Kommer inte alls upp. Känner mig så långt nere o jag vet inte riktigt varför och jag har ingen ork i kroppen att vända uppåt heller. Jag giter inte, jag orkar inte bry mig, inget spelar någon roll. Jag vet att om jag bara tog ett par steg åt rätt håll på ett par områden så skulle det förhoppningsvis generera lite energi men det känns inte som små steg och när jag inte ens har orken att bry mig så blir det ännu värre. Luften har bara gått ur mig.
Fortfarande inget skolarbete gjort...
Var småsegt att börja jobba igen och nästan oöverstigligt att komma upp ur sängen på morgnarna.
Dagarna barnen har varit i skolan har jag gått o lagt mig igen efter att jag hämtat dem och sovit, vaknat till somnat om tills halva dagen gått. jag som hatar att sova på dagen. efter ett par timmar uppe så bara längtar jag tills jag kan få gå o lägga mig igen. Ibland kommer det glimtar då jag känner att jag vill, att jag borde men sen slocknar det snabbt igen.
Orkar inte fixa med hemmet. gårdagens disk står kvar, julen e kvar, knappt nån mat. Barnen gjorde lite nytta när jag var på jobb igår o tur är väl det hehe.
Fok ringer, jag borde boka möten, ringa andra samtal, kolla upp saker. tittar på telefonen när den ringer men orkar inte lyfta luren. tänker att imorgon då... o tiden går och är faktistk en tidsgräns på sakerna som måste fixas men jag e så trött på allt sånt, varför kan inte jag bara få ha det vanligt utan att det hela tiden ska fixas o trixas, jag giter inte.
Prata med dottern i sthlm i skype idag eller rättare sagt mest minstingen. saknar henne, inte så att jag vill hon ska flytta in igen men kunde hon bott på lagom avstånd?? nästa månad kommer hon nog ner en sväng iaf.
Trodde jag skulle bo med två barn detta året men nu känns det som det kommer att bli fyra och jag orkar inte det heller, vill inte, inte mitt val.
Mina tankar om mellandottern och minstingen att jag inte orkar ger mig dåligt samvete, förbjudna tankar. man ska orka man ska vilja göra allt för sina barn o här sitter jag egoistisk och bara längtar efter en vecka alldeles ensam på ett hotellrum med en stor härlig fantasisäng. bara få vara ifred, slippa gå upp slippa finnas till hands 24/7
O nä allt e inte så eländigt. det går ok med mellandottern, har varit värre och jag känner för henne, hennes situation är inte lätt och inte som hon i sina fantasier tänkt det. Minstingen e ju gullig osv. but still, leave me alone sometime. jag vill ha ensamtid. kanske därför jag bara vill försöka gömma mig i sovrummet.
älsklingen.... jag svarar sällan, jag orkar inte. orkar inte höra om hans elände om hans fru, om att han älskar o saknar mig. Hur synd det är om honom. Att han ska skilja sig hela tiden eller dittan eller dattan för att bli av med henne. O att det nu visa sig att hon är gravid spela ingen roll. Jag bryr mig inte längre, jag tycker inte synd om dig. jag fattar inte allt han svamlar om, kulturkrock deluxe. Förstår inte hans resonemang, hans tankar. Och gissar att finns en massa som inte sägs till mig, jag är inte helt dum i huvudet. Leave me alone.
Prata med en man igår, en som dyker upp då o då. Nu skulle han under två veckor bevisa sina stora ord, tillåt mig småle. Han kan sitta o säga att han blir så sårad av mina hårda ord och omdöme om honom men bevisa att jag har fel då. Jag tvivlar och jag orkar inte engagera mig i alla fall... Möjligtvis i nåt som var roligt och gav nåt, i nåt som var tryggt... Jag undviker den roliga också, giter inte det heller egentligen...
önskar att jag återigen orka bry mig att jag tog mig upp men inom mig bara skriker det låt mig få sova ett tag till sen så, sen kommer nya krafter.
imorgon då, då måste jag ta itu med saker. ringa 3 viktiga samtal, ordna ännu ett läkarintyg, ta tag i skolan, få ner julen, städa källaren fortsätta med källaren, baka, tvätta, göra matsedel. fixa allt det vanliga med barn o mat. Ignoerera dottern som till 90% ligger i soffan som ett svart hål... Bara ta tag i det göra så mkt som möjligt så att jag bara skulle kunna ge mig själv en ledig helg utan en tanke på måsten. jag önskar.
Måste fixa pengar med...räkningarna... f-n...
fokusera på positiva... ungarna gjorde lite nytta i helgen, stora sonen var jättegullig och umgicks hela söndagen med alla småsyskonen sånt värmer mammahjärtat. har tak över huvudet och mat på bordet. o sen..?
Måste fixa mina betyg med så jag kan skicka dem till chefen men orkar inte bry mig om det heller. Lyckan över betygen känns långt borta.
Mycket svammel, mycket som borde komma ur men ändå, tänker på sängen som inte ens är mysig eller bekväm o trots att jag fick en säng så kunde jag inte komma o hämta dem så får leva vidare med denna...
Nu ska mat fixas, läxor läsas, disk tas om hand, bada minstingen osv, läsa saga. vara trevlig bry mig, de har bara mig. jag måste hänga med, måste rycka upp mig...
löjligt egentligen desto bättre mitt liv egentligen blir på många plan så mår jag oftare sämre. Jag hade ännu mindre pengar för flera år sen en bra bit under existensminimum, barnen var sjuka, massa sjukhusvistelser, massa med mellandottern... ingen sysselsättning. Nu har jag jobb, pluggat, lite planer... Och ändå känner jag att jag är i nåt ingemansland när saker inte är lösta som med mellandottern, vad ska jag ställa in mig på. Med minstingen blir det korttids, färdtjänst? Jobba, plugga?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar