onödig stress

Jag känner att jag är en människa som skulle levt under den gamla goda tiden.
jag kan stressa upp mig av det alltför stora utbudet av allting...
så många borden känner jag... och i den lilla världen jag lever så borde det inte finnas så många borden egentligen. Men jag tycker allt var så mkt lättare förr, låter man lastgammal men jag känner att bara under de år jag levt så är det ju en otrolig skillnad mot idag. I skolan tex vi hade maskinskrivning, sista året fick de datorer som vi fick skriva på, internet vad var det?? Ringa heta linjen från fast telefon, inga mobiler inte eller dejtingsajter haha.

Samtidigt som internet gör det lättare att googla upp saker som borde göra att man inte behöver hålla så mkt i huvudet är det samtidigt så mkt man ska hålla reda på, så många val som ska göras så uppdaterad man måste vara.
Är ju inte så att man flyttar hemifrån skaffar ett Telia fast telefoniabonnemang och tar elbolaget på orten. Nu ska det väljas allting... jämföras vad är billigast? bäst? ger mest valuta?
Finns så många böcker att läsa och så måste man ju läsa de aktuella böckerna.
Så många tvprogram, serier osv som ska ses. alla kanaler på tv, alla streamingtjänster. Man måste välja vilka är de rätta faktaprogrammen, rätta avkopplade serierna. man har ju inte tid att slösa på fel.
All mat som ska provas, alla olika läror och så måste man välja något... alla recept som finns i det oändliga.
jobb, vad ska man bli. Knappt några grundyrken längre utan så uppdelat på så många olika. känner man ens till en bråkdel av alla yrken det finns.
alla utbildningar... vad ska man välja? hur ska man hitta alla?

så ska man vara uppdaterad. politiskt. jag är en sån som känner att jag vill ha en massa bakgrundsfakta att stå på innan jag säger något. När har man en helhetsbild? går det att få något som ens liknar det?
Feminsism måste man ta ställning till.. så många åsikter att värdera.
för mig blir allt till slut en stor röra bara.
Vara med på fb, twitter, instagram etc där det händer. jag orkar inte. kom sent med på fb tåget bara...
Alla nya forskningsresultat man vill ta del av.
känner att jag borde hålla mig update med det som ev ska bli mitt område... gärna lite till...
Försöker vara med, läser tidningen... ändå håller man inte när det är dags för veckans tio frågor i tidningen. Lost en stor del av frågorna i vem vet mest.
Alla männsikor och namn man ska veta vilka de är vad de står för. Jag kan inte hålla reda på alla kontakter jag har i mitt egna liv bara...

inte korrekt att säga att man inte bryr sig för det måste man... kanske inte om allt men om mycket.

stressad för att jag inte uppdaterar mig bättre när det gäller saker som är bra för minstingen, för hennes rättigheter, utveckling. och då ska det ändå föreställa en sak som ligger mig nära...

tänker ofta att en dag ska mitt liv lugna ner sig då ska jag... kanske gapar jag över för mkt så tappar man allt.
o så slutar det med att jag läser en lättsam bok som kanske inte alls står med på läslistan hos folk, hamnar i soffan framför ännu en repris av how i met your mother. Slänger fram mat gjort på halvfabrikat med griskött från Danmark för det var billigt. låter barnen sitta vid surfplattan/xboxet för det var enklast. känner mig onyttig...

men nja... jag snappar nog upp nåt här och där. gör det som funkar här o nu... läser det jag gillar... försöker sålla lite i programen på tv...
har ju ändå pluggat i över ett år nu... lite fortbildning på jobb, möten och samtal ang minstingen. läser artiklar som lockar mig i tidningarna. lagar mat jag tycker verkar rolig när jag har tid, mer barnmat när det känns ok. läser råd, kör på sunt förnuft. plockar det som lockar...
Blir nog bra i slutändan har ju klarat mig så långt =)

Blivit mkt gnäll på sistone om hemsituationen men det är svårt att ge en rättvisande bild om hur det är... saker har varit så länge så man normaliserar fast något lite inom en protesterar. jag är slut, mår riktigt dåligt emellanåt, gråter mer än på länge. men det är ju inte illa hela tiden, är inte sån eländig misär men kräver så oändligt med energi och tror egentligen bara mina andra barn egentligen förstår hur det är men ändå inte för de är inte mamman... nu några dagar är det bara jag o de små hemma försöker samla energi men svårt. Men inget blir bättre av att gnälla inte ang just detta iaf för så länge det ser ut som det gör så är det en oändlig story.
prata lite med bror igår också, skönt lätta på trycket och messa med dottern idag...
Nu ska jag sminka mig sen ska barnen hämtas så ska vi åka in till stan för att gå på dotterns målning. kanske nån billig utemiddag, matkontot är under kontroll iaf =) varit jädrigt duktig på att handla billigt...
på tis ska stora sonen passa minstingen så ska jag o yngste sonen åka på hockey i malmö som det ser ut nu =) ska bli så kul för sonen. Hans pappa lär väl vara där så vi kan ignorera honom lite... jag är både pappa o mamma och gör så gott jag kan... vet att sonen hellre gått med norrländska släkten och ledsen för att hans pappa inte vill men det får duga med mig :)
inte orkat ta itu med vårdnaden än men kommer... korttids inte ringt så får nog höra av mig till lss här o be om kontaktuppgifter till dem. att få lite avlastning kommer lätta på trycket... sen ska jag fly hemifrån lite då o då till bror o syster tänker jag haha.

men nu skynda och mysa med mina små lite... och inviga servicekortet, inte kul att ens barn är berättigat ett sånt men kul att vi sparar pengar på det =)