Läst Amelia idag, sånt kan man göra på mitt jobb ibland, och var lite träffande när det var om att vara modig. Gällde en svensk film som har premiär i februari och den måste jag nog se.
En artikel om en kvinna som hade tre barn med diagnoser o alla hade autism. Och jag känner, menar inte att jag vill, att jag skulle passat som reportage. Nja inte jag kanske men jag är ändå någonstans en sån människa som klarat av en massa som kanske inte händer alla. Samtidigt tror jag att många klarar en massa olika saker utan att hamna i tidningen för det.
Igår pratade mellandottern nonstop i sex timmar. Jag kände bara för lite time out lite då o då, svårt med fokus så länge men dottern pratade mkt och framförallt om viktiga saker, om sig själv. Hon har alltid pratat massor massor men sällan eller aldrig öpnnat upp sig själv, pratat om allt o alla andra. Men nu har hon mer o mer börjat prata om sig själv o sina tankar. O då tar man tacksamt emot och lyssnar. Dock är det fortfarande mkt vi inte är överrens om men jag försöker verkligen o lättare när vi haft paus och om graviditeten står för positiva saker så är det bla att hon är inte riktigt så hetsig längre.
Nu blir det iaf så att hon flyttar hem igen på pappret, hon kan inte vänta på barnets pappas velande. Så får hon se om soc kan hjälpa med lght för annars kommer det bli panik så småningom.
Det är varken hennes eller mitt första hands val men det bästa för nu. Största problemet är att det är ont om plats, än klamrar jag mig fast i mitt rum... O hon i vardagsrummet. Vi kanske får strunta i vardagsrum..?
Nu när det är bestämt känns det iaf lättare, jag ser det som att det säkert blir ett år. Hade jag valt så skulle jag inte blivit mormor nu, jag ville bo utan massa barn, jag ville ha ordning på ekonomin igen så att jag kan hjälpa mitt barn o skämma bort barnbarnet. Nu är det inte så men på nåt vis ska det funka. Jag överlevde på knappa medel, fast dottern är aningens kräsnare och aningens mer i fantasi när det gäller pengar men hon vaknar väl :-P
Lite kläder finns, ev säng o bilstol, en tingad begagnad vagn men inga pengar.
Men det löser sig på nåt vis.
Det ska faktiskt bli mysigt med en liten bebis, en bebis som står mig nära, nästan som min men slippa ansvaret :-P fast en skrikbebis blir svårt. Och jag är orolig för minstingens del men det kommer funka hoppas vi.
Annan förbjuden känsla är ang pappan. Som vi kanske kommer ihåg var jag tveksam till honom pga saker han stod för och gjort. Jag gav han en chans men han tog inte den eller jo till början var han trevlig men inte sist jag träffa honom. Jag är sur för att han är en strulpelle, för att han som äldre dessutom med ett barn sen innan borde veta bättre. Förbannad för känns bara som att skönt för honom att dumpa ansvaret på mig/dottern.
Men jag har inte pratat med honom han har inte kommit hit så kan bara gå på mitt intryck o vad dottern säger.
Jag tror att jag är förbannad till stor del egentligen handlar om mig själv. Att jag inte valde men det gjorde han o nu lämnar han över till mig på sätt o vis... O väljer bort.
Att papporna till mina barn i slutänden också valde bort sina barn till slut helt och lämna allt på mig så jävla lätt (till synes)
Att dottern är lite som jag, hänger fast för kärleken, försvarar, bortser, hoppas. Och utifrån ser man hur dumt det ser ut men som sagt jag är den sista att prata. Jag försökte så vara till lags, att jag led tyst för mig själv, ignorera otroheter, för mkt drickande, porrmissbruk. Jag tyckte det var ok att jag skulle bidra med lika mkt eller mer trots att jag hade mindre pengar, att jag skulle ta hand om barnen o de ev passa dem...
Men man måste inse själv... Jag ska finnas där.
Min lilla flicka det kommer ordna sig.
En liten bebis...
Jag tror att det kan komma något bra ur detta för min dotter, o då menar jag inte bara miraklet att få ett barn. Men att när det nu är som det är så tror jag det kommer förändra dottern, få henne att växa. Jag tror på henne till fullo och litar på att hon fixar det.
O kanske är det bäst som det blev nu att de startar hos mig :-)
7veckor kvar.
O så jag då, o mitt nya liv, orkar kan jag, har jag tid? Eller?
Det är mkt snurrande på kvällarna i sängen kan jag säga... Måste nog spela lite på Keno o triss, nån ska ju vinna så varför inte jag :-P hade behövts...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar