lördag 19 april 2014

Då var den påsken över

Övde man påsken även om man tvivla ibland...  Var minimum firande men räckte till. Igår hade vi enkel (men dyr) middag för barnen. Blev ägg också. Ja dottern från sthlm var ju inte här men så är det ju nu. Lite skillnad från förra året.
Då hade jag precis börjat antibiotikakur för njurbäckeninflamation. Alla barnen var här. Stockholmsdotterns pv var här o han har nu ställningen sambo till dottern. Sonens fv sen några år tillbaka, och sambo var här. Nu är hon inte alls det längre. Rätta sidor som skymtat visade sig fullt ut, varit jobbigt för sonen. Mellandotterns pv var här. Numera vet nog varken jag eller de vad som är deras status. Vad vi vet är dock att han blivit pappa till mitt första barnbarn. Mycket som kan hända på ett år...
Minst sagt.

Idag tog jag o de yngsta barnen o begav oss till syster i Malmö. Dels behövde vi miljöombyte dels sakna jag syster o systerson. Lite synd bara med bebisar krävs ju en hel del tid för att man ska få deras förtroende. Men vi hade lugn em med massa go mat, vi orka knappt gå därifrån hehe. Var lite vad jag behövde. Är roligt med syster för många gånger säger hon saker som man bara tänker eller som jag inte skulle dra upp o så är det så att man inte alls är ensam om det hehe.

Älsklingen kom inatt igen denna gång efter att han varit ute med sina kompisar. O jo har saknat närhet men ett under att jag somnar när han trängs i med mig i min sänghalva. Jag är om man säger så en stor dam ned höftproblem men somna gjorde jag till slut, sen körde han oss till tåget imorse... Vet att det låter dumt, att jag inte borde o det är inte så att det är nån hel lycka... Men så trivsamt, så enkelt att trilla tillbaka. Hemvant, kärlek. Vet att det är dödsdömt, att jagvfår börja om igen om jag släpper han nära igen.

Pratade rätt mycket med sonen på resan. Bland annat om detta med älsklingen. De vet ju det mesta o det är väl inte försvarbart men ja de bara skakar lite på huvudet. Men så sa jag till honom att ja smart e jag kanske men jag älskar honom så inte så lätt alltid då. Säger sonen ja jag titta på dina ögon när han gick till toaletten (han kom upp när vi satt vid köksbordet) o jag bara såg hur du älska honom i dina ögon o då titta han inte ens på dig. Kändes konstigt att se så tydligt sa han. Var många ord från denna tystlåtna norrlänning. Och kändes ovant att höra sånt från honom.
Ja vi får se hur länge det dröjer innan jag börjar gnälla igen om hjärtsorg haha



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar