte trött på så sätt... mer slut... orkat inte ta hand om allt o alla hela tiden... iblad e perioder när det känns som man aldrig får vara ifred när de iglar sig fast med än det ena än det andra... småsaker blir många droppar... störiga saker läggs i hög som att tex dotterns glasögon gick sönder igår, ännu en sak som måste fixas som inte had behövts och det ska gå genom ögonmottagningen inte precis så man bara kan droppa in hos nån opitker, som om jag ens haft tid till det...
älsklingen e inte ett dugg bättre är det inte än det ena är det det andra som han behöver hjälp med... även där e det en massa onödigt som att han tex idag gick o tappa plånboken o han har ingen aning om vad som behövs göras... ibland e han mer som min son än som min pv...

känner mig redan stressad och tycker hela lovet har gått och att jag inte hunnit göra nåt med min barn... det e skolavslutning i morgon så nåt ska jag väl kunna hitta på haha... imorgon är min enda lediga dag denna veckan, nice :p
nu verkar det iaf rulla på med att ha min syster som stödfamilj. jag tror ju att det antagligen kommer gå bra man får ju typ ha det på en liten annan nivå är ju faktiskt som ett sorts jobb för henne o inte bara barnvakt men det jag fasar för är hur det praktiskt ska funka med hämntning o lämning. är ju mitt ansvar men jag hoppas syrran kan vara lite flexibel så hoppas hon står ut hehe,
drömde inatt om den förra stödfamiljen o att hon skulle övertyga mig om att det skulle vara hon igen o jag, som vanligt kunde inte säga nej.. o jag var så ledsen för att jag var tvungen att ha henne igen...
men jag vet ju var att säga nej biten kom in i drömmen ifrån...
syster på gotland ringde igår, ville jag skulle han hennes ungar ett tag... o kunde jag säga nej?? näpp... o jo klart jag vill ha dem lite men precis efter att jag jobbat så mkt o så ha fyra extrabarn varav en mer eller mindre är bebis... känns lite toomuch om jag ska vara ärlig... hade lite andra planer för de dagarna också... ja får se... hon skulle höra av sig idag men det har hon inte gjort... men men då får jag ju träffa dem utan att behöva åka till gotland :p lite störigt bara för då skulle de vara här lite när jag egentligen skulle ha min lilla barnlediga v på sommaren så sket det sig också...   men som sagt jag vet ju inte inget bestämt än... o de e ju gulliga så ska nog gå bra *ler* sen bor det ju en liten bitterfitta i mig som surar lite för att hon inte tagit mina barn när jag behövt lite semester... inte ens under sjukhusperioden med stora dottern så gjorde hon det... men jag ska inte vara sån hon har hjälpt mig på andra sätt... fast egentligen behöver hon inte hjälp e ju bara för att hon ska vara barnledig med nya kärleken... så får väl unna henne det o inte vara så avis...

så nu har jag bloggat ikapp mig lite... funderar på att ta med datorn till jobb på tors, jobbar ju tors-sön o sover väl hos älsklingen under helgen...

glömde blogga om exen men det kan jag väl ta imorgon då...