Dränerad igen.. helt slut, går inte att tänka för ett par tior och tro man kan köra hundra mil på det. Känner mig utsugen av allt och alla. Som on jag måste hålla koll på de tre ställena jag cirkulerar mellan, att ytterst är ansvaret mitt fast det inte borde vara, och kanske inte ens är.
Känner bara att allt är orättvist att det bara är jag som går göra allt men är ju en sanning med modifikation. Men ändå är det så det känns.
Sömnbrist jämnt. Drömmer om sången jag hitta för billig peng, vill bara krypa ner och vara i ett isolerat rum.
Dåligt samvete, jag vill mer, jag vill orka. Jag vill inte bli galen av trötthet och krav. Jag vill orka med bebisar, mina barn, o allt annat. Men jag göt inte det. Jag är så ilsk hela tiden, märgen värker av trötthet.
Jag försöker jag gör verkligen det. Men jag glömmer allt. Jag misslyckas. Jag gråter och surar.
Dags att åka hem efter en helg hos älskling och jobb. Dags för att ta hand om hemmet igen.
När jag får veta när Minstingen ska till korttids i somnar är det jag som ska uttnyttja presenten jag fick förra året av barnen. O då ska jag sova men till dess...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar