tänk om jag omsatte alla mina tankar till handling ja då jädrans hade det hänt saker men jag lider väl av någon spärr som göra att det blir mest bara tankar. Jag är väl en lat människa eller kanske bekväm som kör den lättaste vägen och inte den otäcka okända där man måste ge sig utanför sin comfort zon men jag skulle vilja men jag är väl lite min egen värsta fiende.
Jag skulle bara behöva någon som fick fram det bästa i mig och övervaka mig så jag fick saker gjorda. Är väl lite sorgligt att man ska tänka så i denna åldern. och visst saker händer även i mitt liv men det går ju i en snigels fart så är inget som direkt märks. Jag började ju dock på högskolan gissa om det var ett stort steg och före det gick jag faktiskt en pers assistent utbildning på eget initiativ. Jag har fått ensam vårdnad om barnen långt om länge.
Planer finns det gott om, en del handling, men lite action tyvärr. Hur hittar man den? Satt lite och googla på saker inom ett av alla områden som jag borde ta tag i, kände mig på g men så sjunker kurvan ner igen. kan jag, vågar jag, är det lönt, kommer det gå plus. jag är som universum går man inte med vinst så behövs en rejäl katalysator för att något ska hända.
jag börjar dock bena ut lite saker som om inte kanske är själva roten så iaf bra nära den, som är orsaker till att allt går i ultrapid. Skulle behöva en coach i ett år eller något för att bena ur och ta tag i allting vända den nedåtgående spiralen. Fast när jag tänker på coach ser jag bara killen i lyxfällan framför mig och ja han kanske funkar för en del men för mig hade han nog bara gjort att jag velat göra tvärtom i ren trots som vilken härlig tonåring som helst. Att rota bakåt känns inte som min grej och på senare år har jag släppt allt sånt mer och mer och ser det på ett annat vis. Men här och nu skulle jag vilja ta tag i.
så tänker jag att i sommar då, då ska jag ta tag i saker, då när jag är ledig och bara kan ändra på allt. Men hur stor risk är det egentligen om jag känner mig själv? saker kommer skjutas upp, sängen locka. Minstingen dränera mig på massa energi. Ta den lätta bekväma, kända vägen.
Jag kan skriva upp saker i min almanacka men alldeles för ofta och enkelt, även med en del ångest gnagande inom mig, så skjuter jag upp saker. vänder blad, nästa vecka... osv.
jag vet ju att det aldrig kommer komma en optimal tidpunkt. speciellt inte om jag bara sitter och låter en massa tidpunkter bara passera förbi. jag lever i slowmotion medans tiden går som vanligt för alla andra.
På sätt och vis skulle jag vilja slänga ut allt här och på så sätt ha ett annat krav på mig att fixa saker och ting för det andra har sett kan inte raderas och jag vill inte ses som misslyckad jag vill visa att jag kan. Samtidigt vill jag inte att folk jag känner ska veta något direkt, spec inte vissa människor som egentligen mer befinner sig i det förfluna i mitt liv. Vet ju inte vem som läser inte för att det är någon jätterush hit men ändå.
Idag blev det iaf en skön morgonpromenad med dottern. Kände verkligen hur jag saknat mina dagliga promenader. Kanske ska bli nåt av det första att ta tag i igen. Iaf de dagar då jag hinner med en morgonpromenad. Prioritet. kom ut en runda till. försökt plugga men mest suttit och stirrat på samma sida. stress är det minsta man kan säga angående mina studier för tillfället.
JA det var väl ungefär min dag. ja förutom matlagning och diskning. snabbhandling och ladda på busskortet.
Pratat massa med älsklingen idag. flera timmar. var så längesen det hände men känns bara som det gör allt värre. Så jävla ledsen idag för allt med oss eller snarare det runtomkring.
Måste strukturera upp mitt liv, planering. framförallt följa planen.
Kanske då borde stänga ner bloggen för idag och återgå i mikrobiologins värld. stress stress... varfr så svårt komma igång. såå mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar