måndag 6 april 2015

Ibland får man ta sig i kragen

Haft en bra påskhelg, inte för att vi firat påsk så mycket men ändå.
hade en väldigt trevlig påskafton. De två minsta hjälpte mig i köket och för en gångs skull var jag i fas med maten och dessutom klädd och sminkad. sällan det händer vid bjudningar här. Brukar stå genomsvett i några hemmakläder med hälften kvar att göra när gästerna kommer men med lite planering och bra hjälp så funka det bra. Jag hade riktigt trevligt och kände mig på bra humör. jag är så törstande efter andra människor att jag bara suger av deras energi och mår bra mycket bättre sen av att umgås med lite positiva människor.
Igår fick jag jobba lite men får ju ob åtminstone. Barnen överlevde utan mig så ingen fara. är ju i perioden med lite jobb så skönt.
Trodde att mellandottern skulle åka iväg igen igår och att vi skulle ha slappedagen idag men så blev det inte riktigt men funka det med.
barnbarnet var gullig när han kom hem i fredags, gillar nog mormor lite iaf, ja o resten av familjen. Kan inte direkt skryta med att alla barn numera vill flockas runt mig.. var mer när man var i tjugoårsåldern när man var ute på gården och alltid lekte med mina barn och alla andras. De andra hade inga såna mammor, på gott och ont haha.

Idag tog jag och de två yngsta en promenad till kyrkogården. alldeles för sällan jag är där. Nu fick mamma två påskliljor så såg det lite bättre ut men behövs lite till. en hyacint hade krupit upp ur jorden med och blomma nästan. Måste skaffa en skurborste och gå dit och få väck all mossa från stenen med. jag tror inte alls att mamma är där längre iaf, i början kunde jag känna det men känns som hon är längre bort nuförtiden överhuvudtaget. Fast hon kanske borde komma tillbaka för barnbarnet har träffat nån i hallen som han tycker är läskig ett par gånger och hoppas det inte är mamma som skrämmer honom. Jag är lite sådär dubbel också. Egentligen tror jag inte mycket på andar osv, fast hellre en ande än att man återföds, men ändå så tror jag att minstingen har haft/ har kontakt med henne. Inte så mycket numera däremot. sista gången jag var säker var när hon opererats för sin skolios. Då hon plötsligt tittade upp i taket och verka lyssna på någon och sedan sa att mormor hälsade. När jag sen bad henne fråga mormor något så titta dottern upp igen och leta med blicken och sa att mormor inte var där längre. Så det är inte så att hon fortsätter fantisera ihop någon story. ja vad vet man.

Annars har jag tagit tag i kontakter idag. tagit tag i kontakten med två familjemedlemar och fick positiv feedback på det så känns så skönt. Sen var det två vänner jag tog tag i men svaret uteblev från den ena men hoppas det inte betyder för mycket.
Förutom det så har jag tagit tag i flera saker på todo listan så nu är den inte alls så lång längre. Vilket är en lättnad. Tre samtal jag måste ta tag i imorgon fast ringa är det värsta jag vet, löjligt hur mycket ångest man kan ha för att ringa upp. Men allvarligt tycker jag det är så sjukt obehagligt så det finns inte. ska iofs fixa lite med mina papper med innan jag kan skicka iväg dem imorgon. Bättre sent än aldrig typ. Vet inte om detta blir rätt men ja, får kasta mig in i det.

min lediga vecka men blir fullt upp ändå känner jag. jobb tis och ons. på torsdag följa med dottern till sjukhuset när barnbarnet ska på röntgen och läkarbesök, på fre möte på korttids för genomförandeplan, på lör upp tidigt för att åka och lämna sonen på tåget till sthlm. Är så nervös för att skicka iväg honom själv. så orolig att han ska bli ett barn som blir avsatt på en perrong nånstans eller något liknande. efter det ska jag träffa minst en syster. på söndag så är det en lång ansökan som ska skrivas och så ska jag kolla högskola ordentligt och yh och söka utbildningar. Tänkte jag skulle maila chefen ang detta innan det är dags för ännu ett medarbetarsamtal nu när man har ny chef igen. Känns inte så nervöst om hon vet det i förväg och så glömmer jag inte fråga något heller. Kan man bara hoppas de inte vill senarelägga detta.

Så det finns mycket nervös oro, pirr i denna kroppen för tillfället men man kan inte bara stagnera. det är många saker på gång men det ska funka och det ska bli svårt men roligt hoppas jag.
Nu är det ju snart dags sista rycket att uppdatera mig lite.
Så på det yrkesmässiga hoppas jag på förändring, plan a och b finns.
Hälsan jobbar jag på, inte hetsigt men mer seriöst känner jag men en  lång väg att vandra och inte den lättaste.
På hemmafronten kommer det antagligen hända stora saker med, nervösa men nog bra för framtiden.
sen skulle jag bara vilja veta hur man slutar vara sån feg mes. Hur man blir trevlig och social, hur man vågar ta tag i en massa saker. Just nu hoppas jag att det kanske kommer bli en biverkning men tvivlar men isf får jag väl se om jag kan hitta någon plan för det senare, just nu har jag nog känner jag.
om ett år vad kommer jag då blogga om?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar